Kidnapped

Del 30.

MADISONS POV

Som vilken morgon som helst valde jag att jogga.
Även fast jag var långt hemifrån och fast med Antonio vägrade jag bryta mina vanor.

Efter att ha sprungit ett bra tag runt kvarteret och tillbaka till huset bemöttes jag av Antonio vid dörren.

"Vart har du varit?"
Frågade han kallt.

"Vad tror du? Joggat."
Fräste jag till och gick förbli honom in.

Han tog tag om min arm.

"Var inte sån"
Sa han och kollade på mig.

"Hurdå?"
Frågade jag och vände mig till honom.

Han kollade på mig utan ord.

"Trodde väl inte det"
Sa jag och kollade på honom äcklat.

Jag gick till köket och fyllde på min vatten flaska med vatten.

"Förlåt"
Hörde jag en röst bakom mig säga.

"Nej Antonio, du är så full med skit att jag inte orkar med dig längre."
Sa jag utan att kolla på honom.

"Så du ska bara ignorera mig?!"
Ropade han.

"Exakt så gullet"
Sa jag och gick därifrån.

Han följde såklart efter mig.

"Kan du inte bara lämna mig ifred?!"
Skrek jag ut.

"Nope"
Sa han och kom närmare.

Han kom så nära mig att det var centimeter från våra ansikten.
Jag såg hur han försökte göra något.

Jag fylldes med så mycket hat så jag lyfte mig hand och gav honom årets bitch slap.

Jag såg direkt hur han blev piss arg.

"Oh shit.."
Sa jag tyst.

Jag började direkt springa därifrån och såg i ögonvrån hur han sprang efter mig.

"Hjälp!!!" Skrek jag det högsta jag kunde.

Han var för snabb.

Han kom så nära att han tog tag om mig så vi båda stannade.

Han lyfte sin hand och jag kände att det sved till på kinden.

Jag föll mot marken.

"Antonio!!"
Röt Mario till.

"Vad fan är ditt problem idag??"
Sa han medans han hjälpte mig upp.

"Mår du bra Madison?"
Frågade han mig.

Jag kände hur mitt hjärta brast.

"Jag mår bra..."
Sa jag tyst.

"Låt mig hjälpa dig in"
Sa han och höll om mig och följde mig in.

Jag såg i min ögonvrå att Antonio stod kvar.

Mario tog mig till soffan och jag satte mig.

"Hur känner du dig?"
Frågade han.

Tårarna kom.

Jag började gråta som en bebis och begravde mitt ansikte i Marios bröst.

"Det är okej...jag ska inte låta honom lyfta en hand mot dig igen"
Sa han och klappade min rygg.
Jag tog upp mitt ansikte och utan tanke kysste jag honom.

Ja...så desperat var jag.

Han besvarade kyssen.

"Tack så mycket Mario, jag önskar fler killar var som du"
Sa jag och gav honom en puss på kinden.

Jag gick upp till mitt rum och tog en avslappnande dusch.
Utan att tänka på Antonio.

Efter duschen gick jag ner igen och såg hur Antonio och Mario bråkade.

De stod såklart i köket.

Jag gick fram och öppnade kylskåpet och tog ut apelsin juice medans jag bara var inlindad i en handduk.

De slutade bråka och kollade på mig istället.

"Vad?"
Sa jag och tog fram ett glas.

Och sen började de igen...

"Mario...kan du skjutsa mig till stan? Jag behöver köpa lite kläder"
Sa jag och gick fram till honom och knäppte upp två knappar på hans skjorta.

"Såklart"
Sa han och log.

Jag bitch blickade Antonio som såg vansinnig ut.

Jag klädde på mig och mötte Mario vid hans bil.

Jätte kort kapitel jag vet, men är jätte trött. Puss ❤️