V Ä R D E L Ö S

Del 35

Sashas perspektiv

Morgonen därpå stod jag och Nat i köket och gjorde pannkakor. Vi skar upp massa frukt och tog fram alla pålägg vi kunde hitta i köket som vi sen satte på köksbordet. Vi tänkte att vi skulle ta vara på tiden som Nat och Sebastian är här med en såkallad hotellfrukost.

Killarna sov fortfarande och det var faktiskt lite svårt att resa sig från sängen imorse. Aaron hade legat med armarna runt mig och värmde upp mig samtidigt som det var kallt i rummet. Att känna hans, nästan, nakna kropp mot min startade en eld inom mig som jag inte visste fanns. Jag blev helt varm i kroppen och en pirrande känsla inom mig växte så fort mina tankar hamnade på honom.

"Hallå! Jorden till Sasha!" Hojtade Nat och vinkade med sina händer framför mig. Jag kollade runt mig och kände en doft av bränt. I panik kollade jag ner och såg pannkakan framför mig rök väldigt mycket. Jag kastade nästan av stekjärnet från spisen och vände på pannkakan. Hela ena sidan var svart och det luktade väldigt bränt.
"Vad tusan hände precis?" Frågade Nat samtidigt som hon öppnade fönstret.
"Ja- jag vet inte." Sa jag och startade köksfläkten på högsta hastighet.
"Du måste ha något väldigt intressant i tankarna eftersom du glömmer bort vår mat." Sa hon och tittade på mig. Jag blev helt varm om kinderna och kollade bort. Jag harklade mig och började pilla på pannkakan i stekjärnet.
"Okej. Jag vill helst inte veta." Sa Nat och skrattade när jag blev ännu mer röd om kinderna.

"Ni borde inte laga mat. Det luktar som om att ni skulle ha kunnat bränna ner huset." Hördes en manlig röst säga. Både jag och Nat vände oss om och såg Sebastian komma in i köket. Hans hår var rufsigt och han såg helt nyvaken ut.
"Skyll på Sasha, det var hon som brände pannkakan."
"Okej. Hit med stekspaden." Sa Sebastian och höll ut sin hand mot mig. Jag la stekspaden i hans hand och han vände sig mot spisen.

Jag satte mig vid köksbordet och tog en vindruva. Nat stod vid kylen och tog ut juice när trappan knarrade till. Allas blickar vändes till dörröppningen när Aaron kom in, utan tröja. Mina kinder blev röda igen när jag insåg att jag fortfarande hade hans tröja på mig.
"Jag vet att jag inte har någon tröja på mig men den enda jag hade med mig har någon i detta rum tagit ifrån mig så jag hade inget annat val." Sa han och alla blickar vändes till mig. Jag kollade generat upp i taket och bad till gud att han skulle fått Aaron att hålla truten.
"Vänta här." Sa Sebastian och gav Aaron stekspaden. Inom en minut kom han tillbaka med en tjocktröja i handen och gav till Aaron. Aaron nickade tacksamt och gav tillbaka stekspaden till Sebastian innan han drog tröjan över huvudet.

Jag kände Nats blick bränna på mig så försiktigt slet jag blicken från taket och kollade på henne.
"Har ni? Oh my god ni har?!" Pep hon och jag slängde mig nästan över bordet för att få tyst på henne.
"Nej idiot, klart vi inte har. Jag kände bara för att sova i hans tröja och sen imorse glömde jag att det var hans." Viskade jag så killarna inte skulle höra.
"Men du tänker på det? Det var det du tänkte på nära du brände pannkakan, eller hur?" Sa hon och höjde på ögonbrynen.
"Om det får dig att bli tyst så ja, jag tänker på det." Väste jag och såg att hon hade ett nöjt leende på läpparna. Jag kände hur mina kinder var varma, som alltid.
"Sasha, det är inget att skämmas över. Jag kan garantera dig att alla i människor i tonåren tänker på sånt flera gånger om dagen." Sa hon tyst. Killarna stod vid spisen och var helt inne i sitt eget samtalsämne.
"Det känns konstigt att jag vill det nu när jag har sagt till honom att jag vill vänta. Det går inte ihop." Sa jag och drog händerna frustrerande genom håret.
"Du, jag tror inte han bryr sig om när det händer, bara du är hundra procent säker på att det är det du vill."
"Jag vet att jag är komplicerad men jag vill inte fråga honom heller, jag vill bara att det ska hända utan att vi tänker på det." Suckade jag och la huvudet på bordet.
"Jag förstår dig, tänk inte så mycket på det. Sen om det är på gång någon dag och du inte känner för det så är det bara att säga ifrån att du inte vill." Sa hon och tog min hand över bordet. Jag lyfte på huvudet och nickade.

"Nu äter vi innan pannkakorna blir kalla." Sa Sebastian som kom gående med en tallrik full av nygräddade pannkakor. Han ställde ner tallriken mitt på bordet och satte sig ner på stolen bredvid Nat. Jag mötte Aarons blick samtidigt som han satte sig ner bredvid mig. Hans hand la han på mitt lår samtidigt som han lutade sig fram mot mitt öra.
"Min tröja passar bättre på dig än på mig." Viskade han samtidigt som han klämde till med handen om mitt lår. Jag svalde pirret som uppkom i min kropp och vände blicken mot honom. Jag sa ingenting utan jag lutade mig bara fram och kysste honom snabbt innan jag satte mig tillrätta i stolen och mötte Nats blick. Hon försökte dölja sitt leende genom att trycka in en bit pannkaka i munnen. Resten av frukosten fortsatte i snack om allt möjligt. Jag försökte verkligen vara med i samtalen men mina tankar var någon helt annanstans för Aaron fortfarande hade kvar sin hand på mitt lår.

***

Dagen spenderades med film och mys i pyjamas i soffan. När kvällen närmade sig var alla väldigt rastlösa så Sebastian hade föreslagit att vi skulle dra iväg på en fest. Han hade hört av sina killkompisar att det skulle vara fest hos en kille i deras skola. Så nu stod jag och Nat inne på mitt rum och gjorde oss iordning.

Jag höll på att försöka få mitt hår att bli lockigt, även om det var ett hopplöst fall. Efter en halvtimme gav jag upp och nästan slängde locktången ifrån mig. Nat hoppade till bredvid mig och vände blicken åt mitt håll med chock i ögonen.
"Vad händer?" Frågade hon.
"Det är hopplöst." Mumlade jag med armarna i kors över bröstet.
"Vad är hopplöst?"
"Mitt hår! Det ser ut som ett fågelbo!" Sa jag högt och la ansiktet i mina händer.
"Lugn, jag kan hjälpa dig. Jag är snart färdig." Sa hon och fortsatte med mascaran.

Jag satt på golvet och kollade på henne genom spegeln. Hennes hår låg perfekt mot hennes rygg, i fina lockar. Hon hade gjort en enkel, varm sminkning som framhävde hennes ögon perfekt. Hon behövde inte ens försöka. Jag vände blicken mot mig själv i spegeln och ville titta bort direkt. Mitt hår såg dött ut i jämförelse mot hennes. Jag hade fått anstränga mig för att mitt smink skulle lägga sig någorlunda bra på mitt ansikte. Om jag var avundsjuk på hennes utseende? Absolut. Det har jag alltid varit och kommer alltid vara.

Jag såg hur hon reste sig upp från stolen så snabbt slängde jag på masken jag gör varje dag och låtsas som om allt är bra. Undrar om jag får leva en enda dag utan att ha en massa tankar om att jag inte är bra nog?

"Så." Sa Nat och stängde av locktången. Mitt hår låg i ett fint svall, dock inte lika fint som hennes hår men nästintill.
"Hur gör du?" Frågade jag och granskade mig i spegeln.
"Övning ger färdighet." Sa hon stolt och la ifrån sig tången.
"Kom nu, jag kan bara tänka mig hur rastlösa killarna är." Fortsatte hon och gav mig min väska. Jag hängde den över axeln och släckte lampan på mitt rum innan jag följde efter Nat ner för trappan.

"Äntligen." Hörde jag Sebastian mumla. Vad Nat svarade hörde jag inte men jag hörde iallafall att hon suckade. Jag kan tänka mig att hon himlade med ögonen åt honom.
"Ska vi dra?" Frågade jag gänget som stod i mitt vardagsrum. Innan jag hade fått ett svar gick jag mot hallen och tog på mina skor. Jag stod redan klar medan de andra tog på sina skor. Sebastian och Nat gick pratandes ut och jag skulle precis följa efter dom när Aaron tog tag i min arm. Jag vände mig om och såg honom stå och granska mig från topp till tå. Han bet sig löst i läppen vilket fick elden inom mig att härja fritt. Han drog in mig i sin famn och flackade med blicken mellan mina läppar och ögon. Det tog inte många sekunder innan han tryckte sina läppar mot mina i en mjuk kyss. Vi stod i flera sekunder och jag föll in i kyssen som aldrig innan. Jag kunde inte få nog av honom, jag ville bara ha mer. Efter några sekunder släppte Aaron mina läppar och drog med mig ut till hans bil, där Nat och Sebastian väntade.

Hela vägen till festen försökte vi komma igång med hög musik i bilen. Det var mest jag och Nat som sjöng med till alla låtar även om jag lite då och då hörde Sebastian sjunga med han också.

Festen var redan i full gång när vi kom fram, det hördes på långt avstånd. Aaron parkerade en bit från huset och tillsammans gick vi mot festen. Det hade redan börjat spåra ut. Röda muggar låg överallt och i någon buske låg en människa och spydde. Musiken dunkade i öronen när vi gick in i huset och det var fullt av fulla ungdomar. Jag och Nat gick först med killarna i släptåg genom havet av folk mot spriten. Det enda jag kände nu var att det enda jag ville var att kvällen skulle vara en jag sent skulle glömma.