Drakgudarnas Gåva (Bok 1) 🇸🇪

Kap.55 Drakorden samlas

Idra stod bredvid Ceran och Adon på toppen av Irja-Wen. Erebor stod bredvid Adon och de blickade alla mot horisonten över Griwengar. Yanda stod bredvid Ceran och höll en pergamentrulle i händerna.
De hade även sällskap av Eywan, den femte medlemmen i Drakorden som var bosatt i Nùr-Draka. Idra hade inte sett honom tidigare. Han hade lockigt, ljust hår och bruna ögon. För stunden var han klädd i blågrå kläder och bar sitt svärd i bältet. Det gjorde även Yanda, Ceran och Adon. Alla hade de sina halsband synliga som symboliserade deras medlemskap i Drakorden.
Idra bar sitt halsband som hon fått av trollen. Stenen som Drakgudarna givit henne hade trätts genom håret så att smycket hängde mitt i pannan på henne. Hon var där som ambassadör och Gåvobärare. Det senaste var Adons påhitt när hon inte ville kallas prästinna.
Drakriddarnas sammankomst skulle börja så snart alla anlänt.
De såg envist mot det lilla de kunde se av Griwengar.
Plötsligt kunde Idra urskilja en skugga som närmade sig.
Hon kastade en blick mot Ceran för att se om han också upptäckt den.
Han mötte hennes blick för en sekund med ett svagt leende, innan han med rak hållning blickade ut mot sandhavet.
Idra såg förväntansfullt mot den annalkande skuggan.
Den växte sig större och hon anade redan att det var en bladdrake. Kroppen var längre och påminde mer om de små skogsödlorna i Nigellon. Huvudet verkade även ha samma trekantiga och spetsiga form, men det var vingarna som fångade hennes uppmärksamhet mest. De var fransiga, som om det växte löv på dem. Vingarnas form påminde om Faes, men istället för fjädrar var de täckta med bladliknande flikar.
Draken som närmade sig var gulröd som ett höstträd. Den gjorde en vid båge och landade smidigt på plattformen framför dem. Kvinnan på drakens rygg hade lockigt blont hår och var klädd i en lång, smaragdgrön klädnad. Hon såg väldigt alvisk ut, speciellt med de lite spetsiga öronen.
Hon hoppade smidigt ner och draken sköt iväg mot klippan. Den seglade ut mot Dagocon medan kvinnan kom fram till dem.
"Ceran. Så roligt att se er igen."
Hon bugade lätt mot Ceran, som återgäldade gesten.
"Var hälsad, Verona."
Sedan log hon och gav var och en en nickning.
Till slut föll hennes blick på Idra. Verona bugade hastigt med slutna ögon, aningen längre och djupare än hon gjort mot Ceran. Det var tydligt att hon ville understryka sin vördnad och respekt.
Idra log lite osäkert och gav henne en nick när hon tittade upp igen.
"Vi möts i den stora rådsalen om en dryg timme. Din boning är förberedd om du vill vila dig tills dess. Vi skickar efter er när det är dags", sa Ceran.
Verona gav honom en nick innan hon gick förbi dem och bort till trappan ner från Irja-Wen.
De väntade en stund till innan nästa skugga dök upp bortom bergen.
Denna gång var det en havsdrake som närmade sig. Idra kände igen siluetten.
När den kom närmare såg hon att den var ljusblå likt en fjärran sommarhimmel.
Den landade på samma ställe som Veronas drake landat och en rödhårig kvinna med håret i en fläta hoppade ner.
Draken flög ut mot Dagocon medan kvinnan hälsade på alla som Verona gjort.
Om Idra mindes rätt så var det Erin och Achara som just anlänt. Erin hade förmodligen alviskt påbrå med det röda håret och de gröna ögonen. Hon visade också stor respekt för Idra när hon bugade djupt. Idra log och gav Erin en nick.
Erin hade precis hunnit gå när nästa drake flög in över bergen. En grönblå havsdrake med en mörkhårig kvinna på ryggen landade bredvid dem.
Bogyr och Alun från Booger.
Bogyr och Booger var lätt att komma ihåg.
Idra kände sig lite mer avslappnad när hon gav Alun en nick. Det började kännas mer invant.
Efter Alun blev det en lite längre paus igen. Sedan kom två bladdrakar inseglande. Den ena var rödbrun som ett torkat höstträd, medan den andra var gulgrön likt ett träd som höll på att gå över i höstskrud.
Att det var Glórn och Kabran som kom med Thorie och Rittno var lätt att gissa. Hade hon räknat rätt så var de också näst sist.
Thorie var en lång kvinna med skarpt ansikte och brunröda lockar. Rittno verkade vara i Idras ålder och hade kort ljust hår och blå ögon. De bugade båda djupt för henne och hon gav dem det nu lite mer invanda leendet och nicken. Deras kläder hade varit lite mer vardagliga, men de var ändå inte slarvigt klädda. Alla hade de burit sina svärd och halsbandet hade legat synligt på deras bröst.
Idra var glad att de inte hade någon långrandig hälsningsceremoni, utan bara välkomnade alla i korthet.
De väntade några minuter innan en gråbrun bergsdrake flög in från nordväst. Oorna landade smidigt på samma ställe som de andra och flög mot Dagocon så snart Devalues hade hoppat av.
Idra försökte låta bli att stirra på Devalues, men hon hade aldrig sett någon som var så mörkhyad tidigare. Hans hanflator var ljusare än hans mörka armar och läpparna var fylligare än hos andra män. Han hade heller inget hår på huvudet, om han nu rakat det eller bara saknade det ändå.
Idra försökte se helt vanlig ut när hon log och gav honom en nick till hälsning. Hon ville inte verka oartig.
När Devalues försvunnit ner för trapporna slappande de av igen.
"Då så. Då tar vi en kort rast medan de nyanlända får ta igen sig lite, så börjar vi mötet sedan", sa Ceran.

Idra gick till Waagen och satte sig i en av sofforna i sällskapsrummet. Hon suckade djupt och lutade sig tillbaka.
Nu skulle de politiska diskussionerna börja. Hon var inte det minsta sugen på det. Framför allt inte när hon skulle vara i centrum under större delen av mötet.
Adon kom in i rummet och satte sig i fåtöljen mittemot.
"Du ser lite bekymrad ut", sa han.
Hon suckade igen.
"Nej. Inte är jag bekymrad direkt. Jag är inte så sugen på att sitta mitt i ett politiskt möte några timmar bara."
Adon log medlidsamt.
"Nej, det är inte direkt min favoritsyssla heller, men de är ibland nödvändiga."
Det blev en paus innan Idra tog till orda igen.
"Tror du att det blir krig?" undrade hon.
Han satt med blicken kvar vid fönstret och nickade.
"Det tror jag", sa han lågt.
Sedan såg han på henne.
"Det känns lite så i luften", tillade han.
Hon nickade.
"Jag har också känt det... Jag har aldrig varit med om något sådant. Ett slagsmål i en bar på sin höjd, men inte krig... Det låter så otäckt."
"Det är det... Jag har inte dragit ut i krig själv, men de mindre strider vi har haft har varit mer än nog... Man undrar alltid vilka som ska överleva och vilka man förlorar. Fast man vet att det är fult gjort så önskar man att de man håller av själv ska överleva och att bara de som man inte känner så bra ska gå åt. Att trösta någon annan är ju alltid bättre än att uppleva sorgen själv. Sedan inser man att man är ganska självisk som tänker så. Men i slutändan är det vad alla innerst inne hoppas."
Idra nickade.
Hon ville inte ens tänka tanken på att förlora någon som hon tyckte om.
För ett ögonblick föreställde hon sig en rangordning på vem hon tyckte mest om, men slog hastigt bort tanken. Det gick inte att dela upp folk i en rangordning på vilka som betydde mest för henne. Hon ville inte offra någon och inte kunde hon välja om det stod mellan två personer heller.
Märkligt egentligen vilka skrämmande tankar som kunde dyka upp som från ingenstans.
Hon suckade igen och såg mot fönstret.
Plötsligt kom Fae inflygande i rummet. Hon satte sig på Idras axel och Idra kunde höra Cerans röst i huvudet.
<<Mötet börjar om några minuter.>>
Hon reste sig och gav Adon en nick.
Det kändes lite som en begravningsmarsch när de gick mot Graaken. Stämningen i staden var aningen låg. Folk hälsade glatt på de Drakriddare som hade anlänt och de hälsade lika glatt tillbaka, men stämningen var ändå lite dämpad.