Drakgudarnas Gåva (Bok 1) 🇸🇪

Kap.11 Hedersmiddag

Idra stod framför spegeln i sitt rum, fast i hennes ögon var det mer frågan om en svit. Rummet var ganska enkelt inrett med en stor säng och en stor garderob. Spegeln satt på insidan av ena garderobsdörren. Hela rummet var vitt förutom det blå golvet av polerad opal. Sängen hade snidade gavlar med draken från sigillet sittande på båda sängstolparna i huvudändan. Båda fönstren hade en tjock ram av blått glas. Genom det klara glaset i mitten kunde man se ut över havet. I hörnen på var sida om sängen stod höga svarta ljusstakar.
Det var ett vackert rum, men Idra kunde inte ta blicken ifrån spegeln. Hon hade bara sett sin spegelbild i sjöar och vattenpölar under flera år. Sist hon sett sig själv i en riktig spegel hade hon varit tio år. Av någon anledning hade hon väntat sig en lite längre version av den tioåringen. Det var den enda bild hon haft av sig själv. Men det hon såg i spegeln var något helt annat. Hon hade bara underkläder på sig och synade sin vältränade kropp. All vandring och alla småjobb längs vägen hade gjort henne stark och uthållig. Ändå hade hon runda former över höfter och byst. Man kunde skönja magmusklerna som ett rutmönster, men ändå var hon starkt kvinnlig. Och hon som varit svartsjuk på unga kvinnor med vackra kurvor i tron att hon haft en pojkaktig kropp.
Hon vände och vred på sig för att se så mycket av sig själv som möjligt.
<<Tänker du kråma dig länge till?>> kom det plötsligt från Sirio.
<<Jag rår inte för det. Jag hade inte väntat mig att jag skulle vara så kvinnlig. Det är helt otroligt.>>
<<Det kunde jag ha talat om för dig. Ta och klä på dig nu. Ceran väntar på oss.>>
Idra suckade.
Ceran hade ordnat med en välkomstmiddag på slottet för henne och Tion. Han hade även ordnat festkläder åt dem. Idras klänning hängde på den andra garderobsdörren. Den hade samma ljusa blå-gröna färg som akvamarin. Den skulle utan tvekan framhäva hennes blonda hår och blå ögon. Hon hade en känsla av att Ceran varit väl medveten om det när han valt klänningen åt henne. Den hade inga ärmar eller axelband. Framsidan hade ett vackert broderat mönster över bröstet som smalnade av ner mot midjan. Det var en oerhört vacker klänning. Den gick ända ner till fötterna. Man skulle knappt kunna se hennes vita sandaler under kjolen, vilket var lite synd. Det var vackra sandaler med smala remmar och ett glittrande, blomliknande smycke ovanpå foten.
<<Cerans motiv är rätt så uppenbara>>, sa Idra när hon tog ut klänningen ur garderoben.
<<Det är ganska väntat. En ung och vacker kvinna som dessutom bär en vit wyrg som han... Jag hade blivit mer förvånad om han inte visat intresse.>>
Idra mötte sin blick i spegeln.
<<Bär han en vit wyrg?>>
<<En hona dessutom. Jag bara kände av henne. Vi hade ingen kontakt med varandra, så jag vet ingenting om henne. Men vi lär säkert få reda på mer under kvällen.>>
<<Hm. Det var intressant.>>
Idra tog av sig linnet och drog på sig klänningen. Sedan bestämde hon sig för att byta frisyr. Hon släppte loss håret och borstade det innan hon samlade ihop det i en lös hästsvans. I garderobens ena låda hittade hon ett vackert silverspänne att hålla ihop håret med. Hon lät två hårtestar hänga lösa på var sida om ansiktet. Sedan tog hon på sig sandalerna och synade slutresultatet i spegeln.
<<Ja, nog kommer jag att göra ett intryck alltid>>, sa hon sedan.
<<Du ser ut som en rikemansdotter>>
"Är du klar?"
Tions röst väckte henne ur tankarna.
"Jag kommer", svarade hon och tog sig en sista titt i spegeln innan hon stängde garderoben.
Utanför hennes dörr var det fem trappsteg ner till ett litet sällskapsrum.
Hennes rum låg högst i hela huset.
Tion stod och väntade på henne mitt i rummet. Han var klädd i en svart kavaj med diskreta gulddetaljer. Byxorna var mörkgrå och instuckna innanför ett par blanka svarta stövlar. Hans ögon vidgades när han fick se henne.
"Wow. Du ser helt fantastisk ut."
Hon log.
"Tack. Du är riktigt stilig själv", svarade hon med en liten nigning.
Han bjöd henne armen och hon la sin arm runt hans. Det kändes som om hon hamnat i någon annans verklighet.

När de närmade sig slottet såg de andra finklädda människor som sökte sig mot slottets port. Solen hade försvunnit bakom berget och hela staden lystes upp av lyktor. Det var som en helt annan stad. Lika hemtrevlig, men med en atmosfär av mystik.
Många blickar vändes mot Idra och Tion. De bemöttes av leenden och artiga nickar som de besvarade.
Inne i slottet vek de av i tronsalen och följde strömmen in i en ännu större sal. Där stod flera långbord, färdigt uppdukade med fint porslin och silverbestick. På borden stod även stora kandelabrar i guld och i taket hängde magnifika ljuskronor. Längs väggarna hängde stora draperier i röd sammet som dämpade alla ljud. Det blev inte samma smällande eko av alla röster som det brukade bli i en så stor stensal.
Idra rös vid synen av den stora salen.
Många gånger hade hon fantiserat om att få vara hedersgäst vid en sådan tillställning. Nu när hon var det kändes det helt overkligt.
En ung kvinna i en lite enklare, grön känning kom fram till dem.
"Miss Idra och Tion? Låt mig visa er era platser", sa hon med en lätt nigning.
De följde henne till ett av borden.
Vid ena långsidan stod en stol som var större än de andra, så det var helt klart Cerans. Idra fick sätta sig vid den stolens högra sida, med Tion bredvid sig. Att sitta vid kungens högra sida var en stor ära. Det var hon medveten om, men samtidigt var det lite nervöst. Hon hade ingen aning om vad som förväntades av henne. Hon hade aldrig ätit i ett så fint sällskap tidigare. Bara antalet bestick var en gåta.
Hon vände sig till Tion.
"Vet du något om vett och etikett vid tillställningar som den här?" undrade hon.
"Ja. Faktiskt. Kökspigorna på gården brukade prata om det. "

Medan salen fylldes med folk gav Tion henne korta instruktioner och tips. Det var en stor lättnad att ha Tion som stöd. Han verkade vara hur lugn som helst. Men han skulle förstås inte få samma uppmärksamhet som hon. Alla skulle titta på kungens sällskap och hon satt på hedersplatsen.
När det var dags att inleda tillställningen kände hon sig lite lugnare. Alla reste sig när Ceran steg in i salen. Han var klädd i en smaragdgrön klädnad med detaljer i guld. Det var en broderad väst och tillhörande byxor. Under västen hade han en vit skjorta och byxorna var instoppade innanför ett par ljusa läderstövlar. Västen var höftlång och hade ett ljust bälte i midjan. Nu syntes det tydligt att han var kung, trots att han inte bar någon krona.
När Ceran ställt sig vid sin stol satte sig alla igen.
Ceran lyfte sitt glas.
"Vänner och ärade folk av Núr-Draka. Det är en stor ära och ett kärt nöje att välkomna våra besökare, miss Idra och Tion till vår vackra stad. Låt oss hoppas att deras vistelse här blir både trivsam och långvarig. Varmt välkomna."
Han höjde sitt glas en bit över axelhöjd.
"Lycka och hälsa."
"Lycka och hälsa", stämde alla in med höjda glas i en gemensam skål.
Så fort Ceran satt sig kom serveringspersonalen in med maten på vagnar.
Ceran lät blicken svepa över Idra.
"Jag måste säga att din klädsel passar dig som fjällen på en drake", sa han mjukt.
"Tack så mycket. Jag tycker verkligen om den."
En piga sträckte sig mellan dem och serverade förrätt åt Ceran. Hon fortsatte sedan med Idra och vidare åt det hållet, medan en annan piga serverade åt andra hållet.
"Tycker du om huset?" undrade Ceran och började med sin förrätt.
"Det är underbart. Jag har aldrig sett något liknande."
"Det gläder mig. Jag ska ordna en lagom besättning med tjänstefolk åt dig i morgon."
"Tjänstefolk?"
"Ja. Inte kan du sköta hela huset själv."
"Nej. Men jag är inte riktigt van vid att bli uppassad."
"De behöver inte springa efter dig. Bara hjälpa dig med matlagning, städning och tvätt."
"Kanske det. Men jag vill inte vara till besvär."
"Det är inget besvär alls. Folk står redan i kö för att få jobba hos dig. När ryktet om att en värd med en vit Wyrg var i antågande fylldes hela staden med entusiasm. Du är mycket efterlängtad."
"Det känns mycket ovant", sa hon med ett litet leende.
"Du vänjer dig nog. Dessutom är det mycket nyhetens behag också. Så småningom smälter du in i mängden. Om du stannar en längre tid förstås."
Idra hörde tydligt den hoppfulla antydningen i hans röst.