Kidnapped

Del 79.

MADISONS POV
Hector drog med mig till lobbyn där han satte mig på en fåtölj. "Håll koll på henne" sa Hector till två av sina vakter som stod bredvid mig. Hector gick iväg för att säkert ringa Antonio. Jag vet att jag ville åka hem till honom men nu vill jag inte det. Inte på tanke med hur envis och överbeskyddande han är. Han skulle säkert stänga ner hela hotellet och döda både Hector och Garsiv.
Jag satt tyst och kollade runt när jag plötsligt såg Garsiv komma ut ur hissen med sina män bakom sig. Han var oskadd vilket fick mig att pusta ut. Han kollade på mig och gjorde en liten nick till mig medans han gick förbi. Jag gjorde samma sak tillbaka och såg honom lämna hotellet.

Plötsligt kom jobbiga Hector tillbaka...
"Antonio var visst redan påväg, så han kommer när som helst nu. Så jag ska bara gå och gömma mig i ett hörn" sa Hector med en vis min. Jag rullade mina ögon och ställde mig upp för att gå. "Apapap, du går inte en micro centimeter själv utan att Georgio och Juan inte är med" han vände sig till vakterna plötsligt. "Släpp henne inte ur blicken" Sa Hector och gick iväg.
Dom följde med mig literally överallt jag gick. "Det räcker! Lämna mig ifred!" Sa jag plötsligt och vände mig till Georgio och Juan. "Sorry mrs Castellano men det är Mr Muarez order" jag vände mig om och fortsatte gå tills jag såg en toalett. Jag skulle just gå in innan vakterna stoppade mig. "Jag ska bara gå på toa" sa jag. "Nej" sa dom. Fort vände jag mig om och tog tag i Georgios arm och kastade ner honom på marken när plötsligt Juan kom bakifrån och höll mig. Jag bet fort i hans arm och vände mig sedan om för att sparka honom i skrevet. Jag kastade ner honom också och blåste håret bort från mitt ansikte. "Jag sa..." jag tog ett djupt andetag. "jag ska bara gå på toa" och pustade ut när jag gick över dom medans dom låg ner knockade på golvet.

Jag vände mig om och såg Antonio stå några meter framför mig. "wow" sa han helt frusen. jag satte på ett fake leende även fast jag skulle kunna strypa honom just nu för han satte mig på det här helvetes platsen. "baby" sa ja glatt och sprang fram och hoppade upp i hans famn. "du behöver inte leka glad jag vet att due arg" "that's right. Sätta sin fru mitt ute i ingenstans helt ensam" sa jag och slog honom i huvudet några gånger.
"Jaja om du kan slå ner 80 kg vakter bara för att gå på toa så kan du klara dig fint" sa han när jag hoppade av från honom.
"Varför kom du hit isåfall, om jag kan klara mig så bra?" Frågade jag medans jag korsade mina armar och lyfte på mitt ögonbryn. Han kollade på mig och andandes ut tungt. "sluta tro att jag inte bryr mig" sa han medans vi gick ner längst korridoren. "de gör jag inte" sa jag och log. Vi kom fram till lobbyn där vi såg Hector bakom disken. Han log åt en gäst och kollade fort upp och när han såg Antonio blev hans ögon stora som tennisbollar och fort gömde han sig bakom disken.
"Hector, jag kan se dig" sa Antonio och tog tag Hector i kragen och lyfte upp honom. "A-Antonio, va roligt att se dig igen" sa han nervöst medans han svävade ovanför golvet. "Du hade ett jobb Hector, att ha hand om Madison, och vad händer? Hon är med i en skjutning??" Sa Antonio argt. "Antonio det va inte så allvarligt.." sa jag och tog tag i hans arm. "Du hörde henne" sa Hector och svettades nervöst.
Antonio tryckte upp han mot väggen. "Det var inte Hectors fel, Garsiv hjälpte mi-" hann jag säga innan jag fort ändrade mig med tanke på hur Antonio är. Antonio satte ner Hector och vände sig till mig. "Vem är Garsiv?" Frågade han argt. "Persiska maffians ledare sir" sa Hector. Jag kollade på Hector med en blick att han skulle hålla käften men det var försent. "Vad gjorde du med honom!?" Sa han nu jätte argt.
Eftersom jag hatar Hector just nu såg tänkte jag berätta allt.
"Hector fick mig att vara en servitris i slampiga kläder sen serverade jag Garsiv och hans gäng men jag spillde dricka på han så han blev arg och Hector låste in mig på ett hotellrum så jag klättrade ut och råkade landa på Garsiv's balkong och sen började de skjuta och han räddade mitt liv!" Sa jag.
Nu såg jag att Antonio helt och hållet KOKADE. "du kommer önska att du aldrig blivit född Hector" sa han medans han fortfarande kollade på mig. "Nej Antonio, glöm det. Ser du? Jag mår bra" sa jag och log. Men han blev inte glad eller något. "Du kommer med mig" sa han och drog ut mig ur lobbyn. "jag tar hand om dig sen" sa han och pekade på Hector. han drog ut mig.

"Snälla Antonio kan du bara släppa det." "Nej det kan jag inte! Ingen gör så mot min kvinna, ingen!" "din? så nu tillhör jag folk också?" svarade jag argt. "Ja, mig. Och jag vill inte att något ska hända dig" "varför inte? du har inte brytt dig så mycket innan. Och jag kan klara mig själv!" Sa jag och höjde min röst. "Du förstår inte" sa han. "Men förklara då!" Sa jag skit högt. "För jag älskar dig" röt han ut. jag blev helt tyst. "Det är därför.
Kommer du med mig nu?" Frågade han och sänkte sin röst igen. Jag nickade sakta och följde efter han. "

Plötsligt såg jag Garsiv framför oss. Men Antonio visste inte det och jag behövde inte berätta. Hoppas bara han inte säger något nu. Jag tog tag i Antonios hand fort och gick tyst bredvid honom. Garsiv såg mig och vi fick ögonkontakt. Jag skakade diskret på huvudet till honom men han verkade inte förstå.
"Hej Madison" sa han med ett smått leende när han och hans män gick förbi. Antonio vände sig till mig. "Vem var han" frågade han. "Uhhh en piccolo i hotellet bara. "Piccolos går inte runt med dyra suits, vapen och 5 män bakom sig" sa han. "jag vet inte..." sa jag tyst. "ljug inte för mig" sa han kallt. "Lova att inte bli arg" sa jag. Han rullade sina ögon och nickade. "Och lova att inte slå, eller mörda någon" sa jag.
"Fine, det är Garsiv" sa jag. Antonios ögon blev röda av ilska och han tog fort fram sin pistol han hade runt midjan under sin t-shirt. Antonio vände sig om och närmade sig dem medans Garsiv och hans män fortsatte att gå. "Antonio!" Ropade jag och Garsiv och hans män vände sig om. Garsivs män tog fort upp sina pistoler och riktade dem mot Antonio. Antonio höll pistolen riktad mot Garsiv. "Antonio!!" Ropade jag och sprang fram till dom. "Antonio sluta, sätt ner din pistol" sa jag till honom och höll i hans arm. Han försökte skaka bort min arm. "Lyssna på din tjej Antonio, annars kommer mina män skjuta" Sa Garsiv. Antonio laddade sin pistol och fortsatte att rikta den mot Garsiv.

Jag släppte Antonios arm och backade några steg. "Antonio, du lovade" sa jag med tårar som gömde sig bakom ögonen. Antonio kollade på mig och sen på Garsiv. "Antonio jag svär på min lilla systers liv om du inte sätter ner din fkn pistol så kommer jag gå och aldrig någonsin kolla dig i ögonen igen" sa jag allvarligt. Antonio kollade på mig och sänkte sitt vapen sakta. Han sänkte det tillslut helt och hållet och la den vid midjan igen.

"Gå aldrig nära henne igen fattar du? För nästa gång är du död" sa Antonio och tog tag i min hand och vi gick iväg. Jag vände på mitt huvud medans Antonio släpade iväg mig för att kolla på Garsiv. Jag formade ett "förlåt" med min mun utan att säga något så att Antonio inte flippar.