Kidnapped

Del 51.

MADISONS POV

Jag vaknade och hörde folk skrika från nedervåningen.

Snabbt sprang jag ner med mitt rufsiga hår och trötta ögon för att se vad som hade hänt.

Jag tog med en brandsläckare medans jag sprang ner.
Jag kom ner.

"Vart brinner det?! Vem har fått en hjärtattack?!"
Frågade jag och riktade brandsläckaren överallt.

Plötsligt såg jag Milano i frieri pose och Angelina framför.
Medans ALLA andra stod runt om.

"Shit...."
Sa jag och la undan brandsläckaren generat.

"Angelina, vill du gifta dig med mig?"
Frågade Milano och öppnade asken med en vacker ring inuti.

"Ja!"
Sa Angelina jätte glatt, så glatt så att hon grät.
Milano ställde sig upp och kysste Angelina.

Jag började stor böla.

"Min lilla flicka ska gifta sig...."
Sa jag tyst och kramade om Angelina.

"Älskar dig Mad"
Sa hon och kramade om mig tillbaka.

Efter en stund märkte jag den obehagliga känslan av att alla stirrade på mig.

"Vafan glor ni på? Har ni aldrig sett en morgon trött tjej som kramar om sin bästa vän vars kille nyss friade till henne?!"
Sa jag och kollade på alla.

Alla slutade glo och gick iväg.

Jag sprang upp till mitt rum och fixade till mig så jag inte såg ut som ett monster.
Dörren öppnades plötsligt medans jag höll på att highlighta mitt ansikte.
Jag såg i spegeln att det var Antonio.
Jag reste mig snabbt upp la ner mitt smink i min lilla väska och skulle just gå ut ur rummet när han tog tag om min arm.

"Kan vi prata?"
Frågade han.

"Jag har inget att säga"
Sa jag och försökte rycka mig ur hans grepp men han var för stark såklart.

"Men jag har"
Sa han kort.

"Fine, säg fort"
Sa jag och kollade på honom.

"Förlåt"
Sa han.

"Det duger inte ett dugg"
Sa jag och lyckades rycka mig själv ur hans grepp.

Han puttade mig plötsligt mot väggen.

"Fatta att det gör ont"
Sa jag i smärta.

"Kolla, du strulade med Mario. Fine, och jag med Jennie. Så vi är kvitt"
Sa han.

"Det handlar inte om det Antonio, jag gjorde det EN gång för Mario behandlar mig bra medans du gjort det flera gånger och ber sedan om ursäkt för det"
Sa jag argt.

"Du kan inte hålla dina löften..."
Sa jag tyst.

Han lyfte upp min haka.

"Men det har aldrig hindrat mig från att älska dig"
Sa han och skulle just kyssas innan vi blev avbrutna av killarna.

Antonio gav dom en dålig blick.

"THATS MY BOY!"
Sa Diego skojigt innan han och de andra killarna gick ner igen.

"Så, vart var vi?"
Frågade jag och log.

"Precis här"
Sa han innan han kysste mig och tog tag om min nacke.

"Om jag någonsin ser den där Jennie ige-"
Hann jag säga innan Antonio avbröt mig.

"Det kommer du inte"
Sa han lugnt och satte en hår slinga som hänge framför mitt ansikte bakom mitt öra.