V Ä R D E L Ö S

Del 46

Aarons perspektiv

Jag satt och kollade i mobilen medan jag åt frukost. Jag var en av de få lyckliga jävlarna som fick sovmorgon eftersom vi inte hade franska.

Jag låste mobilen och la den på bordet samtidigt som jag reste mig upp. Jag kollade på klockan och insåg att jag behövde sticka om fem minuter. Snabbt sköljde jag av min tallrik och glas, diska får jag göra när jag kommer hem. Jag gick snabbt och borstade tänderna innan jag tog på mig mina ytterkläder och skyndade mig ut till bilen.

Hela vägen till skolan kändes det bra, jag kände bara att dagen kommer bli bra. Detta ändrades dock när jag kom in på parkeringen till skolan.

Jag hann precis stänga av motorn när jag såg en blond tjej springa ut från skolan med två tjejer springandes efter. Det tog några sekunder att inse att det var min tjej som sprang. Panikslaget slängde jag upp dörren och nästan trillade ur bilen. Väskan sket jag i när jag skyndade mig bort till hennes sida. Hon låg nu i Jordans knä och grät hysteriskt medan Caroline stod och skrek på en annan tjej.

"Du är så jävla falsk! Att du ens har mage att förstöra en annan person på detta sättet! Mår du bättre nu? Du äcklar mig." Skrek Caroline på Casey som stod uttryckslöst och tittade mellan Caroline och Sasha.
"Titta på mig när jag pratar med dig!" Casey blev helt stum men sköt snabbt bort det och fnös innan hon öppnade käften.
"Du, jag mår så jävla bra." Sa hon stöddigt så Caroline slog till henne i ansiktet. Allt hände så fort att jag knappt hann förstå vad som har hänt. Jag sprang fram och tog tag i Caseys arm som var påväg att slå till Caroline. Hon stannade upp och vände blicken mot mig.

"Vad i helvete är det som händer?!" Röt jag och spände blicken i Casey.
"Inget du behöver oroa dig över älskling." Jag spände hela kroppen när hon sa det.
"Du har ingen rätt att kalla mig det. Inte längre." Morrade jag och tog ett hårdare grepp om hennes arm så hon gnydde till. Hon ska vara glad att jag inte slår ner henne, så ett hårt grepp runt hennes handled kan hon klara av.
"Vad har du gjort?" Sa jag hårt.
"Bara sanningen." Sa hon tyst och jag kunde se att hon ville gråta. Jag släppte lite på greppet men jag höll fortfarande fast henne.
"Vilken jävla sanning? Vad har Sasha någonsin gjort mot dig?!" Spottade jag ur mig.
"Allt! Hon tog allt som var mitt!" Snyftade hon fram och jag var mer förvirrad än vanligt.
"Va?" Jag var helt ute och cyklade nu.
"Dig! Hon tog dig!" Skrek hon men jag såg att hon ångrade det så fort hon hade sagt det.
"Hur ska hon kunna ha tagit mig från dig när vi inte ens var tillsammans? Jag hade dumpat dig för längesen och jag hade ingen tanke på att ta tillbaka dig när jag gick upp ögonen för Sasha." Sa jag och hon stirrade bara på mig.
"Vad har du sagt?" Frågade jag en gång till. Hon sa ingenting.

"Att jag har blivit våldtagen. Två gånger. Till alla i hela skolan." Hörde jag en klen röst säga. Jag hörde hur Jordan och Carro drog efter andan. Allt vände inom mig och jag fick göra allt för att inte slå ner tjejen framför mig. Jag släppte snabbt hennes arm så hon nästan föll till marken.
"Gå. Nu." Hotade jag henne så hon sprang gråtandes iväg.
"Sasha!" Hörde jag Jordan ropa så jag vände mig snabbt om och såg Sasha som sprang, från skolan. Jag började springa efter och ropade hennes namn.

Sashas perspektiv

Jag sprang och hörde hur han ropade efter mig. Jag orkade inte längre. Mitt hjärta krossades totalt av att se honom igen. Även om han försvarade mig och totalt dissade Casey så gjorde det så ont i mig.

"Sasha stanna!" Ropade han efter mig och jag hörde hur hans steg kom närmre och närmre. Jag försökte springa snabbare men min kropp orkade inte. Jag föll till marken och grät högt.
"Älskling." Sa Aaron som nu var framme vid min sida. Hans armar drogs runt mina innan jag hann reagera.
"Nej." Viskade jag fram. Antingen så hörde han inte mig eller så brydde han sig inte.
"Nej!" Sa jag högre och slet mig från hans famn. Jag ställde mig upp och torkade tårarna som rann snabbt ner för mina kinder.
"Sasha.." Började han men jag stoppade honom genom att hålla upp handen.
"Bara sluta." Sa jag och försökte lugna ner mig. Han kollade förkrossat på mig så mitt hjärta brast mer.