Kidnapped

Del 42.

MADISONS POV

Jag satt i bilen med mina föräldrar.
Mamma vände sig om och kollade på mig.

Plötsligt uppe vid en hög byggnad såg jag hur någon maskerad man riktade en sniper mot pappa och mamma.
Kulorna gick igenom fönsterrutan och träffade mamma och pappa.

Jag fick blod på mig och kollade upp mot byggnaden.
Han var borta.
Jag skrek i frustration.

"Madison!!!"
Hörde jag någon skrika.

Plötsligt vaknade jag och Antonio höll om mig.

"Han döda dem!!! De va blod överallt!!!"
Skrek jag ut med tårar i ögonen.

"Madison!!"
Sa han och skakade till mig.

"Det var bara en dröm älskling"
Sa han och drog in mig i en kram.

"Det är okej..."
Sa han medans han smekte mitt huvud.

Jag grät ut på hans axel.

Flera nätter i rad har jag drömt samma dröm om och om igen...

"Jag måste hitta honom."
Sa jag och kollade på Antonio.

"Vem?"
Frågade han och kollade på mig.

"Mannen som mördade mina föräldrar..."
Sa jag och försökte hålla in tårarna.

"Vi gör det tillsammans."
Sa han och pussade mig på kinden.

"Men sov nu..."
Sa han och la sig.

"Nej."
Sa jag bestämt och gick reste mig upp.

Antonio kollade på mig förvånat.
Jag tog upp min mobil och ringde Raoul.

Antonio kollade på mig trött medans jag pratade i telefon med Raoul.

Jag la på och la mig bredvid Antonio och log.

"Vad gjorde du nu då"
Frågade han och kollade på mig.

"Åh inget, förutom att Raoul kommer hit imorgon och tillsammans med några av hans män ska vi hitta mannen"
Sa jag glatt.

"Med andra män?"
Frågade Antonio nästan oroat.

"Naww bby, du behöver inte oroa dig att jag ska vara otrogen så som du var 3 gånger."
Sa jag argt och vände mig om så att min rygg var åt Antonios håll.

På riktigt det kortaste kapitlet jag har skrivit. Har inte hunnit uppdatera (Sry for that) men en jobbig dag väntar mig imorgon ;(((