Med ögonen fastlåsta på henne följer jag efter henne och mitt hjärta slår så hårt innanför revbenen att det nästan gör ont. Träningen hade varit smärtsam idag, Martin hade pushat oss till max. Men droppen blev när Ogge öppnade sin stora käft och började snacka om min tjej som om..Som om han hade rätt till det. Allting bittert överföll mig och jag behövde dra innan jag gjorde något impulsivt. Som att knocka honom. Hårt.
Men det räckte inte. För jag behövde se henne också. Det har varit ett rent helvete att behöva hålla mig borta. Inget mer av det nu. Jag pallar inte. Jag vill ha Leyla och jag vill att alla ska veta det. Jag vill att hon ska veta det.
"Kul Fredag eller hur? Är du säker på att du vill vara kvar?" Frågar Leyla osäkert och stryker bort en mörk lock som hamnat framför ansiktet. Mina ögon tar in hennes lilla form, Det rufsiga håret, t-shirten som glidit nerför hennes axel och som nu avslöjar hennes frestande hud och de alltför stora pyjamas byxorna. Ett stort grin sprider sig på mina läppar. Jag vill vara här. Bara här.
"Sätt mig i arbete hjärtat" svarar jag och rör mig mot alla slamrande maskiner.
Leyla skrattar roat innan hon klistrar på en allvarlig blick,
"Okej, fokus nu, du kan ta ut kläderna från torktumlaren och så kan jag vika ihop de vid bordet" säger hon och puttar iväg mig mot det stora rosslande skåpet. Jag ler när jag plockar ut hennes gröna basketkläder.
"Jag hörde att ni krossade Örebro idag. Grattis"
"Tack. Jag tror att jag spelade bättre idag, än vad jag har gjort på länge" erkänner hon och jag rynkar på ögonbrynen.
"Det där är det sjukaste jag hört. Du ger ditt allt på varje match Leyla" Jag tittar över mot henne och hon rycker på axlarna.
"Jag menar bara att..Du vet när man har varit ganska avdomnad ett tag? Så har det vart för mig med basketen men nu...Nu har jag hittat tillbaka till glädjen" förklarar hon och jag nickar. Okej, det kan jag förstå. Bättre än någon annan.
"Man har sina perioder med basketen. Ibland så lever man för den och andra dagar så tänker man bara fuck it. Det är en svår balansgång" hon hummar till svars och vi fortsätter med kläderna.
"Jag vill bara att du ska veta att jag har försökt dejta andra Adam..Jag kysste till och med en kille men sen så grät jag i flera dagar eftersom att han inte var du" berättar hon och jag känner hur det sticker till i hjärtat när jag får höra om att hon gråtit.
"Vad är adressen till den där killen?" Frågar jag skämtsamt för att lätta på stämningen vilket får henne att fnissa.
"Men jag fattar hjärtat. Du försökte bara gå vidare" säger jag och tänker på hur jag aldrig kommer få henne att gråta igen. Fuck det där. Hädanefter ska Leyla bara vara glad...Och hon ska bara kyssa mig.
"Du då? Har det funnits någon? Någon annan?" Frågar hon lite nonchalant för att försöka låta obrydd. Men jag vet bättre än så.
"Det kommer alltid finnas en tjej för mig, Leyla. Så svaret på din fråga är nej..Det har inte funnits någon annan" hon pustar ut och leendet på hennes läppar får blodet att dåna i öronen. Jag tar fram en blå hoodie och inser att det är en av mina gamla. En som hon fick för två år sedan. En varm känsla sprider sig i kroppen och när jag ser över mot henne vill jag bara..
Jag plockar fram de sista kläderna ur torktumlaren och släpper de på bordet intill Leyla.
"Vilket teamwork. Jag är stolt. Du höll ut" säger hon leendes och vänder sig om för att fortsätta vika kläderna. Men jag tar tag i hennes ena arm i ett mjukt men ändå fast grepp. Hon höjer på ögonbrynet.
"Vad är det?" Frågar hon och suger in mig i sina mörka ögon.
"Det är du. Allt är du för mig. Jag vettefan varför du ger mig en chans men Leyla..Jag kommer göra allt för dig" Hennes kinder blossar upp och jag ödslar inte en till sekund. En hand bakom nacken, en om midjan och en välplacerad kyss på hennes läppar. Hård, krävande, sökande. Mina läppar är spända och tungan som leker på hennes läppar för att öppna dom är hård.
"Jag har saknat dig Adam" viskar hon lågmält mot mina läppar och jag blir helt dum. Blir dum när jag känner hennes mjuka kurvor mot mina fasta kropp. Känner hur hon hon fogar sig till mig. Hon känns i hela kroppen. I varenda vävnad. Varje cell. Mina händer söker sig runt hennes kropp. Smeker henne över ryggen, midjan ner över hennes svank. Gräver sig in i hennes höfter och jag lyfter upp henne mot mitt skrev. Leyla slår genast benen runt mig och jag bär henne till bordet hon precis stod och vek vid. Sätter ner henne på den och tittar på henne.
"Du är min" flämtar jag andlöst.
"Och du är min.." svarar hon tillbaka och jag kan inte hindra mitt leende.
"Jag är bara...Rädd?" säger hon och för in sina fingrar i mitt hår. Drar naglarna igenom den. Jag nickar och kysser henne igen. Och igen. Varje gång jag tror att jag är redo för att sluta så fångar jag hennes läppar igen. Jag får inte nog. Jag kommer inte få nog.
"Lita på mig. Jag kommer göra om och göra rätt den här gången. Jag kommer göra dig så fucking glad"
YOU ARE READING
Full fart och titta inte bak (+18)
Teen Fiction"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
