V Ä R D E L Ö S

Del 41

Aarons perspektiv

När Sasha la sig hos mig var det som en klump försvann inom mig. Jag kunde andas ut igen. Jag ville hålla om henne och aldrig släppa taget. Men jag visste att snart skulle denna drömmen förstöras. Hon kommer fortfarande behöva tid att bli som vanligt igen. Och jag kommer vara vid hennes sida när hon behöver mig.

Jag var lite osäker när jag la armarna om henne men när hon inte stötte bort mig så tog jag det som ett bra svar och lät dom vara kvar. Att känna hennes kropp på min igen var himmelriket. Hon gjorde mig hel och det skulle jag berätta för henne varje dag tills hon trodde på det.

Att hon var osäker på sig själv var det inget snack om. Efter detta kunde jag bara tänka mig att det hade blivit värre. Det gjorde ont i mig varje gång hon sa att hon inte var bra nog, att hon inte var vacker, att hon inte förstod hur hon, av alla, kunde vara tillsammans med mig. Hon skulle få behöva skicka mig till en annan planet för att bli av mig med i första taget, för jag ska ingenstans. Och hon kommer får höra det varje dag tills hon tröttnar på mig.

"Vad tänker du på?" Jag hade inte ens märkt att hon nu tittade på mig.
"På hur mycket jag älskar dig." Jag såg hur det drogs lite i hennes mungipa, även om hon försökte dölja det. Hon la ner huvudet på mitt bröst igen och kramade om mig.
"Jag älskar dig." Hon lät så liten och nätt, men orden hade värmt längst in i mitt hjärta.
"Jag kommer aldrig släppa dig." Sa jag och pussade henne på huvudet. Hon släppte ut en liten suck och kurade ihop sig till en liten boll, men hon släppte inte mig.
"Det tror jag." Orden kom ut som den tystaste viskningen jag hört. Jag hörde smärtan i hennes röst.
"Aldrig." Sa jag och drog henne närmare mig, om det ens var möjligt.

Båda två vände upp blicken mot dörren när någon utanför knackade.
"Kom in mamma." Dörren öppnades och in kom Melissa med ett glas vatten i handen. Hon hade gråtit, det syntes på långt håll. Men hon agerade som om att hon inte hade gjort det.
"Förlåt att det dröjde men här har du lite vatten Sasha." Sa hon och satte ner glaset på nattduksbordet. Sasha släppte mig och gick av sängen. Hon gick fram till sin mamma och gav henne en hård, varm kram. Dom stod och kramade om varandra länge innan Sasha släppte taget.
"Jag älskar dig mamma."
"Jag älskar dig. Så mycket." Melissa strök sin hand på Sashas kind innan hon pussade henne på kinden och gick ut.

"Ska vi sova?" Frågade jag när Sasha vände sig om och gick mot sängen igen.
"Ja tack." Mumlade hon och föll med en duns ner bredvid mig. Det tog inte mer än några sekunder innan hon låg på samma sätt som innan. Jag strök mitt finger på hennes arm och lyssnade på när hennes andetag blev tyngre och tyngre. När jag var säker på att hon sov så kunde jag slappna av och somna jag med.

Sashas perspektiv

Det som jag hade trängt undan skulle nu hända. Jag och mamma stod utanför polisstationen. Här skulle jag berätta allt en gång till och jag var så nervös att jag skulle kunna spy. Jag hade kläderna jag hade på mig den kvällen i en påse i handen, även om jag hade velat slänga dom så är det ett bevis. Som förhoppningsvis kommer hjälpa mig.

Jag hade övertalat Aaron att gå till skolan, även om han starkt vägrade. Jag ville inte att han skulle missa mer av skolan på grund av mig. Jag ville bara få detta överstökat och sen gå tillbaka till mitt gamla liv.

"Jag är med dig hela tiden, du fixar detta." Sa mamma och tog min hand. Jag hade kvar blicken på den stora, bruna dörren som ledde in till polisstationen. Jag svalde undan illamåendet och nickade försiktigt men släppte inte blicken jag hade på dörren. Mamma kramade om min hand innan hon började gå framåt så jag, något motvilligt, drogs med.

Inne på stationen var det en massa människor. En del människor satt i hörnan där de skulle ta en ny bild till sitt pass och den andra delen satt där vi skulle, för att anmäla ett brott.