Jag hade tränat. Varje dag. Nu tog jag det på allvar. Om jag ville satsa på basketen var det dags att jag inte gjorde det halvdant längre.
Basketen hade alltid varit viktig för mig och nu var det på tiden att jag inte höll tillbaka. Jag skulle nå min maximala potential. Leyla motiverade mig. Jag älskade att vi båda kunde dela det här.
"Du måste tro på dig själv." Hon har rätt. Jag hade spelat i tre år nu och jag var överlägset bra på plan.
"Adam, jag kommer inte kunna komma idag" mammas röst avbryter mina tankar och jag nickar ointresserat. Jag måste kämpa för basketen, tänker jag och trycker i mig maten.
Det blir tyst och jag tittar upp. Pappa stirrar intensivt på mamma. Det känns som att jag har missat något men jag orkar inte bry mig. Jag har en match idag. Jag ska träffa Leyla idag.
Det är det enda som betyder något.
***
"Det här är en viktigt match. Jag tror på oss. Vi har ett jävlig bra samspel och vi har tränat i veckor." Antons röst är lugn men den håller en högtidlig ton.
Jag tror också på oss. Jag tror på oss alla. Lukas G applåderar. Gabbe jublar. Och vi alla i laget dunkar varandra i ryggen.
"På tre, grabbar" säger jag.
"Ett,"
"Två" vi sträcker fram armarna. Jag ser på alla mina lagkamrater. Tar ett djupt andetag.
"Tre"
"BROMMA:IF!!!" Utbrister vi och ruschar in i basketplanen.
ESTÁS LEYENDO
Full fart och titta inte bak (+18)
Novela Juvenil"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
