Kidnapped

Del 37.

MADISONS POV

Jag satt i köket i våran lägenhet i New York.
Solen nådde topparna av skyskraporna som sträckte sig längst New York.
Plötsligt ringde min mobil.
Jag plockade upp den och såg att det var Sara.
Jag svarade fort och ställde mig upp.

"Sara?!"
Sa jag oroat.

"Mad! Vi lyckades rymma, vi befinner oss i Boston. Föresten, lova att inte bli arg men...Miguel lever..."
Sa hon och jag hörde tydligt hur hennes röst darrade.

"Lever den sjuka jäveln?!?!"
Skrek jag ut.

Antonio sprang fort upp till mig.

"Vad händer?"
Frågade han oroat.

"Guess What, Miguel lever."
Sa jag och kollade på Antonio.

"Jag måste åka till Boston och hämta upp tjejerna"
Sa jag och tog bilnycklarna.

"Jag följer med dig"
Sa Antonio.

"Antonio..nej"
Sa jag och vände mig mot honom.

"Jag bryr mig inte om vad du säger, jag tänker inte låta han skada dig"
Sa Antonio och tog bilnycklarna från mig.

"Fine"
Sa jag medans vi tog hissen ner till garaget.

Det tog oss 2 timmar att nå Boston.
Jag gav Antonio adressen som tjejerna väntade på och han körde så fort som möjligt dit.

Jag såg tjejerna och hoppade ut ur bilen och sprang fram till dem.

"Tjejer mår ni bra??"
Frågade jag oroat.

"Nu ja"
Sa de och kramade om mig.

Plötsligt hördes ett högt skott och glas som gick sönder.

"Sätt er i bilen nu!!!"
Röt Antonio.

Vi alla satte oss snabbt i bilen och vi såg hur Miguel och hans män kom iklädda i svart påväg mot oss.

"Kör Antonio!!!"
Sa jag och trampade gasen i botten åt honom.

Bilen körde fort och vi kom ut på motorvägen.

"Jag tror vi kom undan dom!"
Sa Sara glatt när plötsligt bakrutan till bilen gick sönder.

Sara och June som satt där back hukade sig och tog sina händer över deras huvuden.

"Eller inte..."
Sa hon och kollade snabbt bak.

Antonio kollade i backspegeln.

"De är i den svarta bmw'n bakom oss"
Sa Antonio och bytte snabbt fil.

Jag såg ett vapen ligga i mugghållaren.

Jag tog snabbt vapnet och öppnade tak rutan.
Jag stack upp min kropp medans jag fortfarande stod på sätet.
Jag riktade snipern mot BMW-n och avfyrade flera skott.

De sköt tillbaka och jag dukade snabbt och satte mig igen.

"Ta ratten"
Sa Antonio och tog vapnet från min hand och ställde sig upp och började skjuta.

Jag slingrade mig till förarstolen och körde av från motorvägen.

Jag körde så fort så att bilen nästan sladdade av från vägen.

Plötsligt kom jag på att Antonio gömde några handgranater i ett av facken i bilen.

Jag tog upp en granat och med hjälp av tänderna drog av den silvriga stycket och öppnade fönstret och slängde ut den mot bilen.

Bilen exploderade och voltade några varv.
Jag bromsade och vi gick alla ut ur våran bil.

BMW-n som låg upp och ner och som brann verkade inte ha några överlevande i sig.

Antonio gick fram och huckade sig för att kolla.
Han drog plötsligt ut Miguel som fortfarande verkade leva ur bilen.

Hans ansikte var täckt med blod men han log fortfarande.

Antonio siktade vapnet mot honom.

"Antonio nej!"
Sa jag och sprang fram till honom.

Jag tog vapnet från Antonio och siktade det själv mot honom.

"Några sista ord?"
Frågade jag Miguel.

"4...9....5..5...8..."
Viskade Miguel fram.

Fattade inte vad han pratade om.

"Vi ses i helvetet amore"
Sa jag och avfyrade ett skott rakt igenom hans skalle.

Jag log medans några blodskvättar kom på mig.
Jag slängde vapnet på Miguels livlösa kropp och vände mig om till de andra.

"Let's go home."

Intressant kapitel?