Drakgudarnas Gåva (Bok 1) 🇸🇪

Kap.26 Kungarnas kamp

När Briscars torn kom inom synhåll höll de in hästarna och satt av.
De skulle gå den sista biten. Hästarna ville inte komma för nära människorna och travade in i skogen så snart de blivit av med sina ryttare.
Adon hjälpte Idra att sträcka ut musklerna igen.
Solen var på väg ner och Briscars torn lystes upp av det glödande skymningsljuset.
Så snart Idra mjukat upp och sträckt ut alla muskler gick de mot slottsstaden.
De fick nästan ingen uppmärksamhet alls när de gick in genom den stora porten i muren. Idra och Adon gick sida vid sida strax bakom Ceran.
Briscar var i storlek med en mindre stad. En stor by som vuxit fram runt en stor fästning.
Allt var omgivet av en hög mur.
De gick över det leriga torget mot den massiva fästningen. Den var byggd i sten som huggits ut i tegelstensstora bitar. På håll såg den ut att vara murad i mörkgrått tegel, men på nära håll såg man att det var sten.
Idra hade varit fram och tittat vid ett tidigare besök.
Vakterna som bevakade den stora porten släppte förbi dem utan minsta fråga. Idra antog att de kände igen Ceran. De båda männen hade klumpiga rustningar på sig och såg stelt ut över folk som passerade.
Inne i fästningen var allt stort och pampigt. Stora tavlor prydde de vitrappade väggarna och vackra statyer stod i vart och vartannat hörn. I taket hängde stora förgyllda ljuskronor och golvet var täckt med dyra, handgjorda mattor.
De fortsatte in i en stor tronsal.
Förutom några tjänare som jäktade förbi så var salen tom.
Idra såg sig om.
Det fanns en hel del konst på väggarna och alla pelare och taklister var vackert utformade. Ovanför den förgyllda tronen hängde ett porträtt som förmodligen föreställde Aldwin själv. En ung man med rödbrunt hår och kort, ansat skägg. Han var klädd i blå sammet och bar en krona i guld som förmodligen alviska smeder utformat. Han hade en högdragen hållning och såg ut över rummet utan att se direkt på betraktaren. Hela porträttet kändes lika skrytsamt som resten av rummet.
"Som vanligt nonchalerar han oss", mumlade Adon.
"Han kommer nog snart", svarade Ceran lugnt.
"Att du orkar vara så förstående och tålmodig hela tiden. Du borde ryta till någon gång."
"Tålamod och förståelse är bra egenskaper. Att ryta till kommer man sällan långt med."
Adon suckade.
"Jag tycker ändå att Aldwin har en enormt bristande respekt för dig. Att vara "stor-kungen" har utan tvekan stigit honom åt huvudet."
Ceran svarade inte på det.
Adon puttade till Idra med armbågen.
"Knäpp upp några knappar, så ska vi se om vi inte får lite uppmärksamhet."
"I skjortan, eller vad hade du tänkt dig?" undrade hon.
"Ja. En liten klyft lär väl fånga Aldwins uppmärksamhet."
"Liten?"
"Tja, det beror väl på hur många knappar vi talar om. Vill du visa hela dalgången får du gärna göra det för mig."
Ceran gav Adon en hård blick över axeln.
"Okej. Jag vet... Jag ska skärpa mig", sa Adon med uppdragna axlar.
Sedan lät han axlarna falla igen och suckade tyst.
En reslig man, som Idra direkt kände igen från porträttet kom in i rummet.
Han var klädd i vit skjorta, mörkbruna byxor och en rödbrun väst. Han stegade fram till dem med samma överlägsna blick som var förevigad på väggen ovanför dem.
Adon sänkte huvudet till en bugning, så Idra följde hans exempel.
Ceran stod rak i ryggen med värdig hållning.
"Ceran! Så roligt att se dig igen. Det var ett tag sedan", sa Aldwin när han tog de sista stegen fram till dem.
"Detsamma. Jag önskar bara att omständigheterna vore annorlunda."
"Precis", sa Aldwin lite frånvarande.
Idra hade höjt huvudet igen och Aldwin lade genast märke till henne.
"Oj. Jag trodde det var Yanda du hade med dig", sa han och gick runt Ceran.
Idra log artigt när Aldwin kysste henne på handen.
"Det här är Idra av Waagen. Det var hon som fick synen i drömmen som jag nämnde tidigare."
"Mycket angenämt", sa Aldwin utan att släppa henne med blicken.
Hade han inte varit kung hade hon dragit loss sin hand vid det laget, men som det var nu kunde hon inte riktigt göra det.
"Och jag är Adon. Hennes livvakt. Men du kanske minns mig från förut?" sa Adon.
Aldwin vaknade till och slet blicken från Idra.
Så diskret som möjligt lirkade hon loss sin hand.
"Det är mycket möjligt", sa Aldwin ointresserat.
Idra märkte att även Ceran uppskattat Adons inhopp.
"Det har varit en intensiv resa hit. Vi kan nog behöva lite andrum allihopa", sa Ceran.
"Givetvis. Jag ska genast ordna rum åt er", svarade Aldwin.
Med några gester gav han ordern åt några betjänter.

Idra, Adon och Ceran tilldelades varsitt rum i bortre änden av en korridor på andra våningen.
Ceran fick ett kungligt gemak, men även Idra fick ett finare rum.
Adon däremot fick ett enkelt rum utan onödig lyx.
Han kom rätt snabbt över till Idras rum.
"Han är ju inte särskilt diskret med att favorisera folk", sa han när han fick se Idras rum.
Väggarna hade målade träpaneler med vackra landkap på. Landskapsmålningarna var inramade med tjocka guldlister och ytterst var panelen grönmålad. I fönstret hängde tjocka, gröna sammetsgardiner och sängen var stor nog för tre.
Ceran hade gått för att tala med Aldwin.
En betjänt kom med finkläder åt Adon och Idra som de skulle få prova. Det var tydligen en mindre festlighet att bara äta middag i fästningen.
Idra fick även en kammarjungfru som skulle hjälpa henne.
Kammarjungfrun verkade lite irriterad över att Adon inte lämnade rummet när Idra skulle byta om. Själv såg inte Idra vad det gjorde för skada. Han stod ändå med ryggen till och rakade sig. Hade de bara gett honom en ordentlig spegel på rummet så hade han inte behövt låna hennes.

Det tog tid för Idra att bli klar.
Hela hennes hår samlades ihop på huvudet i ett konstverk av flätor och lockar. Allt pryddes med en silvertiara, blommor och små pärlor. Tiaran var utformad som ett diadem och var ganska diskret. Hennes klänning var himmelsblå med ett detaljrikt mönster.
"Wow. Du är vacker annars, men när du klär upp dig är du slående." sa Adon.
Kammarjungfrun neg djupt och lämnade rummet.
"Middagen börjar väl när som helst?" undrade Idra och granskade resultatet av allt arbete i spegeln.
Det kändes ovant att se sig själv i smink.
"Jag tror det. De skickar nog en betjänt och hämtar oss när det är dags... Det ska bli intressant att bevittna kungligheternas kamp under kvällen", sa Adon och satte sig på sängen.
"Kungligheternas kamp?" sa Idra förbryllat och såg på honom via spegeln.
"Ja. Om dig. Båda är ju helt betagna av dig. Problemet är att Aldwin lär köra över Ceran, eftersom Ceran bara är gäst. Vill Aldwin bjuda dig på en rundtur i slottet på tumanhand kan Ceran inte säga emot. Aldwin lär nog armbåga sig förbi Ceran när det gäller att bjuda dig armen också. Det ska bli kul att se hur långt det går. Men nog tycker jag lite synd om Ceran ändå."
"Jag får en känsla av att Ceran rätt ofta blir undanknuffad."
"Jo. Det är en rätt lång historia. Men jag kan göra den så kort jag kan. Aldwin förlorade sin mor i barnsäng när han föddes och fadern mördades av lönnmördare ifrån Druupla för tio år sedan. Aldwin har alltså varit kung sedan 25 års ålder och har regerat i tio år. Cerans föräldrar dog i strid för fem år sedan, så han var 21 när han blev kung och har regerat i fem år. Aldwin anser att Ceran är ung och oerfaren. Men Ceran har Amonet och hennes förfäder har varit symbioter åt Cerans förfäder i säkert tio generationer, så genom henne har Ceran tio generationers erfarenhet av att regera, men det fattar inte Aldwin."
"Okej... Men det förklarar inte varför Ceran blir undanknuffad."
"Aldwin tror att Ceran behöver läras upp och Ceran säger inte ifrån."
"Så Ceran har mer erfarenhet, men visar det inte och Aldwin tror att han måste sköta det mesta för att Ceran inte kan?"
"Precis."
"Okej... Men har Ceran alltid varit så... diplomatisk?"
"Nej. Han var nog riktigt äventyrlig när han var yngre. Men nu är han totalt uppslukad av att vara en så bra kung som möjligt. Han vill föregå med gott exempel och visa sig från sin bästa sida. Men på tal om det så tror jag att han dras så starkt till dig för att ni är så lika innerst inne."
"Är Ceran och jag lika?" sa Idra förvånat.
"Mer än du anar. Han var mycket som dig innan han blev kung. Satt sällan still, utan skulle jämt resa och utforska. Han var bara 17 när Dryyder valde honom. De flög kors och tvärs över hela landet på sina resor. Sorgen efter hans föräldrar fick honom att sluta resa och sedan tog hans ansvar som kung upp all hans tid. Men nu känner han igen sig i dig. Jag tror att ni skulle kunna bli goda vänner när ni har så mycket gemensamt."
"Hm..."
Kanske hon skulle ta och lära känna Ceran lite bättre?