Kidnapped

Del 56.

MADISONS POV

Jag hoppade ner i poolen och kände det kalla vattnet träffa min kropp.
Jag Flöt i vattnet ett tag och kollade upp mot den klar blåa himlen.

Plötsligt kände jag två armar omfamna mig.

"Letar du efter något?"
Frågade jag och log.

"Jag har nog det jag vill ha precis här"
Sa rösten.

Rösten lät inte som Antonios...

Jag vände mig fort om och såg Miguel.

Förskräckt slet jag mig ut hans grepp och backade lite i vattnet.

"Vad gör du här?"
Frågade jag chockat.

"Tar en liten simtur"
Sa Miguel och simmade närmare mig.

"Glöm det"
Sa jag och skvätte vatten i hans ögon och simmade fort mot kanten men jag kände någon ta tag om min fot underbarnet.

Jag sparkade Miguel och lyckades krypa upp på land och sprang in i huset och låste dörrarna.

Jag sprang till vardagsrummet och såg Antonio stå där.

"Vad har hänt?"
Frågade han och kollade på mig.

"M-Miguel, v-var ii poolen.."
Sa jag och pekade ut.

"Stanna här"
Sa Antonio och gick iväg.

"Nej...lämna mig inte.."
Sa jag och kramade om honom.

"Jag går bara och låser alla dörrar"
Sa han och gick iväg mot hallen.

Plötsligt hörde jag en knackning.
Min blick vändes mot fönstret och där stod Miguel med en kniv i handen och vinkade.

Jag skrek högt till.

Antonio kom springandes till mig.

Jag pekade mot fönstret och Antonio följde dit mitt finger landade.

Jag kollade på Antonio och såg hur han spände sin käke.

Han gick fram och låste upp glasdörren och gick ut.

"Nej!"
Ropade jag.

Jag hörde 5 skott och sedan Antonio komma in igen.
Han låste dörren och jag kollade på hans blodiga skjorta.

"Han kommer komma tillbaka"
Skrattade jag i frustration.

"Men jag är alltid här och skyddar dig"
Sa han och log.

"Vart är ens alla andra?"
Frågade jag och kollade runt.

"De åkte och handlade"
Sa Antonio och pekade ut.

"Alla? De är 7 pers! Man behöver inte 7 pers för att handla!"
Sa jag och slängde mig i soffan som stod bredvid mig.

"Ta det lungt, jag bad dom alla gå"
Sa Antonio och satte sig på soffan bredvid mig.

"Gå? Tänk om någon, och med någon menar jag mig hade dött!"
Sa jag medans jag kände hur jag fick en huvudvärk.

"Åter igen, jag är här men samtidigt, inget hände! Vi är de farligaste paret på halvklotet"
Sa Antonio och reste sig.

"Möjligen"
Sa jag och reste mig upp.

"Bra är att man har en sån modig man som du"
Sa jag och satte mina armar runt hans nacke.

"Bra att man har en sån vacker kvinna"
Sa han och log.

Jag släppte taget om honom.

"Så du har fortfarande inte lärt dig?"
Sa jag och kollade besviket på honom.

"Vad pratar du om?"
Frågade han och försökte komma närmare.

"Är det allt jag är för dig? Ett vackert ansikte?"
Frågade jag och kollade DJUPT in i hans själ.

Han skrattade lätt.
"Såklart inte"

"Okej, vad mer?"
Frågade jag och krossade mina armar.

"Du är smart"
Sa han och kom ett steg närmare.

"Du är pålitlig"
Fortsatte han och tog ett till steg.

"Du är intelligent, charmig, omtänksam, god, och...vacker"
Sa han och var centimeter från mitt ansikte.

"Jag fattar"
Sa jag och skulle just kyssa honom innan dörren öppnades och alla kom in.

"Kan vi åka hem igen? Detta va tråkigt.."
Suckade Mateo.

Alla gav honom ett ont öga.

"Kom igen, nu sa jag faktiskt inte något dåligt"
Sa han och kollade på alla.

Gänget pekade mot mig och Antonio.

"Aha"
Sa Mateo.

"Ska du slå mig med tidningen igen?"
Frågade Mateo och kollade på Diego.

Diego ryckte på axlarna och slog till honom med handen.

"Aj"
Sa Mateo sarkastiskt.

"Något mer ni ville?"
Frågade jag och kollade på dom.

Alla sju skakade på huvudet och gick.

"Jag ska, jogga.."
Sa jag innan jag också gick.

"Mad!"
Ropade Antonio medans jag skulle gå ut.

Jag vände mig om och kollade på honom.

"Vi kommer hålla i en fest här imorgon kväll"
Sa han.

"Aha okej"
Sa jag och gick.

Nästa kapitel ska bli längre lovar <3 Imon är det min b-day oxå ❤️