Superficial Love M.G (Avslutad)

Umgås med Marcus

Nu i ungefär fyra timmar har jag bara umgåts med tjejen som kallat sig för Awa. Hon är verkligen den typen av tjejer som jag älskar. Då menar jag vännskap.

Vi har samma humor och hon delar så mycket energi. Vi var på bio, sedan shoppade vi lite, och det borde vi inte ha gjort för då såg ett fan oss, och för varje sekund blev de bara mer och mer. Så vi var tvungna att åka till hotellet. Jag var så desperat över att hon också skulle följa med mig till hotellet, och såklart lyckades jag med att få med henne.

När vi äntligen var framme till hotell- rummet kommer vi in till rummet skrattandes som vi nu har gjort under hela dagen. Men vi avbryts av den rösten jag mest är van vid.

Tinus:
-Vart har du vart Marcus, varför skapar du alltid sånt drama?!
Hans ton är väldigt arg och besviken på samma sätt. Jag kan se det på honom. Han sitter på soffan och har sina händer för ansiktet. Han sitter alltid så när han är besviken.

Jag kollar på Awa och möter hennes oroliga blick.

Awa:
-Jag kanske borde gå nu Marcus. Jag vill inte störa mer.

Hon säger det i en viskning i mitt öra, och vänder på klacken och går. Men då får jag tag på hennes handled och stoppar henne. Hon suckar lite enkelt och tittar sedan på Martinus som nu äntligen har bestämt sig för att ställa sig upp och visa sitt ansikte. Hans blick hamnar direkt på Awas bruna vackra ögon. Martinus gör alltid stämmingen stel som nu, varför står han där som en idiot och stirrar på henne med ett flin?!

Martinus perspektiv:
Hon är så vacker, och fin, det är så svårt att sluta titta på henne. Lånsamt går jag fram till henne.

Tinus:
-Hej, allt bra?
säger jag medan jag omfamnar henne i en kram.

Efter kramen ser hon lite obekväm ut. Jag kan förstå henne dumma jag var säkert skit jobbig.

Awas perspektiv:
Om det hade vart gammla jag hade jag vart så glad så det inte ens går och beskriva. Men nu hatar jag Martinus. Och som sagt, jag blir bara äcklad av honom.

Martinus:
-Marcus, hur dum kan du va?!
Du går runt mitt i stan och fansen såg dig. Om de kommer hit är det ditt fucking fel?!

Martinus skrek verkligen åt Marcus, t.o.m Marcus blev chockad men man såg att han inte ville visa det. Så istället för att svara tittade han på mig.

Marcus:
-Awa, vill du följa med till cafeét och köpa nått? Vi båda vet hur hungriga vi är.

Awa:
-Mhmm.. ja, men visst.

Martinus:
-OCH DU BRYR DIG SÅ HIMLA MYCKET OCKSÅ, MARCUS SERIÖST?!

Marcus:
Oh... herregud Martinus det är inte en så stor sak. Fansen kan inte hitta oss här. Och vafan är det för problem om de kommer hit, det är inte så att de kommer äta upp dig direkt?!

Efter tvillingarnas lilla tjafs gick vi äntligen ut ur rummet och mot hissen.

Marcus:
Asså, Awa förlåt för att du fick vara med på vårt lilla tjafs men Martinus är trött och så efter att vi har rest runt och hela tiden nu...

Awa:
Det är lungt, jag förstår er ni jobbar ganska mycket och då förlorar ni mycket energi.

I samma sekund öppnades hissens dörrar framför oss och vi steg in. Marcus tryckde på knappen som skulle ta oss till platsen som vi ville. Men av en konstig anledning stannade hissen och det blev mörkt i bara nån sekund.

Och i den sekunden som detta hände, kände jag paniken i hela min kropp. Varför ska detta hända just mig? Detta är ju min största rädsla.

Marcus:
-Vafan hände nu?
han sa det med ett litet skratt mellan orden inte medveten om att jag kan falla ner till golvet när som helst.....

Ett till kapitel
Vad tror ni kommer hända nu? 🤔