Kidnapped

Del 14.

ANTONIOS POV

Jag va precis bakom Madison när hon satte ner Angelo och Angela i bilen.

I min ögonvrå såg jag en man som riktade sitt vapen mot Madison.

Jag skrek att hon skulle akta sig och slängde mig själv framför henne.

Allt blev svart.

MADISONS POV

En ambulans kom och jag beordrade att någon av killarna skulle lämna hem barnen så att jag kunde följa med Antonio.

Ambulans personalen satte en syrgas mask på honom och jag satte mig bredvid honom i ambulansen och höll hans hand.

Han har gjort så mycket dåligt mot mig men jag tror att jag fortfarande älskar honom.
Vi har 2 underbara barn och vi är gifta.
Jag borde vara glad...men jag är inte fri...

Vi kom till sjukhuset och doktorn tvingade mig att vänta utanför.

Jag satt på stolen utanför helt förstörd med blodiga kläder.
In genom dörren kom resten av killarna och tjejerna.

(Sara om ni kommer ihåg, gjorde slut med sin pojkvän och flyttade in med resten av oss.)

Angel kom springandes och kramade mig.

"Antonios föräldrar är hemma och ser efter Angela och Angelo." Sa hon tröstandes

Jag började gråta.

Efter 3 timmar kom doktorn ut från operations rummet.

Jag ställde mig snabbt upp.

"Nå?" Sa jag oroat.

"Han mår bra, han har nyss vaknat så ni kan gå in," sa doktorn med ett leende och öppnade dörren för oss.

Där såg jag Antonio liggandes.
Han satte sig upp när han såg mig.
En tår rann ner för min kind.

Han mår bra...

Jag sprang fram och hoppade upp på sängen.

Och kramade om honom.

"Ajj" stönade han ut.

Jag släppte honom fort.

"Omg Omg förlåt!!"

"Jag sa inte att jag inte gillade det" sa Antonio med ett smärtsamt flin.

Jag rullade mina ögon.

"Varför är du så dum som slänger dig framför mig om killen höll i ett vapen?"

Frågade jag honom och kollade djupt in i hans ögon.

"Vad skulle jag inte göra för dig" sa han lugnt.

Jag log litet med tårar i ögonen.

Alla andra gick hem igen efter ett tag men jag stannade kvar hos Antonio.

Antonio somnade.
Jag satt och kollade på honom i vad som kändes som timmar.

Tillslut somnade jag också.

Jag vaknade av ljudet från en tv.
Antonio låg och kollade på tv från sjukhus sängen.

Han vände sig om och log litet.

En sjuksköterska kom plötsligt in i rummet.

"Antonio Castelano, ni kan åka hem igen."

Sa hon och logg vänligt och gick ut ur rummet.

Antonio hade blivit skuten i bröstet, några centimeter ifrån hans hjärta.

Jag packade Antonios väska och vi gick ut ur sjukhuset tillsammans.
Utanför stod Joe parkerad med en Mercedes.

Vi hoppade in i bilen och Joe började köra.

"Joe." Sa Antonio och gav honom en lapp.

"Självklart" sa Joe och fortsatte att köra.

"Jag har en överraskning" sa Antonio och kollade ut.

Det tog runt en kvart tills vi var framme framför flygplatsen.

"Vad gör vi här Antonio?" Sa jag och krossade armarna.

"Kolla inte på mig så, jag har köpt en penthouse lägenhet." Sa han och kollade ner på mig.

"Varför har du gjort det? Vart ligger den?" Frågade jag på.

Antonio skrattade lite.

"Du ville tillbaka till New York, så jag har fixat penthouse i New York. Men också ett hus ;)" Blinkande han.

"Omg...men ska vi dit nu?"

"Ja." Sa han kort

"Men ungarna?"

"De är redan där."

"Antonio Castelano skickade du våra barn ensama till New York?!" Skrek jag på honom.

"De är med Angelina och Milano."

Svarade han kort igen.

"Angelina och Milano har också skaffat lägenhet i New York."

Sa han och log.

"Men vad händer med June? Vem ska ta hand om henne??" Frågade jag stressat.

"Hon kommer stanna kvar här i Italien med resten av killarna.

"HELT SJÄLV?!" Skrek jag ut.

"Aa, du klarade ju dig själv med oss :)" log han.

"Men..men...våra kläder och saker då?"

"Redan flyttade." Svarade han åter kort.

"Men...me-"

Han avbröt mig.

"Inga mer men. Allt är bestämt. Kom nu." Sa han och satte en hand runt min midja.

Vi gick till privat planet och satte oss.

Sagt som det var så låg alla våra saker på planet inklusive Coco.

Jag smsade June innan vi lyfte.

"June, är du säker på att du vill stanna?"

"Ja, Madison. Carlos är jätte snäll mot mig och vi är lyckliga här."

"Om något händer kommer du direkt tillbaka till New York, okej?"

"Jaja, älskar dig."

"Älskar dig också, hejdå."

Jag la ner mobilen och plockade upp Coco.

Jag kollade ut över landningsbanan en sista gång innan vi lyfte.

Jag hörde någon stöna från sovrummet, jag sprang dit och såg Antonio sitta på sin säng och rörde sitt sår utan bandage.

Jag gick fram och slog bort hans hand.

Han kollade på mig chokat.

Jag hämtade bandage från badrummet och satte mig bredvid honom på sängen.

Jag kom närmare honom och plåstrade om honom.

"Ajjj, ni kvinnor är ju värdelösa..." sa han tyst.

"Sluta lipa."
Sa jag och fortsatte.

När jag blev klar va vi centimeter från varandra.

Antonio kollade in i mina ögon innan han kollade på mina läppar och på mina läppar igen.

Han tänkte precis kyssa mig innan jag stod upp

"Jag måste...Um.." och sa gick jag ut.

Sorry för sent kapitel ❤️s