Kidnapped

Del 16.

ANTONIOS POV

Jag vaknade upp av att min mobil som låg på nattduksbordet rang.

Jag kollade snabbt på Madison som sov för att se till så att hon inte vaknade

Jag tog upp mobilen och såg att det var Joe.

Jag svarade och la mobilen mot örat.

"Ja?" Sa jag irriterat.

"Antonio...jag har något viktigt att berätta." Sa Joe allvarligt, när han är allvarlig är han verkligen det.

"Okej, säg det fort, jag försöker njuta av att vara med min fru." Sa jag lite halvt skojigt.

"Det handlar om Angelo..." Sa Joe och tvekade en sekund.

"Han är död."

Sa Joe och jag hörde hur han blev känslosam.

1000 tankar rann förbi i mitt huvud.
Min lille bror är död.

"V...vv..va?" Sa jag och kände ilska och ledsamhet inom mig.

"När hände detta? Hur hände detta??? Vem fan ska jag skära halsen av?!!" Röt jag ut det högsta jag kunde utan att bry mig om Madison.

"Han hade gått ut sent igårkväll för att göra affärer. Han kom aldrig hem. Vi letade överallt och hittade honom i en gränd med två skott i magen och helt mörbultad. Han dog av förblödning."
Sa Joe darrigt, som att han fruktade för sitt liv när han pratade med mig.

MADISONS POV

Jag vaknade av att Antonio röt i telefonen.

Jag satte mig upp i sängen och kollade frågandes.

Efter en lång stund utav att Antonio hotat personen i telefonen la han på och slängde sin mobil i väggen.

Han begravde sitt ansikte i sina armar som en liten flicka och jag hörde honom snyfta. För första gången.

"Älskling, vad är det??" Frågade jag oroat och kramade om honom.

Han tog upp sitt ansikte och kollade på mig med röda vattniga ögon.

"De jävlarna dödade Angelo. De dödade min lille bror..." Sa Antonio förkrossat.

"Va?? Vem?!?" Skrek jag nästan ut.

"Snideris..." Sa han tyst.

Bara namnet fick mig att rysa.

"Vad fan vill de oss nu?!" Sa jag irriterat och kände tårarna.

"Kommer du ihåg den man som sköt mig? Aa, det va deras boss. Nu när han är död är våra affärer med dom över. Men min lille bror ville försöka göra fred. Han gick för att prata med dem om pengar och hur vi kunde hjälpas åt. De dödade honom direkt, och nu...ska jag hämnas min brors död."
Sa han kallt och kollade in i väggen.

"Papa?" Frågade lilla Angelo och sprang fram till sängen.

Antonio bar upp honom och kramade om honom som att det va Angelo.

"Du ska vara stolt över ditt namn min son."
Sa han och rufsade till Angelos bruna hår.

Antonio satte ner Angelo på marken och han sprang därifrån.

"Vad ska vi göra nu?" Sa jag oroligt.

"Jag måste tillbaka för att ta hand om Angelos kropp. Begravningen hålls här i New York. Han hatade Italien." Sa han åter kallt.

"Jag kommer nog missa fuktost." Sa han och ställde sig upp.

"Ska du åka nu??"

"Jag måste. Säg hejdå till barnen från mig." Sa han med ryggen vänd mot mig medans han packade.

Efter en stund följde jag med honom till ytterdörren.

"Lova att vara försiktig, gör inget dumt nu okej?" Sa jag oroligt och fixade till hans slips.

"Jadå" sa han och gav mig en puss.

"Vi ses om 2 veckor gattina" sa han och gick.

Åh Antonio...

Jag gick till Angelo och Angelas rum för att klä på dom för dagis.

Jag packade ner två mackor i barnens väskor och gick med dem ut till Limbon som väntade utanför.

Jag satte tvillingarna i bilen och satte mig också.
Limbon började åka.

"Vare papa nåjonstans?" Frågade Angela med glittrande ögon.

"Pappa var tvungen att åka bort, älskling. Han kommer tillbaka snart."
Sa jag och tog upp en kam för att kamma hennes hår.

"Näj komer fajbror Angelo ijen?" Frågade hon igen

"Jag vet inte."
Sa jag tveksamt

Vi gick ut ur Limbon och jag lämnade av dom.

Jag gick tillbaka till Limbon och sa till att chauffören skulle lämna mig hemma igen.

Väl hemma igen ringde jag upp Angelina och frågade om hon va sugen på en sleepover.

(Tvillingarna skulle sova över hos deras kompis.)

Kort kapitel men har haft mycket att göra :( Rip Angelo Castelano ❤️