Efter festen drar vi hemåt, och väl inne i värmen av mitt hem glider festkläderna av och landar i en hög på golvet. Jag byter om till bekväma mjukisbyxor, medan Leyla sveper in sig i en av mina t-shirts. Den är alldeles för stor för henne, draperar hennes kropp löst och glider ner för en axel, vilket avslöjar en slinga bar hud. Hon står där, helt oemotståndlig, och jag kan inte hjälpa men le ett förtjust leende.
"Försöker du driva mig till vansinne?" frågar jag, en lekfull ton i min röst.
"Vad menar du?" svarar hon med ett oskuldsfullt uttryck.
"Jag har en ny regel," fortsätter jag, drar henne närmare och viskar, "varje gång du är här, ska du ha på dig mina kläder. Jag älskar det" säger jag, och drar ner henne i soffan för att omfamna henne.
Leyla, med ett skinande leende säger, "Den här kvällen var fantastisk. Jag har verkligen haft det roligt." uttrycker hon tillfredsställt, och lutar sig tillbaka mot soffkuddarna.
"Isåfall," säger jag med ett smittande grin, "måste vi absolut göra det till en tradition." Hennes ansikte färgas av en svag rodnad. Hon gömmer sitt ansikte mot min bröstkorg och mumlar att jag ska sluta, men det får mig bara att hålla om henne tätare och placera en öm kyss på hennes panna.
"Jag pratade med min storebror tidigare idag, önskade honom en god jul," säger hon efter en stund, hennes blick låst i min. "Och jag nämnde dig."
Jag känner hur allvaret breder ut sig inom mig. "Vad sa du till honom? Och vad tyckte han?" Jag minns tiden då Leyla var försiktig med att ens nämna mig i familjens närvaro, speciellt hennes bror Emre. Att hon nu så öppet kan tala om mig med honom, det känns som att vi har tagit ett stort steg framåt.
"Vad sa han?" frågar jag nyfiket.
"Han var bestämd. Han sa att jag skulle vara rädd om dig. Han har tydligen följt din basketkarriär och ser upp till dig som en stor talang. Han var tydlig med att jag inte får vara orsaken till att du förlorar fokus," förklarar Leyla, hennes ögon glittrande med både stolthet och ett uns av skämtsamhet.
Jag skrattar högt åt hennes ord och känner en varm glädje sprida sig inom mig.
"Så tänk att jag under alla dessa år inte sagt ett ord om dig, och ändå har han varit ditt största fan!" utropar hon med en blandning av förvåning och förtjusning.
"Är det inte lite roligt? Det verkar som om jag har något som lockar er båda," svarar jag med ett retsamt leende, just när Leyla ger mig en öm nypa som svar.
"Jag har faktiskt något till dig," säger jag medan hennes nyfikenhet vaknar. "Jag vet att vi sa att vi inte skulle ge julklappar, men..." Jag sträcker mig efter det omsorgsfullt inslagna paketet och räcker över det till henne. Leyla ser först förvånad ut, men hennes ögon blir mjuka när hon försiktigt börjar öppna paketet. När hon ser det skimrande halsbandet med den lilla solberlocken, stannar hennes andetag för ett ögonblick. Hon lyfter halsbandet ur asken med varsamma händer och draperar det runt sin hals. Hon ser upp mot mig, ögonen sökande efter mina.
"Det är verkligen vackert... Kan du hjälpa mig att fästa det?" frågar hon med en röst mjuk som sammet. Jag samlar hennes mörka hår till ena sidan och knäpper halsbandet, därpå kysser jag henne lätt på nacken.
"Jag ville ge dig detta för att du är ljuset i mitt liv, Leyla. Du har varit det sedan den där dagen då du sprang in i mig i baskethallen för några år sedan."
"Jag sprang inte in dig! Det var du som ryckte upp dörren!" insisterar hon med ett glatt skratt, och jag kan inte annat än att skratta med, innan jag drar henne ännu närmare.
"Försök att inte avbryta när jag försöker vara romantisk... Jag behöver dig, Leyla, och jag vill att du ska veta det."
"Du kommer få mig att gråta, din idiot. Tack," viskar hon och kramar mig hårt. Jag suckar nöjt och känner en stark önskan att ta fram den andra presenten som trycker i min ficka. Det är inte ens en present, det känns som en självklarhet att Leyla ska ha det här. Men inte nu. Hon skulle få panik och kanske till och med en hjärtattack.
Snart.
"Jag har också en överraskning...Men du får inte se den nu" säger hon med en röst som darrar av förväntan och hennes ögon tindrar exalterat. "Men snart, jag lovar"
"Aha? Du vet att jag inte har någon tålamod. Varför får jag inte veta?" Försöker jag.
Hon trycker sitt pekfinger mot mina läppar,
"Schh," viskar hon och börjar sätta upp sitt långa hår i en hästsvans.
Jag sväljer hårt.
Mitt hjärta bultar i bröstet.
Leyla, kommer bli min död.
Hon ler änglalikt,
"Jag vill faktiskt tacka min pojkvän för min present. Jag älskar den. Nu vill jag tacka honom ordentligt," viskar hon, och om det finns en Gud däruppe... Jag är så otroligt tacksam över att hon finns i mitt liv.
KAMU SEDANG MEMBACA
Full fart och titta inte bak (+18)
Fiksi Remaja"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
