Full fart och titta inte bak (+18)

A D A M

Pappa skjutsar hem de flesta från laget och när det bara är vi två kvar i bilen vänder han sig till mig.

"Du var grym, idag. Jag är stolt över dig" han ser på mig och jag nickar.

Långsamt.

"Jag ska satsa på basketen"

"Ja, fortsätter du såhär finns det ingen anledning till att inte göra det"

"Aa, förutom att mamma skulle få panik" jag skrattar lågt. Jag kan redan se hennes uppspärrade ögon och sammanbitna läppar.

Pappa blir tyst. Nästan obekvämt tyst.

Sedan harklar han sig,
"Den där tjejen, Adam. Är hon din flickvän? Hon från Norsborgs basketlag?" Jag var inte beredd på det här.

Tänk snabbt. Tänk snabbt.

"Jag gillar henne..Vi brukar prata om basket och olika taktiker på planen" hans ögon flimrar till. Han köper nog inte lögnen till fullo. Det är allt han får veta i nuläget. Leyla vill hålla det hemligt.

"Ja, jag har hört talas om henne. Hon är en av de främsta spelarna i hennes ålder."
Det rycker till i mungipan. Det där är min tjej. Jag är så fucking stolt över henne.

"Men bli inte för fäst bara. Känslor kan vara jobbiga speciellt nu när du ska fokusera på basketen"

***

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån som ligger uppe på kvällen och tänker på en brud så mycket att det känns som att min hjärna ska explodera.

Det hade gått två dagar sedan vi sågs sist. Varför är hon tvungen att bo så långt? Eller, varför bor inte jag i Norsborg?

Vi snapar och messar men fan det är inte tillräckligt. Som nu, jag skulle gjort allting för att kunna ha Leyla bredvid mig. I min säng. Kanske titta på någon film. Kanske hångla och få henne att stöna. Kanske-

Fuck.

Mobilen vibrerar och jag har fått en snap från Sara:
Tänkte kröka under helgen! d måste kma;)

Jag: Jag kommer vara med Leyla

Sara: tråkmåns. Ta med henne?

Är det själviskt att tänka att jag bara vill ha henne för mig själv? Varför ska vi kröka med andra när vi istället kan vara ensamma?

***

"Nej, min dröm är att spela för Spanien eller Frankrike. Eller Tyskland!" Förklarar hon ivrigt.

"Erkänn, det skulle vara skithäftigt!" Leyla hänger armarna runt min nacke och stirrar in i mina ögon. Försöker övertyga mig.

Jag tar av mig solglasögonen för att möta hennes blick.
"Jag fattar. Men, jag vill bli stor i Sverige. Som Zlatan fast i basket. Jag vill bli någon som man ser upptill."

Hon drar på munnen,
"Du bara älskar uppmärksamhet. Stå i centrum och få komplimanger. Det är därför"

"Det är bra för ens ego"

"Ditt ego behöver inte smekas mer. Tro mig"
Jag flinar och håller om henne. Vi sitter på samma park som sist och det är nästan tomt. Det känns som att universum ville det här för oss. Eller något. Fan. Varför tror jag att jag är en poet helt plötsligt?

"Gapa" jag öppnar munnen och Leyla trycker in brownien. Jag tuggar girigt och hon flinar när hon tar gaffeln i sin mun.

Min blick följer gaffeln och stannar på hennes läppar.

"Adam?!"

"Vad?"

"Din blick"

"Vad är det med den?" Frågar jag.

Långsamt böjer hon sig fram och pressar sina läppar mot mina. Jag hummar lågt och försvinner i vår kyss. Fan. Jag har aldrig velat ha någon lika mycket som henne. Utan att kunna hindra det lägger jag mig över henne, håller upp min tyngd på ena armen och låter den andra handen smeka hennes bröst.

"Jag blir liksom lite galen när du ska titta sådär med dina blåa ögon" flämtar hon högt.

"Du är fan det finaste som har hänt mig, Leyla" innan jag vet ordet av det kysser hon mig djupt igen. Dominerar mig. Känslan är så fullkomligt bra att jag för en stund glömmer bort allting. Just nu, i detta nu finns bara vi två. Jag och Leyla.

"Och så har vi det här med att du alltid vet vad du ska säga" jag tittar på henne. Hur det mörka håret ligger utspritt på gräset, hennes stora leende och de där ögonen. Det finns ingen återvändo för mig. Allting handlar om henne nu.