Superficial Love M.G (Avslutad)

Förlåt men, jag älskar....

Awas perspektiv:
Jag går till trädgården som tillhör den vita villan där Marcus och Martinus skulle ha en grillfest. Direkt när jag trampar på gräsmattan gill trädgården blir jag nästan helt genomblöt, långsamt och irriterat tittar  jag upp och får syn på en orolig Martinus som håller i en vatten slang.

Martinus:
"Oj, förlåt, jag skulle e..egentligen spruta på Marcus. Me..n jag råka pricka dig.."
Med ilska i ögonen går jag mot killen som jag fortfarande var arg på efter bråket som vi har haft. Jag drar slangen från honom, och då sätts ett motvilligt flin på mina läppar. Jag drar upp slangen och just då förstår han att jag tänker spruta vatten på honom. Jag springer efter honom och det slutar med att jag ligger gränsle över honom med vatten som nu blöter ner oss båda. Jag skrattar så mycket så att jag nästan får träningsvärk i mina skrattmuskler. Vi tittar djupt i varandras ögon när våra miner nu har blivit till allvarliga.
Awa:
"Förlåt för jag sa så den dagen".
Efter en lång tystnad le jag ett litet leende.
Awa:
"Vänner?"
Martinus:
"Vänner."
Sedan forsätter  vi med vår stund, stunden där man alltid har ett leende på läpparna. När jag var med Martinus fick jag verkligen den känslan av att jag hade någon som jag kunde berätta allt för. Snart kanske det var dags att berätta vad jag känner för hans bror. Han är en av de jag mest kan lita på, alltså en riktig bästa vän....

En månad senare:

Med alla mina tankar som snurrade i mitt huvud var jag påväg till min plats. Den platsen som jag kunde tänka ifred. När jag får syn på havet, vet jag att jag närmat mig platsen, platsen där havet är färgat till orangt pågrund av solnedgången. Men jag får syn på en person som sitter på den stenen som jag tänkte bara tillhörde mig, eftersom jag alltid brukar sitta just på den stenen.  Men utan tvekan ser jag att det är Martinus som sitter där.

Utan att säga något går jag fram och sätter mig bredvid honom.
"Jag måste berätta en sak" vi säger det samtidigt, därför bildas små leenden på våra läppar. Jag hade absolut ingen aning om vad han hade att säga. Men själv vet jag vad jag vill säga, det var dags att berätta om Marcus. Nu när jag fått mer känslor för honom, och när jag nu behöver Martinus som ska hjälpa mig, och som ska ge mig styrka för att möta Marcus och berätta allt för honom.

Awa:
"Du kan berätta först, Martinus."
Martinus:
"Jag är kär i en tjej, som jag tror älskar mig tillbaka, men snart ger jag upp. Snart kommer jag berätta det för henne..."
Awa:
"Jätte bra idé, gör det så snabbt som möjligt, du kanske har rätt hon älskar säkert dig också."
Martinus:
"Tycker du?"
Awa:
"Om du tror att hon älskar dig så.. ja, jag tycker det."
Martinus:
"Hon är nära mig.."
Awa:
"Kommer hon hit?"

Martinus:
"Varför ska hon göra det när hon sitter bredvid mig, Awa det är du jag är förälskad i.."
Chockat ser jag på honom, jag är så chockad så att ett enkelt litet skratt flyger ur mig.

Awa:
"Va?"
Tårarna som redan har bildats lämnar mina ögon. Jag och Martinus har helt olika miner på ansiktet, vad jag trodde.
Martinus:
"Jag väntade för mycket, du berättade aldrig vad du kände för mig så nu gör jag det. Jag älskar dig."
De orden som han sa gjorde bara ont att höra.

Awa:
"Du fick aldrig höra vad jag har och säga. Martinus jag älskar Marcus... För mig har du bara vart en vän som betyder mycket för mig. Förlåt men, jag älskar Marcus.."

Långsamt reser jag mig  upp, vilket han också gör. Hans glansiga ögon möter mina som lämnat flera tårar. Fast än hans ögon snart är rödsprängda finns ett litet leende på hans läppar.

Martinus:
"Jag älskar dig för mycket, jag ger inte upp, fast du än älskar min tvillingbror, så mycket älskar jag dig."

Med hans tumme torkar han bort en tår som befinner sig på min kind, han ger mig en fjäderlätt puss på kinden och går sin väg. Jag tittar rakt ner till marken med tårarna rinnande som floder... Nu kommer allt förändras, jag trodde att han var min vän men det visade sig vara något helt annat enligt honom....
Men han kommer bli sårad, och det är det sista jag vill, jag älskade också honom för mycket. Men bara som en vän..

Martinus perspektiv:
Direkt mär jag lämnat platsen går jag fram och sätter mig på en bänk. Aldrig i hela mitt liv hade jag gråtit så mycket. Jag älskar henne, vilket hon inte gör...

Nu vet jag vad som mest sårar, när du älskar en person som du tror älskar dig tillbaka. Sedan får du reda på att hon älskar en annan person.
Awa kan göra mig till den gladaste personen, fast hon kan också göra mig till den mest sårade personen.....