Drakgudarnas Gåva (Bok 1) 🇸🇪

Kap.23 Glada Draken

En bit ifrån öppningen till templet stod Adon, Erebor och Tion och väntade på dem.
"Hur känns det?" sa Adon med ett leende.
"Bara bra."
"Härligt. Då tycker jag att vi går till Glada Draken och firar", sa han och slog ihop händerna.
"Jag ska nog dra mig tillbaka till slottet", sa Ceran.
"Struntprat. När var du på krogen senast? Kom igen nu, Kungen. En liten stund kan du nog avvara", envisades Adon.
Ceran suckade.
"Ja. En stund får väl gå."
"Så ska det låta."
Idra hade aldrig hört någon tilltala en kung på det sätt som Adon nu gjorde. Visst pratade hon ganska fritt med Ceran själv, men Adon var nästan fräck i tonen. Kanske man som Drakriddare var lite mer på samma nivå som en kung? Men det kändes ändå nästan lite olustigt.
Hon hade inte haft en aning om att det fanns en krog i Iizath heller, men så hade hon förstås aldrig frågat.

Glada Draken var nog den trevligaste krog hon besökt. Alla, pratade, skrattade och sjöng.
Idra fick lära sig en ny lek.
När det var dags att skåla fick den som utbringat skålen sjunga en sång. Men han bytte ut hela texten mot "Nu tar vi den". Man kunde även hitta på en egen melodi, men när personen var klar med sin melodi höjde denna sitt glas. Då skulle alla som deltog i skålen upprepa melodin innan man sist och slutligen skålade och drack. Det lät ibland helt vansinnigt när alla stämde in helt i otakt och fruktansvärt falskt.
En man var nästan löjligt avancerad. Han sjöng i en kvart innan han höjde glaset. Sången var en gammal visa som nog alla kunde, men vid det laget var alla ganska så onyktra så det lät därefter. Idra kunde knappt sjunga för att hon skrattade så mycket. Det lät förfärligt. De var nästan trettio personer och det var inte många som sjöng rätt.
Erebor hade fastnat i en diskussion med en äldre herre i helskägg som satt i ett hörn. Själv satt Idra vid samma bord som Adon och Ceran. Tion satt med några ynglingar vid ett bord lite längre bort.
Ceran drack lite och långsamt, så han var bara på sitt andra stop. Adon däremot jobbade på sitt sjunde. Idra låg i mitten med sitt fjärde stop.
"Så... Vad ska vi göra i morgon?" sa Adon.
Han var inte särskilt oredig. Hade hon inte sett honom dricka alla stop hade hon trott att han bara var trött.
"Känner jag dig rätt så lär du sova större delen av dagen", sa Ceran.
"Det är väl inte så dumt det heller", sa Adon med en axelryckning.
"En lugn dag vore inte helt fel", instämde Idra.
"Precis... Vi kan gå och fiska", föreslog Adon.
"Fiska?"
"Ja, det vore trevligt."
"Och var hade du tänkt hitta någon fisk?" undrade Ceran.
"Det behövs ingen fisk. Det är ju själva fiskandet som är poängen."
Ceran höjde lite på ena ögonbrynet.
"Annars hade ju jag lovat lite halvt om halvt att vi skulle gå och bada", sa Idra till Adon.
Adon vaknade till.
"Just det... Vi kan gå och bada. Vi kan ta en picknickkorg med och stanna där större delen av dagen", tyckte han.
"Gör det ni. Jag kanske har ett jobb åt dig när du kommer tillbaka", sa Ceran till Adon.
"Jobb?"
"Ja. Det rör sig mycket otrevligheter i Nigellons skogar. Jag funderar på att skicka någon till alverna och gå igenom vad som pågår. Själv måste jag till Griwja och tala med Aldwin. Det verkar som att Silvarion är på väg in i mörkare tider. Vi får se till att hålla våra allierade nära."
Adon nickade.
Det blev en liten paus.
Under tiden var det en yngling som drog igång en ny omgång med "Nu tar vi den". Ungefär halva gänget hakade på. Idra, Adon och Ceran satt tysta tills det lugnat ner sig. Sedan vände Adon sig till Ceran.
"Hur kommer det sig att du dricker så lite?" undrade han.
"Diplomatiska konsekvenser", svarade Ceran.
"Vadå för något?"
Adon såg ut som ett frågetecken.
"En av nackdelarna med att vara kung är att man alltid måste vara klartänkt. Minsta misstag kan få allvarliga konsekvenser."
"Så du kan aldrig... supa till?"
"Någon gång kan jag väl det. Men oftast är det en onödig risk."
"Trist."
Ceran ryckte på axlarna.
"Jag är rätt van."
"Men en dag ska jag supa dig under bordet", sa Adon och svepte det sista av ölen.
"Det tror jag säkert", svarade Ceran lugnt.
"Hur är det med dig då? Börjar du bli trött?" sa Adon till Idra.
"Inte direkt."
"Vill du ha en öl till?"
"Nja..."
"En."
"Okej. En. Men bara en. Sen får det vara bra."
Adon log och reste sig.
"Gillar du honom?" undrade Ceran när Adon letat sig bort till bardisken.
Idra vaknade till och såg på honom.
"Ja, han är väl trevlig. Men mer än vänner lär vi inte bli."
Ceran nickade.
Strax efter dök Adon upp igen med två stop. Han ställde det ena framför Idra innan han satte sig på sin plats.
Ceran svepte det sista i sitt stop.
"Det börjar bli sent. Jag ska nog ta och avrunda kvällen", sa han och sköt undan det tomma stopet.
"Redan?" sa Adon.
"Vissa har saker att göra i morgon."
"För all del. Kul att du ville följa med", sa Adon och gav Ceran en dunk i ryggen.
"Tack för sällskapet."
"Var så god."
Ceran reste sig och sköt in stolen.
"God natt", sa Idra.
Ceran gav henne ett mjukt leende innan han gick.
Adon gav Idra en menande blick.
"Vadå?" undrade hon.
"Han gillar dig."
"Han gav mig ett hus. Det var en ganska stor ledtråd."
"Förvisso."
Det blev en liten paus.
"Tänker du besvara honom?" undrade Adon sedan.
Idra suckade.
"Jag vet inte. Han är väl helt okej, men det ska nog vara lite mer än så för att det ska fungera."
Adon nickade.
"Helt rätt... Men man kan ju alltid påstå att man gör det för wyrgens skull. Det funkar för mig."
"Att vadå?"
"Ja. En natt tillsammans för att ens wyrger gillar varandra. Då är man tydlig med att man inte vill vara seriös och så ger man inga falska förhoppningar. Men det förutsätter förstås att ens wyrger verkligen gillar varandra. Men de är förstås inte så noga."
"Okej... Det var något nytt."
"Man lär sig något nytt varje dag", sa Adon med en axelryckning.
Idra snurrade på sitt stop med fingrarna.
"Hm... Sirio och Amonet är helt klart intresserade av varandra. Men det känns ändå lite... Jag vet inte vad jag ska kalla det", sa hon.
"Kalla det vad du vill. Jag bara lägger fram förslaget. Ifall du vill testa honom vill säga."
"Jag får fundera på saken."
Hon såg sig om och märkte att både Tion och Erebor gått för kvällen.
"Vet du vad?" sa Adon plötsligt.
Idra såg på honom.
"Sirio och Juna gillar säkert också varandra."
Han tog en klunk öl och såg på henne över kanten på stopet.
Idra gav honom en trött blick.
"Det var bara ett förslag", sa han snabbt.
"Spara det förslaget tills du är nykter."
Han höjde ögonbrynen.
"Få inga idéer", tillade hon snabbt.
Han log svagt.
"Det börjar bli sent", sa hon sedan och sköt undan sitt stop.
Det var mindre än en tredjedel kvar, men hon ville inte ha mer.
"Trött?"
"Börjar bli."
Adon nickade.
"Jag ska bara dricka upp det här så går vi sen."

Det var lite småkyligt utanför Glada Draken, men Adon var snabb med att lägga armen om hennes axlar.
Idra lade sin arm om hans midja innan de började gå.
Gatorna låg öde och det var vindstilla. Idra kände sig lite lullig och värmen och doften från Adon spred ett varmt pirr i kroppen på henne, men hon hade redan bestämt sig för att inte ge efter för det. Sådana saker gjorde hon nykter, även om frestelsen var stor när hon kände hans fasta midjas rörelser mot armen. Men hon visste att det som kändes frestande när man druckit kunde bli en bitter erfarenhet efteråt. Omdömet var som bekant inte det bästa när man druckit.

Huset var tyst utöver de svaga snarkningarna från Erebor när de smög till sina rum.
"Får man en godnatt puss då?" undrade Adon när de kommit fram till hennes dörr.
"Kan du väl få. Men jag tänker sova ensam i min säng i natt."
Han log.
"Som du vill."
Han tog ett mjukt grepp om hennes nacke och gav henne en lång, intensiv kyss som gjorde henne knäsvag. Frestelsen att dra med honom till sin säng var stor, men hon behärskade sig. Däremot kunde hon helt ärligt säga att det var den bästa kyss hon fått. Efteråt sa de godnatt till varandra och gick in till sina rum. Han var artig nog att inte komma med fler påtryckningar åtminstone.
Idra kunde känna av hans kyss en bra stund efteråt, som om han lämnat ett avtryck på hennes läppar.
Hon låg vaken en stund efter att hon lagt sig tillrätta.
Det började bli körigt med kärlekslivet nu. Hon gillade både Ceran och Adon, men kände inte att hon ville vara seriös med någon av dem. Hon ville inte vara den som "lekte runt" heller, men kanske hennes känslor rotade sig för någon av dem? Bara tiden kunde avgöra det.
Hon suckade och slöt ögonen. Sedan dröjde det inte länge innan hon somnade.