Kidnapped

Del 17.

MADISONS POV

Jag stod i köket och letade efter allt sött vi hade när jag hörde någon plinga på dörren.

Jag gled fram på det hala golvet fram till dörren och låste upp.

"Mad!" Skrek Angel till och kramade om mig.

"Åh Angel..." sa jag och snyftade på hennes axel.

"Jag hörde om Angelo.." sa Angel och drog sig ur kramen.

"Antonio åkte för ca 6 timmar sedan tillbaka till Italien." Sa jag ledsamt.

"Han gjorde vad?!" Skrek Angel högt

Jag kollade på henne frågsamt.

"Milano berättade för mig att de letar efter oss alla och de kommer döda oss! Antonio är i livs fara om han åker tillbaka för att hitta dom!" Sa Angel frustrerat.

"Herregud..." Sa jag och satte handen för pannan.

"Du tar hand om barnen. Jag måste hämta honom." Sa jag och kollade frustrerat på Angel.

"Du kommer också dö isåfall!" Skrek hon tillbaka.

Jag satte mina händer på hennes axlar och kollade djupt in i hennes ögon.

"Jag måste.."

Jag såg hur Angel började gråta.

"Älskling gråt inte...jag lovar att allt kommer att bli bra.." Sa jag och kramade om henne

Angel hjälpte mig packa och jag bokade första möjliga flyg till Italien.

Jag tog en taxi till flygplatsen och hann precis med mitt plan.

ANTONIOS POV

Limbon stannade utanför huset och jag sprang in.

Mateo öppnade dörren och kollade chokat på mig.

"Antonio!! Varför är du här? De fkn letar efter oss mannen!" Viskade Mateo konstigt

"Släpp in mig." Sa jag raskt medans Mateo öppnade dörren.

Där inne satt Joe och Diego och spelade ps4.

"Vad fan gör ni?!" Skrek jag ut

De vände sig om i rädsla.

"Vart är Angelos kropp?!" Röt jag ut medans Mateo försökte lugna ner mig.

Jag, Diego och Joe åkte med bilen till ett ställe där de förvarar kroppar.

Vi gick in och en arbetare visade oss till ett rum med en metall bår ståendes.
På metallbågen låg det en kropp täckt av ett vitt lakan.

Jag gick fram och tvivlade en sekund tills jag drog av lakanet från kroppen.

Där låg Angelo, helt lik blek med blåmärken.

Jag böjde mig och drog min hand genom hans hår.
Jag kände känslorna komma.
Jag la mitt huvud på hans bröst.

"Giuro su mio fratello, vendicherò la tua morte."
- Jag svär min broder, jag ska hämnas din död.

Viskade jag innan jag reste mig upp igen och täckte över hans döda kropp.

MADISONS POV

Jag hade nyss landat i Italien och tagit en taxi.

Jag var påväg mot vårt hus.

När jag väl var framme bankade jag på dörren gråtandes.

Joe öppnade dörren.

Jag sprang in i hans famn och grät.

"Madison, du är inte säker här!" Sa Joe chokat av att se mig.

"Jag kom hit för att hitta Antonio..." viskade jag tyst.

"Madison?" Hörde jag en röst bakom mig.

Jag vände mig om med röda ögon och såg Antonio och Diego stå vid bilen.

"Antonio.." viskade jag och sprang fram i hans famn.

Han lyfte upp mig och gav mig en kyss.

Vi alla gick in tillsammans och jag såg till så att June också mådde bra.

Medans vi satt i soffan hörde vi ett skott utanför fönstret.

Mateo sprang fram för att kolla vad det var.

Där stod 3 stora svarta bilar och runt 13 män med vapen vid dom.

"OH SHIT!!!" Skrek Mateo och gömde sig under fönstret då en av männen sköt in.

"DE ÄR HÄR!!! VAFAN SKA VI GÖRA?!" Skrek Mateo ut.

"Fan." Sa Antonio argt och tog fram flera vapen från ett kassaskåp.

Han gav alla vapen och anno.

Han kollade på mig och gav mig vapnet.

"Vet du hur man skjuter?" Frågade han och kollade i mina ögon.

Han vet inte om att jag har varit kriminell förut, såklart jag vet hur man skjuter.

"Umm...ja" svarade jag och kollade på vapnet självsäkert medans jag satte i ammo.

Antonio kollade förvånat på mig och log.

"Antonio!!! Din fkn fegis!! Du och alla dina små vänner kommer dö!" Skrek en röst från utanför.

"Vad fan ska vi göra?" Viskade Mateo med känsla.

Antonio gick genast fram till fönstret och sköt ner 2 av hans män.

Jag gick också fram till fönstret och sköt ner 3.

"Det finns en hemlig väg under huset. Vi måste gå nu." Sa Antonio och drog med mig och de andra.

Vi gick ner till källaren där där en tavla stod lutad mot väggen.

Vi hörde hur männen hade brutit sig in och var påväg.

Antonio drog undan tavlan och där va en tunnel.

Han puttade in oss alla och la för tavlan igen från insidan.

Det va mörkt och kallt.

Vi gick och gick. Det kändes som att vi inte kom någonstans.

Jag kände hur Antonio tog tag i min hand.

"Du va duktig gattina" sa han och höll tajtare om min hand.

Jag la mitt huvud på hans bröst medans vi gick.

:)))))