V Ä R D E L Ö S

Del 14

Det har gått några veckor sedan Aaron lämnade mig. Den första veckan var jag knappt i skolan för jag inte ville möta honom eller Casey för den delen. Trots att vi aldrig var tillsammans så gör det ont. Jag litade på honom, till och med mer än vad jag någonsin gjort på James. Jag kunde inget annat än vara glad i hans närhet och mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg honom komma gående i korridoren. Kalla mig galen men jag är så fruktansvärt hopplöst förälskad i den killen.

I cirka två veckor har Jordan och Carro försökt få mig på andra tankar. De har nästan bott hos mig bara för att se till så jag inte bryter ihop mitt i natten eller får för mig att gå till hans hus bara för att skrika på honom.

Mamma och pappa har varit väldigt oroliga. Jag förstår dom för det enda jag har gjort är att ligga i sängen, gå på toa eller gå ner till köket för att äta något. Båda två har försökt få mig att prata om det men det har bara resulterat i att jag har börjat gråta igen, så då har jag bara gråtit i deras knä i flera timmar. Mamma har dock planerat något för bara oss två nu på fredag, vilket jag faktiskt är taggad på. Jag vill bara ut från huset och tänka på något annat än idioter till killar.

Nu står jag, Carro och Jordan utanför klassrummet där vi ska ha vår sista lektion för dagen. Vi står och pratar om allt möjligt när jag ser Aaron gå med sitt gäng mot oss. Jag hade helt glömt att vi har denna lektionen tillsammans. Mina blick mötte Aarons för en halv sekund innan han vände på huvudet och kollade bort. Jag kände hur hjärtat sjönk till botten och hur mina händer började skaka.
"Sasha, andas" hörde jag Carro säga samtidigt som hon la sin hand på mina skakande händer. Jag blundade och tog ett djupt andetag. Mina händer slutade skaka och jag kände mig relativt lugn. Jag öppnade ögonen och såg hur oroliga Jordan och Carro såg ut.
"Jag är okej." De nickade och vi gick in till klassrummet. Vi satte oss vid ett bord ungefär i mitten av klassrummet och väntade på att läraren skulle börja lektionen. Under hela lektionen såg jag i ögonvrån hur Aaron kollade diskret på mig. Jag försökte att inte bry mig, men det var så svårt.

När lektionen äntligen var slut packade jag snabbt ihop mina saker och skyndade mig ut från klassrummet. Jag kom dock inte så långt.
"Sasha! Vänta!" Hörde jag han ropa. Jag stannade och suckade lågt. Långsamt vände jag mig om och såg han komma mot mig med väskan över axeln.
"Vad?"
"Hur är det med dig?" Frågade han mig med en oskyldig röst.
"Nej. Du har inte tillåtelse att ställa sånna frågor. Du krossade mitt hjärta på sätt jag inte trodde skulle vara möjligt. Du gör det verkligen inte lätt för mig att gå vidare heller, det är så svårt att se dig varje dag i skolan och veta att du inte vill vara med mig. Det enda jag vill av dig är att låta mig vara så jag någon gång kan komma över dig." Frustrerat torkade jag  bort en tår som hade trängt sig fram innan jag vände mig om för att gå. Jag blev dock stoppad av hans hand som tog tag i min arm.
"Sasha.." Han kollade på mig med en ledsen blick.
"Nej Aaron snälla, låt mig vara." Med en klump i halsen gick jag motvilligt därifrån.

***

Äntligen var fredagen här. Mamma har fortfarande inte berättat vad vi ska göra, hon har bara tvingat mig att ha på mig något fint så nu står jag vid min garderob och vet absolut inte vad jag ska ha på mig. Jag har redan sminkat mig och lockat håret så det är bara outfiten som saknas. Efter att ha stått och glott in i garderoben i vad som känns timmar så tar jag det som jag alltid tar när jag ska vara lite finklädd, ett par militärgröna, vida kostymbyxor och ett vitt linne med öppen rygg.

"Sasha är du redo?" Hör jag mamma ropa från nedervåningen.
"Jadå!" Ropar jag tillbaka samtidigt som jag tar min handväska i farten. Jag öppnar dörren och går ner för trappan för att se mamma stå i hallen med ett exalterat leende.
"Kan du iallafall berättar var vi ska?" Jag tittar på mamma samtidigt som jag tar på mina skor. Hon skakar på huvudet och kollar lurigt på mig.
"Varför?" Säger jag suckandes.
"Sasha du ställer för många frågor, det förstör hela överraskningen." Jag suckar och hör hur mamma skrattar. Vi vinkar hejdå till pappa som står i dörröppningen innan vi hoppar in i bilen. Vi kör i vad som känns i timmar, vilket egentligen bara är 30 minuter. Mamma parkerar i ett parkeringshus mitt i stan. Jag kollade frågande på mamma.
"Så nu ska vi bara gå cirka 10 minuter sen är vi framme." Sa hon som svar på min frågande blick. När vi hade gått i 10 minuter stannade hon utanför en restaurang.
"Vi ska ha en tjejkväll bara du och jag med restaurang och sen bio." Sa hon med ett leende på läpparna. Jag besvarade hennes leende och kramade om henne.
"Tack mamma." Viskade jag med huvudet mot hennes axel. En tjejkväll bort från alla tonårsproblem är precis vad jag behöver.

Vi har nu suttit på restaurangen i mer än en timme och ätit riktigt god mat, pratat och skrattat. Mamma har bett om notan så nu sitter vi bara och väntar. Hon kollar i sin väska efter sin plånbok så jag reser mig upp och går mot toaletterna. När jag är klar inne på toaletten öppnar jag dörren, och råkar smälla den på någon.
"Men Gud förlåt!" Sa jag smått panikartat och sätter mig på huk framför killen som håller handen på sin näsa.
"Är du okej?" Killen nickar och skrattar lite lätt. Jag ställer mig upp och blöter en bit papper som jag ger till honom. Han ler mot mig och tar emot pappret.
"Liam." Jag kollar förvirrat på killen framför mig.
"Jag heter Liam." Fortsatte han för att klargöra vad han menade.
"Sasha." Jag log mot honom igen.
"Vackert namn för en vacker tjej." Han blinkade med ena ögat vilket fick mig att rodna.
"Ehm.. jag måste gå tillbaka till min mamma. Det var trevligt att träffa dig Liam." Jag reste mig upp och hjälpte honom upp innan jag log en sista gång mot honom och gick mot mamma med ett leende på läpparna.
"Vad ler du åt?" Sa mamma när jag satte mig på min plats.
"Va? Nä ingenting." Hon kollade på mig som om jag var dum i huvudet.
"Okejdå, jag råkade smälla toalettdörren på en kille som sen flörtade med mig, tror jag iallafall."
"Hur ser han ut?" Frågade hon och kollade runt på restaurangen.
"Han sitter vid bordet vid fönstret." Sa jag tyst och pekade diskret mot hans håll. Mamma vände sig snabbt om och tittade på honom.
"Mamma!" Sa jag lite högre så hon skulle fatta att hon inte skulle kolla. Hon vände sig med ett löjligt leende på läpparna.
"Du borde kanske fråga ut honom på en dejt, han är en riktig läckerbit."
"Glöm det." Hon höjde på ögonbrynet vilket fick mig att sucka.
"Varför inte? Du behöver någon som kan få dig att glömma Alex eller vad han heter."
"Aaron." Rättade jag henne. Bara av att säga hans namn fick mitt hjärta att sjunka.
"Jaja, strunta i det nu. Nu ska vi gå till bion och se en bra film." Sa mamma och log varmt mot mig. Jag nickade och reste mig upp och tog på min jacka. Tillsammans gick vi ut från restaurangen och gick mot bion.