Ett lugn omfamnar mig när jag sjunker ner bland de mjuka, färgglada kuddarna på min soffa. Efter att ha sovit hos Adam känns det på något sätt som att jag ser mitt hem med nya ögon. Ett leende sprider sig över mitt ansikte när Minnas ansikte dyker upp på min mobilskärm. Just nu behöver jag verkligen henne.
"Hej min finaste," hälsar hon med sitt strålande leende, och jag känner hur en värme sprider sig genom mig. Det har kanske gått en månad sedan vi sist sågs, men herregud, vad jag saknar henne.
"Hej min favorit," svarar jag, försöker dölja den längtan som genomsyrar min röst.
"På en skala 1 till 10, hur mycket har du saknat mig?" frågar hon skämtsamt och jag svarar genom att ge henne fingret.
"Du är skitjobbig", säger jag skrattande och sedan släpper jag fingret. "Hur gick din tenta?" frågar jag och märker den där antydan av ångest i hennes ögon.
Minnas leende försvinner för en kort stund, och hon suckar innan hon svarar, "Tentan var en riktig jävel. Jag kände mig lite överväldigad, men jag gjorde mitt bästa."
Jag nickar förstående och säger, "Jag är säker på att du klarade det. Du är ju grym på det här."
Minnas ansikte ljusnar upp igen, och hon ler tacksamt. "Tack, det betyder verkligen mycket. Men till något annat nu - har du berättat för Adam? Om Frankrike?."
En tyngd vilar plötsligt över mig. "Nej," erkänner jag och känner hur mitt hjärta sjunker.
För två månader sedan började ett franskt basketlag visa sitt intresse för min karriär. De var närvarande vid mina matcher, mina träningar och till och med när jag jobbade med de yngre barnen. Vi har haft en långvarig korrespondens, och tanken på att spela för dem har alltid lockat mig. Men det var innan Adam kom tillbaka in i mitt liv, och nu befinner jag mig i en situation där jag...Inte vet vad jag ska göra.
"Helt ärligt, så spelar det ingen roll längre. Inte när jag vet att jag kommer lämna-"
"Leyla!" avbryter Minna mig skarpt. "Hör du dig själv?"
Jag möter Minnas intensiva blick och inser att det är dags att konfrontera de känslor som jag undvikit.
"Minna, jag vill inte förlora honom. Jag hade inte klarat det." säger jag och sväljer klumpen i halsen. Min röst är en viskning, fylld av den skrämmande tanken på att riskera allt med honom.
Minnas blick mjuknar, och hon ser djupt in i mina ögon som om hon försöker läsa mina inre tankar. "Leyla, du måste ta itu med det här. Att undvika det kommer inte förändra situationen, och du förtjänar att vara ärlig både mot dig själv och mot Adam. Jag vet hur mycket du har sett fram emot att spela i Frankrike, och jag vill inte att du ska ändra hela din plan bara för att Adam är tillbaka."
Jag inser att jag har undvikit att möta konflikten, rädd för att förändra det vi har byggt upp med Adam.
Hennes stödjande ton fortsätter, "Jag vet att det kommer bli svårt, men du är stark. Du ska på hans match idag, ta snacket i efterhand. Oavsett vad som händer, är jag här för dig"
Efter samtalet med Minna låter jag tankarna sjunka in i minnen av hur Adam återvände till mitt liv och hur vi har byggt upp förtroendet igen. Jag leker med halsbandet som han gav mig. Orden "Du är ljuset i mitt liv" som han uttalade känns som en varm omfamning.
För mig är han hela universum.
Vi har genomgått mycket tillsammans, med missförstånd och bristande kommunikation. Det var en utmanande process att återuppbygga förtroendet, men Adams öppenhet och ärlighet övertygade mig om hans uppriktighet.
Nu är det dags för mig att vara att vara lika öppen och ärlig med honom.
Bestämt att förbereda mig inför Adams match, drar jag fram ett par svarta jeans och det gröna linnet med UPPSALA KINGS-loggan, där hans namn "ADAM" stolt visar sig på baksidan. Det är en överraskning som jag ser fram emot att dela med honom. Bara tanken på hans reaktion, på hur hans ansikte kommer lysa upp, får mitt hjärta att slå extra snabbt.
Ett leende sprider sig över mitt ansikte när jag möter min spegelbild och sätter upp mitt mörka hår i två tofsar, redo att stödja Adam på planen och i allting annat. På samma sätt som jag vet att han kommer göra för mig.
Allting kommer att gå bra, jag vet det. Men jag måste också få höra honom säga det.
Jag tar upp mobilen och skrollar igenom mina kontakter tills jag når Adams namn. Hjärtat bultar hårdare när jag trycker på "Ring." Det känns som om varje signalton förstärker nervositeten, men jag tvingar mig själv att stanna kvar i ögonblicket.
Jag behöver bara höra hans röst i en sekund.
Adam svarar efter några signaler, och hans röst låter varm och bekant genom mobilen. "Hej, älskling. Är du på väg?" frågar han, och jag känner den där tryggheten som hans röst alltid ger mig.
"Ja, snart" svarar jag darrigt.
"Leyla, är det något? Ska jag komma till dig?" frågar han oroligt. Jag kan nästan se hur hans panna rynkar sig i bekymmer.
"Nej, allt är okej. Jag ville bara höra din röst," försäkrar jag honom.
Adam blir allvarlig på andra sidan linjen,"Leyla, du vet att du kan berätta allt för mig, eller hur? Vi är ett team."
"Jag vet det. Och jag älskar dig för det. Ge allt du har idag," säger jag, låtande min kärlek och stolthet färga min röst.
Allt kommer gå bra, upprepar jag för mig själv och sluter ögonen.
Vi är ett team.
YOU ARE READING
Full fart och titta inte bak (+18)
Teen Fiction"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
