Full fart och titta inte bak (+18)

2.0 L E Y L A

Linnea söker panikslaget efter en passningsvinkel och jag sträcker fram en hand. Långfingret stryker bollens undersida och med ren envishet suger jag åt mig bollen. Ur ögonvrån ser jag hur andra lagets nummer fyra hinner fatt mig så jag böjer knäna och tar sats för att spela försvar.

Kom då! Vill jag utbrista.

Hela laget jublar och skriker av glädje när vi vinner matchen med tjugofem poäng. Det är största vinsten hittills och den garanterar oss en plats i semifinalen.

"Det är tröttsamt att titta på dig, du bara fintar och sätter mål!" säger en röst som jag känner igen och när jag ser ett blont hårsvall blir jag besviken över att det inte är en annan blondhårig kille. En kille som också har ett flin som gör mig helt galen.

Du ville ta det långsamt. Påminner en röst inom mig och jag spänner mig. Det är sant. Det finns en anledning till att jag ville det. Men jag hade velat dela min glädje med honom. Hade velat krama honom.

"Hej på dig också Ogge!" Hälsar jag entusiastiskt och omfamnar honom istället. Sedan pratar vi lite om allt möjligt. Mestadels basket. Om deras träning inför kvällen. Men i bakhuvudet tänker jag på något annat. Någon helt annan.

***

Med sina vita kala väggar och skramlande tvättmaskiner som kämpar för överlevnad kan tvättstugan inte bli mer deprimerande. Jag släpper ner den tunga korgen med tvätt på golvet och sätter mig på ett bord. Det är bara att sätta igång.

Med stor olust gräver jag i korgen och sorterar kläderna efter ljust och mörkt. Så fort en hög är klar, trycker jag in de i maskinen och kör igång tvättprogrammet. Nu är det bara att vänta.

Min mobil börjar vibrera och när jag ser hans namn lysa upp min skärm börjar hjärtat att rusa i bröstkorgen.

"Hej?" Det låter som en fråga.

"Är du hemma?" Trots att han ställer en fråga så är hans röst hård och så säker att det går en rysning igenom hela kroppen.

"Ja...Eller jag är i tvättstugan. Varför? Har det hänt något?"

"Jag är där om 10" och så avslutar han samtalet.

Vad i helvete?

***

Jag hinner knappt samla mina tankar innan jag hör ett bankande på dörren. Fan. Hur snabbt tog han sig hit? Jag ser ner på mig själv och grimaserar över hur jag ser ut. En urtvättad t-shirt och mina blårutiga pyjamasbyxor. Det får mig att känna mig så liten och avslöjad..

Jag hasar iväg till dörren och drar in ett hastigt andetag när jag ser honom. Han står lutad mot dörrkarmen i gråa mjukis och en svart t-shirt som spänner åt kring hans muskler. Hans blonda hår är slarvigt och det ligger mot hans ansiktet som att han precis kommit ut från duschen. Tanken får det att sticka till i kinderna.

Och sen så kollar han på mig med de blåa ögonen som är mörkare än någonsin och jag inser att någonting är på tok. Helt plötsligt känner jag mig vinglig och yr inför det han kommer säga.

"Vad är det? Varför ser det ut som att du är ursinnig?" Frågar jag samtidigt som jag trycker upp dörren. När han kliver in känns det som att all luft i rummet sugits ut så jag står och kippar efter luft.

"Jag är inte här för att tjafsa. Jag behöver bara..." Adam kan knappt avsluta sin mening. Jag sväljer nervositeten som bubblat upp i kroppen.

"Adam vadå? Säg något" uppmanar jag honom och när han fortsätter flacka med sin blick så ställer jag mig rakt framför honom.

"Vad är det med dig?" Frågar jag högt och lägger märke till hur spänd han blir i hela kroppen. Som att han stålsätter sig inför något jobbigt.

"Det är fucking Ogge. Han snackade en massa skit under träningen. Om dig, Leyla...Vad är det ens mellan er? Kom han till din match?" dundrar han och slänger av sig sin gymväska på golvet.

"Jag och Ogge...Vänta..Va?" Stammar jag fram och lägger huvudet på sne medan jag ser fundersamt på honom.

"Leyla, grabben tror att han har en chans med dig. Jag såg er i klubben också, så vad är det?" Säger han samtidigt som han frustrerat drar handen igenom sitt hår.

"Det är ingenting. Vi är ingeting, Adam. Han är en vän? Och ja, han kom till matchen men han gör alltid det...Är du helt ärligt avundsjuk på honom?" Frågar jag med ett dolt leende.

"Ja, jag är fucking avundsjuk för jag vet att du är min. Men den där pajasen går runt och tror.." Jag slår mina armar kring hans midja och andas ut.

"Adam det är dig jag gillar, ingen annan" svarar jag innerligt och låser mina ögon i hans.

"Okej, bra...Fuck det här med att ta det långsamt då. Vi vill vara med varandra, så låt oss. Jag vet att jag lovade dig tid men...Leyla jag vill träffa dig varje dag, höra din röst..Det gör mig galen att du håller dig på avstånd" Jag känner hur hans varma andetag slår mot min nacke och jag översköljs av en het våg som får kroppen att pulsera. Adam får mig på andra tankar så snabbt.

"Ja, jag vet...Du har rätt" svarar jag ärligt och drar mig tillbaka. Det tycker till i hans mungipa och det känns som att hela jag kommer att explodera.

"Så kom igen, nu får du fanimej hjälpa mig med min tvätt" säger jag och drar med honom till alla maskiner.