Kidnapped

Del 20.

MILANOS POV

Jag tog en taxi till lägenheten.
Ut från hissen kom Jennie.

"Hejsan Milano" Sa hon flörtigt och blinkade med ena ögat.

"Försvinn, Jennie." Sa jag och kollade snett på henne.

Jag gick in i hissen och åkte upp.

Väl där stod Antonio i bara boxers.

"Hur kan du göra något sånt mot Madison?? Vet du hur fkn förstörd hon är mannen?!" Skrek jag åt honom.

"Varför lägger du dig i? Jag ger dig betalt för att du dödar folk, inte för att hålla koll på med vilken tjej jag är med." Sa han kallt.

"Hon är din fucking fru!! Ni har två barn!!" Röt jag i hans ansikte.

Antonio skrattade glatt.

"Du har riktiga problem...hon älskar dig och du behandlar henne såhär?"

"Vad fan ska du göra åt saken?" Log Antonio.

Jag kom direkt fram till han och slog honom i ansiktet.
Han slog tillbaka och Aa...två killar som slåss.

Dörren öppnades och där stod Madison, Angelina och Joe.

MADISONS POV

Joe sprang fram för att försöka hindra Antonio att slå Milano medans jag gjorde samma för Milano.

Efter det gick jag fram till Antonio och örfilade honom.

"Jag hoppas att du är nöjd med dig själv. Du tog en hora framför din fru?! Du fkn äcklar mig!"
Skrek jag och sparkade honom mellan benen så han vek sig ner på marken som en liten bebis.

Jag kände hur ilskan blev till ledsamhet och tårar strömmade i överflöd.

"Jag älskade dig.."
grät jag ut och kollade på honom besviket.

Han reste sig upp och tog tag i min arm.

"Rör mig inte!! Och våga inte röra mina barn. Annars kommer jag lova dig krig!" Röt jag i hans ansikte och sprang upp till sovrummet.

Alla andra var fortfarande där nere helt mållösa.

Angelina och Milano gick hem till sig och tvillingarna fick stanna hos dom tills saker löst sig.

Joe däremot lovade mig att han skulle stanna ett tag för att hålla saker i ordning.

Jag tog en av de andra sovrummen och sov där.
Joe sov i sovrummet bredvid mitt och Antonio en trappa ner.

Jag vaknade mitt i natten över törst.

Jag gick ner två våningar till köket för att dricka vatten.

När jag plötsligt kände två händer vid min midja greppa mig bakifrån i köket.

"Antonio...släpp mig.." Sa jag åter besviket.

"Förlåt gattina.." viskade han i mitt öra så att det kittlades.

"Du tror seriöst att allt löser sig med ett förlåt."
Sa jag trött.

"Men jag älskar dig, och bara dig." Fortsatte han.

"Din fucking lögnare...du va precis med Jennie!! Du är inget annat än ett monster!" Sa jag högt till honom.

Han tog tag om min midja hårdare.

"Vill du veta vad min egentliga tanke var att göra med dig? Sätta dig på ett horhus. Gjorde jag det? Nej, varför? För att jag älskar dig."
Sa han argt.

Jag slet mig ur hans grepp och sprang upp för trapporna till mitt rum och låste dörren.

Fan ta honom...

Jag låste upp dörren igen och tittade ut.
Ingen Antonio i sikte.

Jag smög långsamt till Joe's rum och knackade på.

Han öppnade dörren och kollade på mig med ett leende.

"Kan jag sova i ditt rum inatt?" Viskade jag till honom.

Han nickade och öppnade dörren för mig.

Jag somnade direkt på hans säng utan att tänka på det.

ANTONIOS POV

Klockan va snart efter 9 på morgonen och jag tänkte gå och väcka Joe.
Precis när jag öppnade dörren sa jag;
"Joe, jag måste prat-"
Hann jag säga innan till min förvåning såg jag Madison och Joe ligga tillsammans i sängen kramandes.

"Vad fan?!" Röt jag ut och de vaknade plötsigt.

"Antonio..det är inte som du tror.." Sa Joe och gjorde en signal med händerna.

Madison kollade på mig med rädsla.

"Varför har det något med dig och göra? Om du kan vara med Jennie kan jag vara med Joe."
Sa Madison kaxigt och satte sig närmare Joe och kramade om hans arm.

Jag knöt nävarna i frustration.

MADISONS POV

Jag satte mig närmare Joe och kollade kaxigt på Antonio.
Jag såg klart och tydligt ilskan i Antonio.

"Så nu är du arg? Förstår du hur jag känner mig när du är med Jennie?!" Skrek jag och kollade förtvivlat på honom.

Han kollade tomt fram innan han vände sig om och smällde dörren efter sig.

"Den jäveln..." sa jag tyst och kröp ut från sängen och öppnade dörren aggressivt och gick fram till honom.

"Antonio!! Kolla på mig när jag pratar med dig!" Skrek jag ut.

Han vände sig snabbt om och kollade på mig ett tag.

Jag såg äkta tårar i hans ögon. Han va helt röd om ögonen och näsan.

"Förlåt..." sa han som en liten pojke och kramade om mig hårt.

"Jag älskar dig Madison...förlåt...du förtjänar inte mig.." sa han tyst medans han fortfarande höll om mig.

Jag har aldrig sett Antonio så känslosam.
Jag gillar honom mer såhär nästan..

Jag kramade honom tillbaka och snyftade tyst.

"Vi åker iväg tillsammans iväg...långt härifrån." Sa han och lutade sin haka mot min axel.

"Men barnen?" Sa jag och kände hur Antonio luktade. Han luktade såååå gott.

"Um..." Sa han och släppte mig.

"Exakt, vi är fast som föräldrar nu." Sa jag och drog mina fingrar genom mitt långa hår.

Antonio satte sin hand för sina ögon.
Som att han ångar att han gjorde mig gravid.

"Antonio...de är våra barn." Sa jag och kollads snett på honom.

Han kollade förtvivlat runt.

"Det ser ut som allt löst sig mellan er. Jag går nog tillbaka till de andra nu." Kom Joe ner för trappan och sa.

Han gav Antonio en bro hug och tog på sig sin jacka och gick.

"Jag ringer Angelina och ber henne hämta ungarna." Sa jag och gick.

Jag är såååå ledsen för ett sånt kort kapitel...jag skäms...Really. Men jag har INGEN idé om vad jag ska skriva. Om ni har några tips va vänliga och skriv. Ha de bra ❤️❤️❤️