V Ä R D E L Ö S

Del 24

Att komma in genom de stora dörrarna till skolan kändes bra. Allt kändes som vanligt. Folk stod och pratade om allt möjligt vid sina skåp. I nån hörna stod ett par med tungan ner i varandras hals. Leendes gick jag genom korridoren med Jordan och Carro. Vi småpratade hela vägen till våra skåp. Allt kändes bra framtill jag la ögonen på ett annat par med tungorna nere i varandras hals. Jag stannade vilket gjorde att Carro och Jordan också stannade och växlade förvirrade blickar mellan mig och varandra.
"Vad händer?" Frågade Carro i en viskning. Jag nickade mot James och April framför oss och hörde hur Jordan gjorde ett kräkljud bredvid mig. Gesten fick mig att le men inombords grät jag.

Jag märkte inte ens att Jordan och Carro hade dragit iväg mig förrän jag kände ett par armar krama hårt om mig.
"Är du okej?" Frågade Jordan som nu släppte sina armar om min kropp.
"Jag vet inte vad som hände." Erkände jag och blev indragen i en kram från Carro denna gången.
"Jag vet vad som hände." Sa Carro i mitt öra. Hon släppte mig och tog ett steg bakåt.
"Du må ha blivit sårad på det värsta sättet möjligt men samtidigt var han din trygga punkt i mer än två år. Det är inte konstigt att du reagerar som du gör trots att du hatar honom. Det kommer ta tid för dig att komma över honom till hundra procent. Men du ska veta att vi-" hon pekade mellan sig själv och Jordan innan hon fortsatte "-aldrig kommer lämna dig om du inte tvingar oss att dra åt helvete." Hon log innan båda två kramade om mig igen. Jag kände att en tår hade smugit sig fram och rinner nu nerför min kind men jag lät den va, för det var ingen ledsen tår. Det var en glädjetår.
"Varför gråter du?" Frågade Jordan när vi släppte kramen.
"För att jag älskar er." Sa jag och torkade bort tåren.
"Var glad då för fan." Sa Jordan med en skämtsam ton.
"Jag är glad ditt pucko." Sa jag och puttade lekfullt bort henne samtidigt som jag hörde att hon skrattade.

Dagen gick fort fram. Vi mötte upp Liam utanför klassrummet där han kramade om mig och frågade om jag var okej, som alla andra jag har pratat med idag. Vi satt nu alla fyra utanför klassrummet där sista lektionen skulle äga rum, i väntan på mr Collins. Jordan, Carro och Liam var mitt i en diskussion som jag inte orkade vara med i. Istället satt jag kollade över på alla i min klass som också satt och väntade på att lektionen skulle börja. Alla satt i sina små gäng och pratade och skrattade. Jag skummade över alla med blicken tills min ögon stannade på honom. Han satt, som alla andra, med sitt gäng och skrattade. Han hade ett par blåa jeans och en grå långärmad tröja på sig. Hans hår låg halvt rufsigt och halvt fixat på huvudet. Han satt framåtlutad med armarna vilandes på låren och skrattade lågt åt något Isaac hade sagt.

Jag studerade honom i smyg så att mina kompisar inte skulle se. Dock så kom någon annan på mig först. Aarons ögon mötte mina för en sekund innan jag så snabbt jag kunde vände bort blicken. Jag kände hur rodnaden började sprida sig på mina kinder och jag försökte få tankarna på andra spår genom att skrolla igenom mobilen. Även om jag hade blicken ner i mobilen kunde jag både se, i ögonvrån, och känna hans blick på mig. Jag försökte ignorera honom men jag kunde inte hjälpa leendet som började krypa fram på mina läppar.

- roar jag dig? Jag visste precis vem smset var från. Jag tittade upp och som jag tänkte satt Aaron med mobilen i handen och tittade på mig med ett flin på läpparna.
- absolut inte. Kollade på en rolig bild på Instagram.
- ja men ellerhur. Jag såg nog hur du kollade på mig och hur dina kinder blev röda bara av att jag tittade på dig. Om jag inte var röd om kinderna innan så var jag det nu. Fan ta honom.
- är du tomatens kusin eller? För nu är du röd om något ;). Jag tittade upp från mobilen och mötte hans blick. Han flinade roat och blinkade med ena ögat. Jag lyfte den handen som jag inte hade mobilen i och så diskret jag kunde pekade jag långfingret åt honom. Ett dovt skratt lämnade hans läppar och han blinkade ännu en gång mot mig. Mr Collins kom och avbröt vår, ja vad det nu var. Han sa ett lågt "hej" och låste upp dörren till klassrummet. En efter en började gå in i klassrummet och när Aaron gick förbi mig blinkade han ännu en gång, vilket gjorde att jag himlade med ögonen som svar.

~Några veckor senare~

Huset har varit så tomt utan pappa men jag och mamma har klarat oss. Visst det har varit kvällar och nätter som har varit ett rent helvete men vi har klarat oss igenom dom tillsammans.

Jag har blivit av med mina gips också, så nu är jag nästan tillbaka till det vanliga. Jag kan fortfarande inte sätta upp mitt hår så bra som jag hade velat men det funkar.

Skolan har gått bra. Jag har varit i skolan varje dag, även om jag har sovit extremt lite under natten. Jag hade nog inte gått till skolan om jag inte hade haft Carro, Jordan och Liam vid min sida varje dag. Sen är vetskapen att smygtitta på Aaron ett plus också, men det behöver vi inte säga högt.

Jag drog ett sista svep med mascaran över fransarna innan jag stängde locket och la tillbaka den på sin plats i badrumsskåpet. Av någon anledning hade jag blivit övertalad till att följa med mina kära vänner till en fest. Dom fick verkligen kämpa för egentligen vill jag inte lämna mamma ensam hemma. Jag vet hur djävulskt det är att vara hemma själv efter olyckan. Men efter att Carro pratade med min mamma i hopp om att hon kunde övertala mig, vilket hon gjorde, så hade jag inget val än att följa med.

Jag tog en sista titt i spegeln samtidigt som jag drog fingrarna genom håret. När jag kände mig klar gick jag till mitt rum och slängde min lilla väska över axeln. Mobilen höll jag i handen i väntan på smset från Jordan om att hon och Carro väntar utanför. Vi hade valt att gå tillsammans eftersom festen låg cirka 15 minuter från mitt hus. Jag småsprang ner för trappan och såg mamma stå i dörröppningen till köket.
"Är du säker på att jag inte ska stanna hemma?" Frågade jag henne samtidigt som jag snörade mina skor. Hon mötte min blick med ett leende på läpparna.
"Ja jag är säker. Jag vill inte att du ska känna att du måste hålla ett öga på mig, jag klarar mig."
"Okej." Jag hann inte säga mer för min mobil lös upp av ett sms som berättade att mina kompisar nu väntade utanför.
"Lova mig att du försöker ha kul." Sa mamma samtidigt som hon drog in mig i en kram.
"Jag lovar. Ring om det är något, lova mamma." Sa jag och släppte kramen.
"Jag lovar. Gå nu och ha kul." Sa hon och nästan puttade ut mig genom ytterdörren.

Jag skyndade mig ner för trappan innan jag vände mig om och vinkade en sista gång till mamma innan hon stängde dörren. Jag vände mig om och såg Carro och Jordan prata med varandra på trottoaren. Jordan var den första som såg mig. Hon vinkade vilket gjorde att Carro också vände sig om och hälsade.
"Är du redo för fest?" Frågade Carro när vi gav varandra en snabb kram.
"Så redo jag kan bli." Svarade jag. Vi gav varandra ett leende innan vi begav oss mot festen.