Jag studerar henne ingående. Med ögonen följer jag varenda drag i hennes ansikte. Sedan fattar jag tag om hennes midja och drar henne närmre mig trots att det är nästan omöjligt att komma närmre.
"Berätta allt"
"Adam" flåsar hon med rosiga kinder och jag tittar upp på henne med en undergiven blick.
"Kan jag bara få hålla om dig en stund? Sen får du putta bort mig. Jag lovar" Jag ser hur djupt hon tänker, att hålla om mig eller putta bort mig och tillslut landar hennes händer vid min nacke igen. Jag blundar. Spela roll om det är utmanande att prata om det förflutna så länge Leyla är med mig kan jag utstå vad som.
"Jag var förbannad ett väldigt långt tag, och sen kom alla stories" Jag stönar högt och skakar på huvudet för att förklara men Leyla hindrar mig med en seriös blick.
"Det var då jag...Jag lämnade basketen i en månad, jag åt ingenting, sov inte, pratade inte med någon. Minna var där men även hon kände sig...Hjälplös när det kom till mig. Jag höll på att gå under Adam" Jag spänner på käkbenen för tanken av Leyla så nedbruten på grund av mig får mig att vilja slänga knogen i väggen. Ta sönder något. Varenda del inom mig vänder och vrider sig.
"Att må så pass dåligt och sen se hur du levde livet...Fortsatte som om ingenting hade hänt..Det förstör..Det förstörde mig" Jag tittar lidande på henne och önskar att jag kunde ta bort det där sorgsna i hennes min men det är försent. Jag gjorde det där mot henne. Så jag ställer mig upp och fattar tag i hennes händer. Flätar in mina fingrar i hennes.
"Förlåt. Leyla, du fattar inte ens..Jag drack varje kväll.. Jag var en idiot som försökte sluta tänka på dig..Men jag lämnade Lukas G och Sara för jag visste att det inte skulle sluta bra" förklarar jag och hoppas att hon förstår. Det känns som en befrielse när hon nickar.
"Jag tror att en massa gick fel. Ingenting slutade bra Adam. Och...Och jag tror inte vi kan undvika varandra helt" säger hon tveksamt och när hennes fingrar långsamt slingrar sig ur mina vet jag att hennes svar kommer lämna mig besviken. Hon andas ut och hennes händer darrar när hon ömt lägger de på mitt ansikte.
"Vi var unga. Jag är inte arg på dig. Men jag tror inte att det är bra om vi är i varandras liv..För mycket" Jag sväljer krampaktigt och känner hur det sticker till i ögonen så jag blinkar. Tittar bort från henne. Mitt hjärta pallar inte mer.
"Adam-" säger hon lågmält men jag skakar på huvudet.
"Jag fattar, Leyla. Du vill inte ha något med mig att göra" säger jag hest och hennes blick förändras. Den blir ledsam. Jag hatar det. Varför kan jag inte bara göra henne glad? Nyss satt hon och skrattade med sina vänner.
"Jag vill bara be om ursäkt för allt jag gjort..Och jag hoppas bara att du mår bra, Leyla för jag vill inte se dig ledsen. Det fuckar mig att allting blev såhär mellan oss...Men jag vet att jag inte är bra för dig"
"Tyst, säg inte så"
"Det är sant" kontrar jag och jag fattar tag i hennes händer som håller om mitt ansikte. Jag vill ha henne men hon vill inte mer. Jag måste kunna släppa henne. Med tiden kanske jag lyckas. Tillslut.
"Varför kom du hit? Till Uppsala?" Frågar hon abrupt och jag tvekar inte ens med att vara ärlig.
"För jag visste att du var här"
"Adam-"
"Du vet att jag alltid kommer välja dig" andas jag ut och hennes blick blir upprorisk. Jag vet inte om hon vill skälla ut mig eller putta bort mig men plötsligt stormar hon fram till mig. Hon kommer att förgöra mig. För Leyla har den makten. Hon har makten att göra allt.
"Du är en riktig idiot Adam" frustar hon högt.
"Tro mig jag vet, jag hade den bästa tjejen och-" yrar jag på men i nästa sekund stänger Leyla avståndet mellan oss och trycker sina läppar mot mina. Hela kroppen skälver.
Fan.
Hon har förstört mig.
Det finns inte en chans att jag ger upp nu.
YOU ARE READING
Full fart och titta inte bak (+18)
Teen Fiction"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
