Drakgudarnas Gåva (Bok 1) 🇸🇪

Kap.44 Trollhålor

Grendi låg i det mjuka gräset och såg ut att trivas. Vingen var insmord med en gulgrön gröt som säkert hade någon helande effekt.
"Grötomslaget ger hennes muskler sin styrka åter, så att hon orkar bära dig när du vill resa hem", sa Avara.
Idra klappade om Grendi innan de gick igen.
Avara visade henne till en stor ek. Bakom eken fanns ett berg och mellan eken och berget fanns en gång ner i mörkret. Det var en väl dold öppning och Idra upptäckte att berget var så slätt att det var blankt inne i gången.
De gick ner som i en spiral i berget och kom till en korridor med hål i taket med jämna mellanrum som släppte in pelare av ljus. Väggarna var helt släta och man kunde se olika bergsslag smälta samman i ett vackert osymmetriskt mönster.
Hon stannade till när hon såg en trädrot som tycktes ha polerats in i stenen. Den smälte samman med stenen som om det vore ett enda material.
"Hur gör ni det här?" undrade hon.
"Detta är vår största hemlighet. Folk tror att vi bara kan gräva gångar, men faktum är att vi trollar fram dem. Vi slipar väggarna och gröper ur berget efter bergets struktur. Vi följer naturen."
"Det ser ut som om allt ligger bakom ett tunt lager med glas."
"Det är mer eller mindre sant. Glas görs av en speciell sand. När vi gräver våra gångar slipar vi väggarna med sanden tills det blir oerhört hett. Lite av sanden smälter fast och poleras blank, så på sätt och vis är det glas."
Idra drog handen över den släta ytan.
Det var som att röra vid ett fönsterglas.
I korridoren framför dem fanns flera tunnlar som ledde in i berget åt alla håll.
"Varje tunnel leder till en eller flera hålor. De med fler hålor är avsedda för större familjer och de enkla hålorna är för par eller ensamma. Om det ligger en djurhud innanför öppningen så är hålan bokad och då går man inte in utan tillstånd. För att veta hur många hålor det finns så tittar man ovanför dörren. Ser du symbolerna?"
Idra nickade.
"Det är trollsiffror och den symbol du ska leta efter är den här."
Avara pekade ovanför en av öppningarna.
De var alla vackra symboler och den Avara pekade på liknade en bakvänd trea med en mängd utstickande dekorationer runt om. Lite som första bokstaven i varje kapitel på en sagobok kunde se ut.
Avara sträckte sig in i gången och tog upp ett ihoprullat skinn.
"Det här är ditt. Bred ut det i den gång du vill boka. Du får välja själv så att du hittar lättare sen. Jag eller 'Cham kommer och hämtar dig om en stund", sa Avara och lämnade Idra i gången.
Idra såg sig om.
En öppning med trollsymbolen för siffran ett låg precis under en pelare av ljus. Det såg lätthittat ut. Dessutom fanns ett virrvarr av trädrötter på väggen mittemot, så då var det lätt hittat även om det var mörkt ute.
Hon bredde ut sitt skinn innanför öppningen innan hon gick in.
Gången gick rakt in och sedan fanns rummets öppning direkt till vänster i gångens slut. Helt insynsskyddat.
Innanför dörren fanns en stor djurhud upphängd likt en gardin som gick att dra för. Det hjälpte säkert om man ville stänga ute ljud.
Inne i själva rummet fanns inte mycket golvutrymme, men det var ändå inget litet rum. På båda sidorna om dörren fanns bänkar. På ena sidan en av berg och på andra sidan en i trä, som även fungerade som en kista att lägga sina tillhörigheter i.
Längst in fanns en stor hylla i ett utrymme med rundat tak. Allt tjänstgjorde som säng. Själva hyllan var knappt knähög, men på den låg ett tjockt lager av stoppning. Underst låg ett lager av gräs och kvistar. Ovanpå det ett lager med djurhudar och överst en stoppad madrass. Sängkläderna var av mjuk bomull och täcke och kudde verkade vara stoppade med bomull de med. Det såg riktigt inbjudande ut, så Idra kröp upp i sängen för att provligga den. Hon såg redan fram emot att få sova där under natten.
I taket glittrade metalliknande stenkorn likt stjärnor. De tindrade i skenet från de levande ljusen på stenhyllan. Taket var inte lika slätslipat som det i korridoren utanför, utan hade en naturligt skrovlig yta. Konstigt nog trivdes hon i den lilla grottan. Hon hade inte väntat sig det efter att ha varit instängd i de mörka hålorna i Druupla, men det var förstås en betydligt trevligare atmosfär i den lilla grottan.

'Cham knackade på en liten träplatta bredvid dörren innan han steg in.
Idra satte sig upp i sängen.
"Är den bekväm?" undrade han roat.
"Jodå. Helt i min smak."
"Bra. Har du tid att följa med på en liten rundtur innan maten?"
"Absolut. Jag hoppas bara att jag inte blir överfallen av folk som vill bada mig", sa hon och hasade ur sängen.
'Cham skrattade till.
"Jag kan inte garantera något. De flesta vill nog visa sin tacksamhet, men eftersom du är människa kanske de följer era seder och visar sin tacksamhet i form av någon liten gåva."
"Det skulle uppskattas. Har du träffat Kira?"
"Ja. Det var ett ganska känsloladdat återseende. Nu känner jag att jag vågar fria till henne. Efter allt som hänt tänker jag inte låta min egen osäkerhet komma mellan henne och mig igen. Nu ska jag bara välja ett lämpligt tillfälle och ordna en ring. Men först ska jag ge dig en rundtur och presentera dig för Orin... Snygga kläder föresten. Traditionella trollkläder klär dig verkligen."
"Tack. Jag trivs verkligen i dem."
"Du kan säkert få en hel garderob om du vill."
"Det vore trevligt."

De gick upp till ytan igen.
På vägen ut kikade Idra upp i ett av hålen i taket som ledde in ljus. Till hennes förvåning tittade hon upp i en ihålig trädstam. Det var en uppfinningsrik lösning. Ingen smuts kunde ramla in och hålen skulle inte upptäckas så lätt från utsidan.
På vägen genom kökslägret möttes hon av många leenden och hälsningar. Hon log artigt mot alla och hälsade tillbaka. Det påminde lite om hennes ankomst till Iizath, där alla hälsat vänligt, men ingen trängt sig på.
"Har ni ordnat en falk så att jag kan skicka ett meddelande till Núr-Draka?" undrade hon när hemlängtan stack till i henne igen.
"Javisst. Vi är på väg till nästet, som vi kallar det. Alla falkarna bor i omgivningarna runt ett träd här i närheten", svarade 'Cham.
De gick ut från kökslägrets område och följde en smal stig in i skogen.
Snart kom de till ett storvuxet träd som såg mycket gamalt ut. Man kunde höra falkarnas skrin på långt håll.
'Cham tog fram en låda ur ett hål i stammen och plockade ut papper och penna åt henne. Idra hade aldrig sett en sådan penna tidigare. Bara fjäderpennor. Men denna var gjord i trä och hade någon sorts svart kol i mitten. Det kändes lite ovanligt att inte behöva doppa pennan med jämna mellanrum, men hon kunde helt klart se dess fördelar.
Hon skrev bara ett kort meddelade till Ceran där hon berättade att hon var okej, befann sig hos trollen och att hon skulle komma hem när Grendi vilat lite. Hon bad honom även hälsa till alla att de inte behövde oroa sig.
'Cham trädde ett läderskydd runt underarmen och höll sedan upp den. Det dröjde inte länge innan en falk seglade ner från skyn och landade på hans arm. Idra rullade ihop pappret och knöt ett band om det. 'Cham fäste sedan rullen vid falkens ben och svingade upp den i skyn. Idra följde den med blicken tills den försvann bakom trädtopparna.
"Det börjar nog bli dags för middag nu, om du är hungrig? Orin gör oss sällskap", sa 'Cham.
Idra nickade.
"Det låter bra. Jag är utsvulten."