Kidnapped

Del 68.

MADISONS POV

Jag rusade in i huset och såg att ingen var där.
Fort tog jag upp mobilen och ringde Mario.

"Varför svarar han inte?!"
Gnällde jag argt.

Jag sprang upp för trapporna och såg Antonio stå i korridoren.
Han vände sig till mig.

"Vad har du gjort?"
Frågade jag.

Han svarade inte.

Jag gick närmare honom.

"Vad har du gjort?!"
Sa jag igen.
Åter igen fick jag inget svar.
Dörren bredvid oss var öppen.
Jag kollade mot dörren plötsligt och öppnade den.

Där låg allting huller och buller och blod fanns på golvet.
Jag gick in och såg Mario ligga på marken i en blodpöl.

"Mario!"
Sa jag och sprang fram mot honom.

Jag lyfte upp hans huvud.

"Mario? Mario!! Vakna!"
Sa jag förtvivlat och skakade om honom.
Men hans ögon förblev slutna.

"Snälla lämna inte..."
Sa jag tyst och kramade om honom.

Jag lyfte på huvudet och kände tårarna komma.
Jag vände mig till Antonio.

"Vad fan har du gjort?!"
Röt jag.

"Ring en fucking ambulans då!!"
Fortsatte jag att ryta.

Han svarade inte.

Jag vände mig tillbaka till Mario och såg hur hans ögon öppnades.

"Omg Mario!"
Sa jag och höll om honom.

"Madison...."
Sa han tyst.

"Ja? Jag är här!"
Sa jag oroat.

Han tog svagt fram sin hand och hostade lite.

Jag tog fram min hand och han gav mig ett silver halsband.

"Glöm mig inte...."
Sa han svagt.

"Mario! Håll dig vaken!!"
Sa jag.

"J-Jag älskar dig...."
Sa han ännu svagare innan han slöt sina ögon och slutade att andas.

"Nej!!"
Skrek jag förtvivlat och kramade om hans kropp.

"Dö inte...."
Sa jag medans mina tårar hamnade på hans ansikte.

"Snälla...."
Viskade jag och begravde mitt ansikte i hans bröst.

Efter en kort stund reste jag mig upp med halsbandet i handen.

Jag kollade mot Antonio.

Jag skakade sakta på huvudet.

Jag tog upp min mobil och ringde gänget.

Efter en stund kom alla.

Killarna bar ut Marios kropp.

Jag satt i soffan helt förstörd med June, Angel och Val som kramade om mig.

Antonio kom och kollade på mig.

Jag reste mig snabbt upp.

"Du....Du är ett fucking monster!!!!"
Röt jag högt medans tjejerna försökte hålla mig tillbaka.

"Gå härifrån Antonio!"
Röt Valentina.

Antonio kollade på mig en sista gång innan han gick ut.

Jag föll mot marken svagt.

"Madison! Mår du bra?"
Frågade tjejerna som försökte hjälpa mig upp.

"Släpp mig!"
Sa jag argt och hjälpte mig själv upp.

Jag gick ut och såg Antonio stå vid fontänen utanför.

"Thats it? En liten jävla kyss fick dig att mörda någon?"
Frågade jag.

Han ignorerade mig.

"Kolla på mig!"
Sa jag.

Långsamt vände han sig till mig.
Hans ögon var tårfyllda.

"Det skulle inte hända"
Sa han lungt.

"Men det hände"
Sa jag.

Han såg att jag fortfarande höll halsbandet i min hand.
Långsamt kom han närmare mig och tog halsbandet ifrån mig.
Han gick bakom mig och tog bort mitt långa hår från min nacke.
Han berörde min nacke och ett litet klick ljud hördes.
Han hade satt på det vackra silverhalsbandet på mig.

"Han var en bra kille"
Suckade Antonio.

"Förlåt"
Fortsatte han.

Jag kollade mot honom.

Sedan kollade jag ner på det skimrande halsbandet som prydde min hals.
Jag tog tag i den och drog av den så att kedjan gick sönder.
Jag höll halsbandet framför mig och släppte ner den i fontänen.
Den sjönk sakta mot botten.

Antonio kollade mot mig.

"Du vet att jag bara älskar dig..."
Sa jag sorgset.

Han kollade djupt in i mina ögon.
Jag gick fram till honom och han omfamnade mig.

Vi begravde Mario lite mer privat på gården utanför huset.

Jag tog långsamt av mig de långa svarta handskarna och höll upp buketten med rosor framför mig.
Taggarna stack in i huden så jag släppte dom fort på kistan.

Min hand började blöda men det brydde jag mig inte om just då.

Barnen stod framför mig och Antonio och jag höll om Angelos axlar.

"Dags att gå hem."
Sa jag och tog hand med barnen medans vi gick mot limbon.

Vi satte oss i bilen och såg hur min hand fortsatte att blöda.
Antonio märkte och vände sig mot mig.

"Din han-"

"Jag vet."
Hann jag avbryta honom med.

Han kollade ut genom fönstret lungt.

Kort kapitel men men :)