Superficial Love M.G (Avslutad)

"Du var min dröm"

Awas pers:
Vi började med slänggungorna, jag var höjdrädd men med Martinus blev det bara tryggt. Vi flätade samman våra händer medan den kalla fast sammtidigt sköna luften blåste mot oss.

Martinus:
"Awa, nu..nu blir jag rädd."

Awa:
"Va! Kom igen fem- åringar åker denna."

Jag sträckte ut min ena arm ut i luften och ropade det alra högst jag kunde.

Awa:
"Wihoooo"

Jag kände hur Martinus klämmde till min hand mycket hårdare, jag tittade på honom med en frågande blick, fast ett retsamt flin satt fortfarande fastklistrat på mina läppar.

Awa:
" Okej, men blunda. Jag vill fortfarande åka."

Och som jag bad honom gjorde han det. Med min kropp gjorde jag så att gungan skulle röra sig åt sidorna vilket fick Martinis att självklart skrika till. Ett högt skratt lämnade mina läppar.

Awa:
"Du skriker ju som en tjej."

Skrattade jag fram.

Äntligen var Martinus mardröm slut, vi hade gått av slängungorna och helt plötsligt omfamnade Martinus mig i en kram.

Awa:
"Är du verkligen så rädd?!"

Awa:
"Martinus?"

Martinus perspektiv:
Jag var rädd för slänggunorna men det var inte därför jag omfamnade henne helt plötsligt. Jag var ledsen, jag var ledsen av tanken att vi egentligen kunde ha så roligt tillsammans. Varför ska jag vara så efterbliven och förstöra för oss två? Och tanken om att jag verkligen måste förstöra sårar mig ännu mer.

Tillbaka till Awas perspektiv:

Awa:
"Men det betyder att du är rädd för allt ju"

Martinus:
"Jag är inte rädd för radiobilarna"

Awa:
"Visst, visst. VÄNTA gå försiktigt, du kanske är rädd för vägen också."

Ett fnitter lämnar mina läppar sedan springer jag med en jagande Martinus efter mig. Jag kan inte springa längre när de stängda grindarna stoppar mig. Han omfamnar mig bakifrån, han vilar sin haka mot min axel, en behaglig tystnad lägger sig över oss men genast avbryter jag den med att ett skrik lämnar mina läppar och jag springer och gömmer mig bakom Martinus rygg och tar ett hårt grepp om hans arm.

Martinus:
:Vadå vad är det?:

Säger han oroligt.

Jag pekar ner mot marken, och på den stora insekten som hade skrämt vettet ur mig.

Martinus:
"Awa seriöst, vem är rädd från vägen nudå."

Säger han med ett flin på läpparna.

Awa:
"Ska du säga du är rädd för slänggungor."
-
Som Martinus velat, så hade vi nu åkt radiobilarna, detta var den bästa dagen i mitt liv...men dagen var inte slut än.. med vår sockervadd i händerna hade vi gått upp för ett brant berg och just nu befan vi oss på toppen, det hade hunnit bli mörkt och just nu var utsikten så vacker så att det känndes som en dröm.
Jag satt som en skräddare med Martinus som hade sitt huvid i mitt knä, jag berättade om mitt liv tidigare när jsg bara var ett fan av Marcus & Martinus, och just nu sitter jag här med en av de som hade rubriken "min pojkvän."

Awa:
"Jag tänkte på dig varje kväll, jag och mina vänner pratade alltid om er, ni var vår dröm. Jag stod alltid där nere och sjöng med era låtar på konserterna. Och när du rörde min hand, det var det ända jag tänkte på i nästan en hel månad."

Det var en bra tid det, fastän jag grät för de nästan varje dag. Ibland saknar jag de tiderna. Jag vet inte varför.

Martinus:
"Jag såg alltid dig på konsertna, min blick letade alltid efter dig, jag kände igen dig. Det var därför jag gick fram till just dig och tog tag i din hand."

Awa:
"Va! Påriktigt?!"

Martinus:
"Mhmm."
-
Hand i hand gick vi längst stranden med vattnet som träffade våra ben. Vi hade vart på många ställen jag och Martinus. För båda oss två hade vi haft den bästa dagen. Och nu går vi i sanden med vattnet som blöter ner våra fötter.

Awa:
"Vad är dina favoritnamn?"

Det var inte konstigt att jag ställde en så konstigt fråga från ingenstans, under hela dagen hade vi pratat om allt mellan himmel och jord.

Martinus:
"Om jag får barn i framtiden så vill jag att de ska heta Maria och Leo."

Awa:
"Om jag får barn..."

Martinus:
"Ska de heta Maria och Leo."

"Avbröt han,"

Martinus:
"Glöm inte att dina barn är mina barn."

Han stannar upp och med ett leende tittar jag upp och möter hans glansiga ögon. Jag lägger min hand på hans axel och ju närmare vi kommer varandra känner jag hans kroppsvärme mer. Mellanrummet mellan våra läppar suddas och nu känner jag även värmen från hans läppar.

Där stod vi längst stranden, jag med den killen jag hade bestämt min framtid med.

Där stod vi, jag med den tjejen, som jag aldrig i hela mitt liv kommer kunna glömma.

Awwee :(