Minna. Ugh..Jag hatar den där tjejen just nu. Hon fick mig att se ut som en idiot framför Bromma:IFs killar. Otroligt långa svenska killar med spydiga attityder och tröga spel.
Ja, just sådana killar är Bromma:IF.
Adam Strid, killen med blåa gnistrande ögon och ett irriterande jävla leende. Han är en riktig idiot.
"Ni skulle se henne, jag svär hon blev som en tomat!" skrattar Minna medan jag knyter mina skosnören.
Och att han inte sa något tillbaka?! Ett,
"det är lugnt" eller något skulle sitta bra men nej han var bara tvungen att stirra på mig med sin roade blick. Adam Strid är en pajas, tänker jag när jag tränar layups innan matchen mot Abrahamsberg.
Vid bänken sitter min närmsta kompis och garvar med resten av tjejerna i laget.
"Vinst för oss, igen" säger Dennis bakom mig med en stolt röst. Jag vänder mig om och synar honom. Hans mörka hår ligger som en kalufs och hans andetag är ojämna.
"Det var Bromma:IF, min mormor skulle kunna ta de" svarar jag oimponerat och Dennis skrattar.
"Nej, Adam är bra...Men Jalla lycka till" Att han nämner Adam får mina kinder att flamma upp igen. Dennis märker inte det när han vinkar och går mot utgången. Jag skottar en sista gång men basketbollen studsar mot kanten istället för att gå in i mål.
"Leyla, samling!" Ropar vår trettioåriga tränare Osman och jag joggar över till tjejerna som redan sitter på bänken. Minna puttar till mig. En gest till att sluta fred.
"Du är den största idioten, vet du?" Frågar jag.
"Jag vet att du älskar mig, bitch" jag knuffar henne så hårt att hon ramlar ner från bänken. Selma, Roza, och några andra tjejer flamsar. Osman ger oss en sur min.
"Andra laget, det där ska ni göra mot andra laget" säger han frustrerat och vi alla skrattar. Jag hjälper Minna upp från golvet.
Nu har vi slutit fred.
***
Abrahamsbergs tjejens ansikte, Sara, är slutet. Inget flin och ingen nervös blick. Hon är iskall, som om det här tråkar ut henne. Raka motsatsen till mig om jag ska vara ärlig.
Det ser inte ens ut som att hon svettas?
Bollen är i hennes händer, hon springer snabbt men ändå utan känsla. Just när Sara ska passa över bollen till någon annan hoppar jag upp och tar passen istället.
Den blonda tjejen är genast på mig. Jag passar bollen till Minna. Hon skjuter men missar, jag tar returen och den går in.
NORSBORG 42
ABRAHAMSBERG 22
Jag flinar.
Det slutar med vinst hos oss. Abrahamsberg tjejerna kommer fram till oss och vi snackar. Alla förutom den där iskalla Sara. Hon bara tar sin bag och drar ut.
***
"We're all in this together" skrålar vi tjejer i omklädningsrummet. Minna dansar och jag gapskrattar. Skrattar så mycket att jag snubblar till. Ingen överraskas över att det är jag som snubblar.
Jag får tårar i ögonen av allt skrattande och Roza som försöker hjälpa mig lyckas bara ramla på mig.
Selma jublar medan Nicoletta joinar Minna i dansen. De skakar på höfterna och gör något spagetti liknande med armarna.
Jag skrattar så mycket att det gör ont i mina kinder.
"Ni låter som elefanter allihopa!!" Minna stänger sina öron och ser på oss med en lidande min. Jag skrattar ännu mer.
Trots att vi tjejer aldrig har tråkigt med varandra beror också den här glädjen på vår vinst. Att vinna över tjejer som Sara är alltid lika roligt. Tjejen måste liksom chilla lite. Att känna sig överlägsen och bättre är bara patetiskt.
"Men Leyla och Adam Strid, sött par" Nicoletta blinkar åt mig och jag himlar med ögonen.
"Jag har inte tid för idioter, så enkelt är det"
"Jag hörde faktiskt att han och Sara var på g ett tag" säger Selma och jag himlar med ögonen.
***
Jag kommer hem och rusar till toaletten. Hör hur storebrorsan Emre är inne och nynnar till någon rapp låt.
"Emre!!!" Utbrister jag och knackar i vad som känns som den femtioelfte gången, min knoge gör rent utsagt ont.
"Vänta bre" svarar han tillbaka och fortsätter att ta all sin tid på sig. Jag fortsätter att banka.
"Lugna ned er" ropar mamma från köket.
Emre slår upp dörren och ser på mig med en irriterad blick i hans mörka ögon.
"Och tjejer tar lång tid på sig" svarar jag sarkastiskt och puttar ut hans muskelmassa.
"Tänk om du hade varit en kille, jag skulle verkligen göra allt för det"
"Tänk om du hade lite hjärna, jag skulle verkligen göra allt för det"
***
Pappa rufsar till mitt hår och ger Emre en klapp på ryggen innan han tar platsen bredvid mamma kring matbordet.
"Varför stod ni och skrek igen?" Frågar mamma med en sur blick på oss.
"Mitt fel" erkänner Emre till allas förvåning. Pappa höjer på ögonbrynet.
"Jag glömde att rasta henne" lägger han till.
"Käften!"
Emre skrattar och jag kan inte hindra leendet jag heller. Visst är den tjugoåriga storebrorsan ett rövhål. En hjärndöd kille som rent utsagt dyrkas av alla tjejer i trakten. Men trots att jag inte säger det lika ofta som jag bör uppskattar jag ändå hans existens.
Ibland.
"Hur gick matchen? Vann ni? Vilka var där" Som vanligt väntar pappa inte på mitt svar. Han ställer fråga efter fråga och väntar inte på svar.
Villar var där?
En svensk kille som jag sprang in i.
***
VOCÊ ESTÁ LENDO
Full fart och titta inte bak (+18)
Ficção Adolescente"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
