Drakgudarnas Gåva (Bok 1) 🇸🇪

Kap.56 Krigsmöte

Adon ledde Idra till en stor rådssal med ett stort, runt bord i. Alla stolar var likadana, så det var tydligen ingen skillnad på var man satt.
Idra satte sig mellan Erebor och Adon.
Några var redan där medan andra anlände strax efter dem.
Ceran kom in sist i rummet och stängde dörren efter sig, innan han gick bort och satte sig mellan Alun och Yanda.
"Jaha. Välkomna allihopa. Jag önskar att omständigheterna vore annorlunda, men nu är det som det är. Vi får börja med en genomgång av de händelser som har inträffat under de senaste månaderna. Jag kan börja med det vi alla vet, men kanske vill ha bekräftat; Drakgudarnas sten är hos oss igen och i händerna på Idra, som också är här som trollens ambassadör", sa Ceran och gjorde en nick mot Idra.
Allas blickar vändes mot henne.
Hon svepte med blicken över alla i rummet utan att se på någon speciell.
"Utöver det har det inte hänt något mer här, även om det som inträffat är mer än vad vi ens kan kalla en stor händelse. Så, jag tänkte att vi börja på min västra sida med Alun och så fortsätter vi runt. Alun. Hur står det till i Booger?"
Alun harklade sig lite lätt och rätade på ryggen.
"Det har inte hänt mycket. På Is'n verkar det vara ganska lugnt, även om vi också har känt av en viss ändring i luften. Vattnet tycks mörkare mot Lormarchs kust, men det är svårt att säga om det stämmer", sa hon.
Ceran nickade.
"Det är bra att mörkret inte spridit sig så långt. Och Thorie? Hur är läget i Lafëy?"
"Där ser vi lite större skillnad. Wyrgvärdar försvinner, mörkret över Druupla djupnar, Druupla-magiker syns lite överalt och även cha'män har siktats i skogarna. Vi har försökt se vad som pågår i skogen, men det har varit svårt. De gör något där inne, men vi vet inte vad."
Ceran nickade långsamt.
Idra tvekade inför att öppna munnen.
Hon visste kanske vart wyrgvärdarna, eller rättare sagt deras wyrger tagit vägen, men hon bestämde sig för att låta de andra avlägga sina rapporter först. Om hon berättade om Lódras intresse för wyrger och vad ett av Ràns jobb var så skulle det säkert ta uppmärksamheten ifrån allt annat som kanske behövde rapporteras, så hon satt tyst.
"Hur ser det ut i Germ, Erin?" frågade Ceran.
Erin tog ett djupt andetag innan hon började.
"Wyrgvärdar har försvunnit då det funnits Druupla-magiker i området, men inte mer än det. Det rör sig om två eller tre personer. Även om det är två eller tre för mycket så är det i alla fall en låg siffra."
Ceran nickade igen.
Sedan såg han på Devalues.
"De tre vilda drakarna som Oorna har haft kontakt med har lovat att möta oss vid öknens kant vid Palarimr om fyra dagar, men några misstänksamma aktiviteter har vi inte sett", sa Devalues snabbt.
"Hur går det hos alverna, Verona?" undrade Ceran efter samma nickning som han gett de andra.
"Deras smedjor är igång nästan dyngnet runt. De smider vapen, rustningar och verktyg. De är beredda att ta med några av sina smeder till frontlinjen så att de kan reparera sådant som kan repareras omgående. De utgår snart från Aaldaron och de samlar fler trupper på vägen. Än så länge är de uppe i drygt hundratusen man. Eller soldater är ett mer korrekt ord när de är lika många kvinnor som män i deras led."
"Det är goda nyheter. Vare sig vi vill medge det eller ej så är en alv värd två av oss eller tre icke wyrgvärdar. Hundratusen låter kanske lite, men de slåss som tvåhundra tusen. Dessutom finns det fler människor än alver, så de skulle ändå inte komma upp i samma antal som vi. De har gjort bra ifrån sig, men frågorna som återstår är alltså vad cha'männen gör i Nigellon och vart alla wyrgvärdar tar vägen", sa Ceran.
Idra hade samlat mod en stund, men kände ändå att hon rodnade svagt när hon var tvungen att yttra sig.
"Jag tror att jag vet vad som hänt med dem."
Allas blickar vändes mot henne och hon kände att kinderna hettade, men hon satt ändå rak i ryggen.
"Wyrgvärdarna?" undrade Ceran.
Hon nickade.
"När jag var fången i Druupla lät Lódra sin främste anförare hålla ett öga på mig. Vid ett tillfälle så försökte han skrämma upp mig lite, så han berättade om sitt jobb. Han... Han sa att han brukade slita wyrgerna ur folk."
Alla som satt runt bordet bleknade märkbart.
"Slita ut wyrgerna?" sa Alun chockat.
Idra nickade.
"Lódra har en märklig fascination för wyrger. Hon låter Ràn - anföraren - slita ut wyrgerna levande och sedan sparas de i ett stort kar. Ràn hotade med att visa mig karet, om jag ville se hur en wyrg såg ut... Jag antar de gör sig av med värdarna när de inte fyller något syfte, men wyrgerna finns kvar i Druupla. Jag såg aldrig det här karet som han pratade om, men jag tvivlar inte en sekund på att han talade sanning."
Det blev tryckande tyst runt bordet. Man utväxlade blickar med förfäran och försökte finna något att säga.
"Men du vet inte vad Lódra använder wyrgerna till?" undrade Ceran.
Idra skakade på huvudet.
"Jag tror inte att hon bestämt sig än. Enligt Ràn så sparar hon dem ifall de skulle komma till användning, så något säger mig att hon experimenterar. Något pågår i Druupla. Jag fick aldrig någon uppfattning om vad det var, men jag tror att hon helt enkelt experimenterar med något."
Ceran nickade långsamt.
"Det kan inte bli mycket värre... Vem vet vad hon fått fram i nuläget och vad hon kan få fram inom en snar framtid? Jag är rädd att vi måste slå till mot Druupla så snart som möjligt, innan hon skapar något som vi inte kan besegra."
Alla nickade instämmande.
Ceran reste sig och suckade djupt.
"Vi har nog inte mycket mer att diskutera här. Jag föreslår att alla vilar ordentligt i natt och vi som är bosatta här får börja packa ikväll. I gryningen ger vi oss iväg mot Palarimr och slår oss samman med de andra. Vare sig vi vill eller inte så står vi på tröskeln till ett krig och det är ett krig som vi måste starta innan det är försent. Lódra har ingen brådska med att börja kriget. Det är uppenbart att hon kan dra många fördelar på att vänta. Låt oss inte ge henne mer tid än nödvändigt och stoppa hennes galenskap innan det är försent."
Alla nickade och reste sig.
Idra förstod varför Ceran var en omtyckt kung. Han kunde verkligen motivera folk och tala för sin sak.