Kidnapped

Del 33.

MADISONS POV

Jag satte mig bredvid Mario vid matbordet och han såg hur jag grät.

"Nu jävlar"
Sa han och reste sig upp och gick upp till övervåningen.

"Mama ja elskar dej"
Sa Angelo och log.

"Mamma älskar dig också"
Sa jag och torkade bort tårarna.

Jag sprang upp för att hitta Mario och kikade in genom nyckelhålet till Antonios arbetsrum.

Jag såg hur Antonio och Mario bråkade.

Plötsligt tog Antonio fram ett vapen och riktade den mot honom.

Jag öppnade fort dörren och ställde mig framför Mario.

"Flytta på dig"
Sa Antonio.

"Om du ska skjuta honom, skjut mig först"
Sa jag med röda ögon.

"Madison..."
Sa Mario.

"Nej, jag är trött på att folk alltid ska prata åt mig! Jag är inte en liten flicka! Jag kan ta hand om mig själv och jag kan ta hand om andra. Så Antonio, om du så gärna vill leka tjuv och polis. Skjut."
Sa jag och kollade på honom med all vrede jag hade.

Han laddade vapnet.

Adrenalinet flödade genom kroppen och jag blundade och visste vad som väntade.

Sen hörde jag en duns.

Men jag var okej.

Jag öppnade ögonen och såg hur Antonio hade slängt vapnet på golvet.

Antonio vände sig om och var påväg ut.

"Du säger för mycket Antonio men gör inte ett fkn skit!"
Skrek jag ut.

Antonio vände sig om och tryckte upp mig mot väggen och höll strypgrepp.

Jag försökte ta mig loss medans jag kände hur allt syre i min kropp försvann.

"Antonio! Släpp henne!"
Sa Mario och försökte få bort Antonio från mig.

"Lyssna jävligt noga Madison för jag säger det inte igen. I detta hus bestämmer jag, och om jag väljer att skjuta huvudet av dig skulle jag inte känna någonting."
Sa han och kollade in i mina ögon.

Jag spottade honom rakt i ansiktet.

"Dra åt helvete"
Sa jag medans mitt hår hängde slarvigt framför mitt ansikte.

"Tänk inte ens fucking tanken Antonio!"
Sa Mario och lyckades få bort honom från mig.

"Mår du bra?"
Frågade Mario och kollade ner på min hals där det fanns tydliga märken efter Antonios grepp.

"Ja.."
Viskade jag och gav Antonio en blick.

Jag gick ut ur rummet.

Jag hörde hur Antonio och Mario började tjafsa igen.

Jag gick in i rummet igen och tog tag i Marios arm och drog med honom ut.

"Tack Mario"
Sa jag och kramade om honom.

Jag släppte taget om honom och gick tillbaka ner till barnen.

Sätt på "Love The Way You Lie" - Eminem. För mer känsla :))

Jag packade ner massvis med kläder in i resväskor.

Antonio kom in.

"Vem fan har sagt att du ska någonstans?"
Sa Antonio och lutade sig mot dörrkarmen.

"Antonio, bråka inte med mig"
Sa jag och fortsatte packa.

"Men du bryter mina regler"
Sa han och kom fram.

"Stoppa upp dina jävla regler i din röv och rotera på en borr."
Sa jag och fortsatte packa.

Han tog tag i min arm.

Jag ryckte bort min arm från hans grepp och bar ut resväskorna till hissen och åkte ner och la resväskorna på sidan av vägen.

Jag åkte upp och tog Angela och Angelo i min famn.

Taxin kom och jag satte Angela och Angelo i bilen.

Antonio kom springandes.

Ur låten: "Baby please come back
It wasn't you
Baby it was me
Maybe our relationship
Isn't as crazy as it seems
Maybe that's what happens
When a tornado meets a volcano
All I know is
I love you too much
To walk away now
Come inside
Pick up your bags off the sidewalk
Don't you hear sincerity
In my voice when I talk
Told you this is my fault
Look me in the eyeball"

"Madison snälla!"
Ropade han och sprang fram till mig.

"Farväl Antonio..."
Viskade jag och satte mig i Taxin som började åka.

"Nej!!"
Hörde jag honom skrika.

Jag kollade rakt fram och kände en tår komma.

Jag kollade i förarens backspegel och såg hur Antonio sprang efter taxin.

"Ja sakjnar papa"
Sa Angela.

Jag kollade åter igen i chaufförens backspegel och såg hur Antonio försvann eftersom bilen ökade hastighet.

"Jag också amore, jag också"
Sa jag och pussade hennes huvud.

Vi begav oss till min kusin Ciara som bor i Chicago.
Bättre att stanna där ett tag.

Detta är ett kort kapitel då jag vill ge er en cliff hanger för vad som händer i nästa kapitel :))