Kidnapped

Del 73.

MADISONS POV

De luktade straight up alkohol på festen. Alla gick runt och minglande. Det var en sån typisk fest man bara kunde gå på.
Antonio höll tajt om min midja när han märkte hur andra killar tittade på mig.

"Antonio!"
Ropade någon bakom oss.
Antonio och jag vände oss om och där stod Luigi.

"Luigi!"
Sa Antonio med ett fake leende.

Om ni kommer ihåg så är Luigi typ Antonios boss eller samarbetare. Men han är även pappa till Jennie...

"Skönt att se dig här, och med frun också!"
Sa han och kysste min hand.

En annan kille sprang upp till Luigi och viskade något i hans öra. Luigi nickade sitt huvud och killen sprang iväg.

"Ni får ursäkta mig, men här! Ta för er av allt som finns att erbjudas"
Sa Luigi innan han gick iväg.

"Hm..det var skumt"
Sa jag medans jag höll om Antonios arm.

"Dessa killar är inget att leka med, bry dig inte för mycket om dem. Vet man för mycket så dödar de dig direkt."
Sa Antonio och nästan drog mig iväg därifrån.

Och såklart så studsade vi rakt in i Jennie.
"Hej Antonio"
Sa hon så flörtigt hon bara kunde.

"Madison..."
Sa hon otrevligt och gav mig en dålig blick.

"Har du gått upp i vikt? Eller är det klännigen?"
Sa hon och log världens ondskefullaste leende.

Åh...that bitch is going to pay...

"Jag ber om ursäkt. Va det meningen att jag skulle bli förolämpad? För det enda som förolämpar mig här är ditt ansikte."
Sa jag och log tillbaka.

Jennie gav mig en bitchblick innan hon gick iväg.

"Wow, catfight."
Sa Antonio.

Jag rullade mina ögon och tog ett glas champagne från en av servitörerna.
När jag precis skulle ta en klunk tog Antonio min dricka ifrån mig.

"Hallå?"
Frågade jag iriterat.

"Inget drickande."
Sa han.

Jag vill ha champange, och han vill ha mig. Detta går att fixa.

"Snälla baby"
Sa jag och satte mina händer på hans bröst och sträckte mig upp så det bara var centimeter mellan våra ansikten.

"Fine."
Sa han och gav mig glaset.

YESSS. NU SKA VI SUPA OSS FULLA PÅ BUBBEL.

Jag röck glaset från hans hand snabbt.
Han böjde sig framåt mot mig men jag tryckte bort hans ansikte.

"Sorry, men du är inte champagne."
Sa jag och drack oskyldigt av champagnen.

Efter ett tags minglande och att visa upp oss sjävla för alla andra. Som är viktigt för publiciteten enligt Antonio. Så gick vi äntligen ut.

"Gosh vad trött jag är."
Sa jag och vinglade medans jag gick på gatan med Antonio.
Han tog snabbt tag om min arm och höll i mig så jag inte skulle ramla.

"Hur många glas drack du?"
Frågade han stängt.

"5....kanske 8. Eller 2000!"
Sa jag glatt och vimsigt.

"Du är full Madison.."
Sa Antonio.

"NehE!"
Ropade jag.

"Va tyst!"
Sa Antonio eftersom jag skrek när jag pratade o klockan va ca 2 på natten.

"Låt mig bära dig."
Sa han.

"Nej! Du förtjänar inte det!"
Sa jag och putade med underläppen.

Antonio suckade och bar upp mig i vilket fall.

"Släpp mig Shrek!"
Skrek jag medans jag dinglade över hans axel och slog på hans rygg.

Eftersom jag va så full så slocknade jag 0.5 sekunder senare.

5000000 år senare...

Jag vaknade plötsligt och såg hur jag låg i vår säng. Jag ställde mig upp lite yrt och gick ner för trappen där Antonio stod.
Well, han såg inte så glad ut när han såg mig heller.

"Vad?.."
Sa jag trött medans jag gick mot köket.

"Fattar du vad du håller på med??"
Frågade han argt.

"Vadå? Och gee...du behöver inte skrika."
Sa jag och gäspade högt medans jag öppnade kylskåsdörren.

"Du säger att jag är en fara för den här familjen men själv så är det du som blir full!"
Sa han.

"Duktig"
Sa jag och klappade på Antonios axel.

"Vafan tror du att det här är Madison??"
Fortsatte han.

"Lyssna, vi alla gör misstag. Mitt va att dricka och ditt va att va otrogen. Nu är vi kvitt!"
Sa jag och rullade ögonen.

"Men du kan inte ens ta hand om dig själv!"
Röt han.

"Jo det kan jag! Och jag kan ta hand om två barn samtidigt också mr kan inte byta en blöja!"
Röt jag tillbaka.

Han blev helt tyst som att han gav upp.

"Antonio.."
Sa jag och såg besvikelsen i hans ögon.

"Nej."
Sa han och gick iväg.

Jag suckade och gick upp till barnen.
Plötsligt knackade det på dörren till rummet.

"Antonio?"
Frågade jag precis innan dörren öppnades och Angelina kom in.

"Angel!"
Sa jag glatt och kramade om henne.

"Hejjjjj, hur går det med mr surpuppa?"
Frågade hon och blinkade med ena ögat.

"Inte bra, bråk igen."
Sa jag och höll handen för huvudet.

"Men du, min kompis håller på med couple therapy. Jag kan fixa in er två oss henne!"
Sa Angel glatt.

"Nej nej, Antonio skulle aldrig"
Sa jag och skrattade.

2 timmar senare.

Det var tyst i rummet. Dr Prescott skrev ner någonting på sitt anteckningsblock och kollade sedan upp mot mig och Antonio.

"Okej, om jag säger såhär då. Madison, om du nu skulle tänka från Antonios perspektiv. Beskriv allt."
Sa hon och satte sina glasögon på sin nästipp.

"Jag är Antonio! En kåt jävla playboy som inte alls bryr sig om någon! Jsg älskar att mörda personer och att vara otrogen på min fru! Som jag också kidnappade! Ha ha!"
Sa jag och härmade Antonio.

Antonio literally bitchblickade mig och Dr Prescott såg chokad ut.

"Ehm..okej. Antonio?"
Frågade hon honom.

"Mitt namn är Madison! Jag är så oskyldig och alla älskar mig! Att bli full är det bästa jag vet och att vara bitchig är jag hela tiden! Jag älskar mig själv så mycket hihihi"
Härmade Antonio mig.

"JAG LÅTER INTE ALLS SÅ DÄR!"
Sa jag argt.

"Ehm..okej nu lugnar vi ner oss lite. Jag vill att ni ska försöka tänka från varandras perspetiv denna veckan och sen får ni komma tillbaka på söndag klockan tre nästa vecka."
Sa hon och skrev ner något på sitt block.

Vi reste oss upp och gick.
Men vi sa inte ett ord till varandra.

"Ant-"
Hann jag säga innan Antonio avbröt.

"Jag vill ha en skilsmässa"
Sa han fort.

Cliff hanger.