Kidnapped

Del 74.

MADISONS POV.

"Jag vill ha en skilsmässa."
Sa han fort.
Mitt hjärta stannade, sa han...skilsmässa..

"V-va?"
Frågade jag chokat.

"Du har ju alltid velat bli av med mig, och det funkar ju inte mellan oss. Så vi borde skiljas."
Sa han.

Jag kunde inte fatta att han gör såhär....men jag kan inte säga emot.

"Du har rätt."
Sa jag fast mitt hjärta krossades i tusen bitar.

Vi åkte ner med hissen och tog bilen tillbaka hem.
Jag hade bara lust att gråta, gråta över alla våra bråk. Gråta över allt jag sagt till honom och jag inser nu att jag inte vill förlora honom.

Jag smsade direkt Angel om vad som hade hänt.

"Detta är mitt fel, jag borde aldrig skickat er till couples therapy..."

Skrev hon.

"Det är inte ditt fel <3"
Skrev jag tillbaka och la ner min mobil.

Jag fortsatte att mata Angela och Angelo trött. Tills Antonio kom ner.
Han ville inte ens kolla på mig...

"Okej så nu ska du ge mig the silent treatment?"
Frågade jag med hes röst, som att jag bara va nära att brissta ut i tårar.

"Du bad om dethär Madison."
Sa han.

"Och det visade du flera gånger genom att först smyg flytta till Kalifornien och sedan bo hos din kusin."
Sa han.

"Men var det inte du som gång på gång letade efter mig? Gjorde du inte det för att du älskade mig?"
Frågade jag och ställde mig upp.

Han svarade inte utan kollade blankt ner i marken.

"Jag kan inte fatta det. Du brydde dig inte om mig alls! För du visste att du behövde mig för att ha kvar din jävla tron som kriminell gäng ledare!"
Skrek jag nästan ut.

"Käften!"
Röt han ut.

Jag blev helt knäpp tyst och för första gången, så grät inte ens barnen.
Utan jag.
Där stod jag och bara lät tårarna rinna ner för mina kinder.

Antonio gick ut och smällde dörren efter sig.
Jag föll i marken och brast ut i tårar.
"Din idiot..."
Sa jag tyst.

Antonio kom inte tillbaka den kvällen, inte dagen efter. Eller dagen efter det. Jag brydde mig inte längre. Men tillslut kom han tillbaka.
Dörren öppnades av Antonio. Han låtsades om som att inget hade hänt och jag lät honom.

Jag som stod och gjorde mig redo för att gå på fest med tjejerna gjorde mig i ordning.

"Vart fan ska du?"
Frågade Antonio plötsligt.

Jag bitchblickade honom innan jag svarade.
"Ut." Sa jag fort och fortsatte sätta på mig mitt läppstift.

"Jag tror inte det"
Sa han och rykte läppstiftet ur min hand.

Jag kollade chockat på honom.
"Ursäkta mig men du bestämmer inte över mig. Vi är inte gifta längre så fuck off."
Sa jag och tog min väska och gick ut ur rummet.

Han tog snabbt tag om min arm och jag slet mig ur hans grepp.

"Rör mig inte!"
Fräste jag och fortsatte att gå.

Plötsligt hördes ett vapen laddas bakom mig.
Jag vände mig om och rätt som det var hade jag ett vapen riktat mot mitt huvud.

Jag slängde iväg min väska och satte mina händer på mina höfter.