Aaron hade precis knutit sina skor och var på väg ut till sin bil. Jag stod redo med mammas tofflor på för att följa honom ut. Hela middagen hade mamma suttit och frågat ut honom om allt från om han gick i min klass till vad hans farmor heter. Och ja, jag är seriös, hon frågade vad hans mor- och farföräldrar heter. Det är min mamma det, så fort någon kommer in i mitt liv så är hela deras livshistoria i mammas händer.
"Det var trevligt att träffa dig igen Mrs Lewis." Sa han och artigt skakade hennes hand.
"Detsamma. Och snälla, kalla mig Melissa." Sa mamma och log. Mamma släppte hans hand och gick tillbaka till köket. Jag hörde hur hon började fylla på diskmaskinen.
"Ska vi?" Frågade han.
"Japp." Sa jag och flyttade mig från väggen jag hade lutat mig mot. Jag öppnade dörren och gick ut först. Luften var kylig så jag slog armarna om mig själv samtidigt som jag gick ner för trappan med Aaron i släptåg. Han kom upp vid min sida och tillsammans gick vi till hans bil."Tack för ikväll." Sa han när vi var framme vid bilen, som bara stod på vår uppfart men ändå.
"Tack själv." Sa jag och drog händerna på mina armar för att få upp värmen.
"Vi ses imorgon." Sa han och låste upp bilen.
"Det gör vi." Sa jag och vägde på mina hälar. Han öppnade dörren på förarsätet och slängde in sin väska innan han rätade på sig och fäste sin blick på mig igen. Han lutade sig fram och placerade en mjuk kyss på mina läppar innan han hoppade in i bilen. Han blinkade flörtigt innan han körde iväg och lämnade mig med ett fånigt leende fastklistrat på mina läppar.Jag gick in igen och stängde dörren bakom mig och huttrade till. Jag tog av mammas tofflor och gick in till köket där mamma fortfarande stod och diskade.
"Jag tänkte gå och lägga mig." Sa jag.
"Okej, sov gott min älskling." Sa hon och drog in mig i en varm kram.
"Detsamma mamma. Jag älskar dig." Sa jag och kramade henne tillbaka. Jag log mot henne innan jag vände mig om och började gå ut ur köket. Jag stannade dock när jag hörde mammas röst.
"Sasha?"
"Ja?" Sa jag och vände mig om.
"Han är en riktig läckerbit den killen." Sa hon och jag blev genast generad.
"Mamma!" Sa jag och slog händerna för mitt ansikte.
"Vadå? Det är ju sant." Sa hon och skrattade.
"Säg aldrig det igen." Sa jag och spände ögonen i henne. Hon skrattade bara åt mig och jag gick snabbt därifrån.När jag kom upp till mitt rum slängde jag mig i min säng och stirrade rakt upp i taket. Jag kände mig lycklig. För lycklig. Allt kändes som en dröm. En fantastisk dröm som jag snart skulle vakna upp ur. Jag vågade inte tro för mycket på allt för då skulle jag bara bli krossad, igen. Jag släppte ut en suck innan jag släckte lampan och försökte sova.
***
Dörrarna till skolan var lika tunga som alltid. Jag gick in och fortsatte mot mitt skåp. Hela morgonen hade jag haft en orolig klump i magen. Jag rättade till väskan på axeln när jag kom fram till mitt skåp. Precis när jag skulle ta ut mina böcker kom Carro och Jordan upp bredvid mig.
"Hej!" Sa båda glatt.
"Hej." Sa jag och vände mig mot dom och gav Carro en kram.
"Vad är det?" Frågade Jordan när jag kramade om henne.
"Det är inget." Sa jag och kollade oskyldigt på dom.
"Jo. Något är det. Säg." Sa Jordan så jag suckade.
"Fine. Jag är rädd." Sa jag.
"För vad?"
"För att allt har varit så bra men nu känns det som att allt har varit en sjukt bra dröm."
"Med Aaron?" Frågade Jordan så jag nickade.
"Du, jag tror inte du har något att oroa dig för." Sa hon och jag såg att hon kollade bakom mig. Men innan jag hann kolla vad hon tittade på så tog någon tag i mig.Ett chokat ljud kom från mina läppar och jag tog ett hårdare grepp om mina böcker för att inte tappa dom. Ett bekant skratt hördes bakom mig och jag förstod direkt vem det var.
"Gör inte så! Jag blev skiträdd." Sa jag och vände mig om samtidigt som jag retsamt slog till honom på armen.
"Förlåt snygging." Sa han och knöt sina händer på mitt ryggslut. Han drog mig närmre honom och när våra ansikten var millimeter ifrån varandra lutade han sig närmre så våra läppar möttes. Han kysste mig passionerat men ändå simpelt för kom igen, vi stod mitt i korridoren i skolan. Jag önskade att jag inte var tvungen att ha armarna runt mina böcker, för jag ville dra dom genom hans fluffiga hår.Jag var helt förtrollad av honom att jag knappt hörde hur Jordan harklade sig bredvid oss. Aaron var den första som släppte våra läppar, men inte mig. Jag stod fast i hans famn. Jag vände blicken mot mina bästa vänner som stod med, som vanligt, fåniga leenden på läpparna. Jag himlade med ögonen samtidigt som jag lutade mitt huvud mot hans varma bröstkorg. Aaron lutade sig lite bakåt så våra blickar kunde mötas.
"Ses efter skolan?" Frågade han och innan jag hann svara höjde Jordan rösten.
"Eh, hon är vår efter skolan. Vi får aldrig träffa henne längre." Sa hon och tog tag i min arm och drog så jag hamnade mellan henne och Carro.
"Ni har ju fått ha henne hela tiden. Jag har ju bara haft henne i några dagar." Sa han och försökte låta sårad.
"Precis, därför är det vår tur idag." Sa Jordan så jag skrattade tyst. Detta är ju helt löjligt.
"Synd, hon är min flickvän så, deal with it." Sa han så jag blev helt varm i hjärtat.Jag kände hur Jordan släppte min arm och kollade mellan mig och Aaron med ett förvånat ansiktsuttryck. Carro var helt stum men jag såg att hon hade samma ansiktsuttryck som Jordan. Jag hade blicken fast i hans ögon. Ögonen som tillhörde min pojkvän. Pojkvän!
Aldrig trodde jag att jag skulle få en pojkvän efter James. Överdrivet kanske, men sanningen. Inte ens i mina vildaste drömmar kunde jag tänka mig att Aaron skulle säga, framför mina bästa vänner att jag var hans flickvän. Jag trodde att jag skulle vara den första som kallade honom för min pojkvän framför människor.
"Vad?" Sa han och tittade på mig. Jag stod bara stum och kollade på honom. Han gav mig ännu en frågande blick som gjorde att jag kom tillbaka till verkligheten. Jag vände mig om och gav Carro mina böcker så jag kunde kyssa min pojkvän. Bara tanken av att det var han som satte den stämpeln på oss först fick mig att le som ett fån. Jag tog ett steg fram och drog mina händer bakom hans huvud och tryckte mina läppar hårt mot hans. Han backade chockat men drog med mig i steget. Han stod nu lutad mot skåpen med mig lutad på honom. Våra tungor brottades med varandra samtidigt som mina händer lekte med hans nackhår.
"Skaffa ett rum." Sa Jordan så jag släppte Aaron.
"Men ser du inte att dom är käääära?" Sa Carro med en väldigt överdriven röst.
"Töntar." Sa jag så båda skrattade.Aaron verkade inte bry sig om dom för han tog tag i mitt ansikte och vinklade det så våra ansikten stod mot varandra. Hans andra hand satte han på min höft samtidigt som han lutade sig fram och kysste mig, igen. Jag klagade inte så jag kysste honom tillbaka.
"Men ge er, vissa här-" hon pekade mellan henne och Carro. "-är väldigt jävla singel så jag ber er, skaffa ett rum." Sa hon så jag skrattade mot hans läppar. Jag såg hur Aaron räckte fingret mot henne samtidigt som han också skrattade. Han släppte mina läppar och vände sig till Jordan.
"Jag får ju ta för mig nu när ni ska sno henne ikväll." Sa han och drog in mig i sin famn. Jordan himlade bara med ögonen men log samtidigt. Leendet på mina läppar hade jag haft sen jag lagt ögonen på Aaron, och det ville inte försvinna.
"Vi ses imorgon." Sa jag så Aaron vände blicken tillbaks till mig.
"Tror du att du slipper undan mig redan?" Sa han med en skämtsam ton i rösten.
"Inte vet väl jag, du kanske blev ledsen att jag inte ska vara med dig ikväll." Sa jag och flinade som han brukade göra. Han himlade bara med ögonen vilket fick mig att skratta.Han lutade sig fram och gav mig en mjuk kyss innan han backade från mig.
"Vi ses efter lektionen." Sa han och blinkade flörtigt innan han gick iväg till sina kompisar.
"Du?" Sa Carro så jag släppte blicken från Aarons ryggtavla som försvann längre och längre bort.
"Ja?" Sa jag och vände blicken mot dom.
"Du anar inte hur glada vi är över att se dig så lycklig. Särskilt efter allt du har varit igenom." Hennes ord värmde något enormt.
"Jag hade inte varit såhär lycklig om det inte hade varit för ert stöd." Sa jag och blev indragen i en gruppkram.
"Vi är alltid här för dig Sasha." Sa båda innan vi gick mot vår lektion och snackade om allt möjligt vi skulle kunna hitta på ikväll.
KAMU SEDANG MEMBACA
V Ä R D E L Ö S
Fiksi RemajaSasha är en helt vanlig 18-årig tjej från Minnesota. Hon går sista året i High school och lever ett helt vanligt liv med sin mamma och pappa, sin pojkvän och sina vänner. Allting är bra, iallafall tills hela hennes liv vänds upp och ner. Det kommer...