Oprofessionellt

159 15 13
                                    

Ny story igen!! Har många delar klara så kommer nog att uppdatera relativt ofta, ni får gärna skriva hur ofta ni vill ha nya delar!!!
(Jag vet att det kan vara lite konstig till en början, haha, men för varje del tror jag att man kommer att förstå mer.)
Hoppas inte att ni blir besvikna och att ni tycker om den!🙏💕

———————————————————————————

Måndag kväll, Josefs lägenhet (21:15)

Josef stönar svagt och Alex glider ner från hans kropp bredvid honom i sängen. Båda lika andfådda. Bröstkorgarna rör sig snabbt. Dom ligger på rygg och stirrar upp i taket, som alltid. Allt utspelar sig alltid likadant. Som en rutin. Alex kommer lite oskyldigt dit, dom dricker ett glas vin med djupt ögonkontakt och flörtiga kommentarer, går tillsammans in i sovrummet och en halvtimme senare skyndar hon sig hem igen.
"Shit asså." Mumlar Josef nöjt och ansträngt. Hon svarar inte.

Efter en stund sätter sig Alex upp i sängen.
"Jag ska väl gå då." Säger hon och börjar leta upp sina kläder på golvet och runt om i sängen. Han nickar smått och sväljer.
"Ska jag köra dig?" Frågar han och sätter sig upp med en trött blick.
"Nej, det är lugnt. Jag kan gå." Svarar hon bara kort. Hon vill bara snabbt komma därifrån. Få vara ensam en stund igen. Det skulle inte vara bra för dom att umgås för mycket. Risk för att blanda in känslor i allt. Riktiga känslor. För båda två vet att det här bara är på låtsas. Eller hur?

När Alex fått på sig sina kläder och ska gå drar Josef täcket över sig och lägger sig ner i sängen igen.
"Hejdå då, chefen." Säger han och hon vänder sig om med en suck. Hon gillar inte när han säger det i det här sammanhanget, det får allt att kännas så fel. Det får henne att inse vad hon faktiskt gör. Hur pinsamt och oprofessionellt allt egentligen är.
"Ses imorgon." Säger hon och himlar med ögonen och går sedan ut mot hans ytterdörr. Hon tar på sig skorna med hög klack, sin svarta kappa och tar hans hemnyckel från byrån. När hon går ut låser hon efter sig och kastar in den igen genom brevinkastet. Allt det här går liksom av vana. Det finns inget att fundera över. Eller?

Alex sätter sig tungt i bilen med en suck och börjar köra hemåt. Hon funderar kring vad hon egentligen håller på med. Varför gör hon det här? När började det? Hur började det? Jo, hon minns precis. Men hon minns inte när dom bestämde att göra det till en vana. Det började som en engångsgrej en fredagskväll när hon var där. Dom båda var väldigt fulla och bestämde dagen efter att det inte skulle hända igen. Men så gjorde det det ändå. Och ännu en gång. Det blev till en lek. Vem kan hålla sig längst?

Två dagar senare, polishuset (14;05)

Alex reser sig ur kontorsstolen och går ut mot kopiatorn. Hon ser snabbt ut över dom andras platser. Oskar och Jenny verkar ha tagit rast och Ayda sitter med hörlurar på som i sin egen värld. Josef däremot ser ut att jobba på ordentligt för en gångs skull. Hon vänder sig med ryggen mot dom och börjar vända runt på papperna. Har hon verkligen gjort rätt nu? Hon hinner inte fundera länge innan hon märker hur Josef ställer sig nära bredvid henne. Väldigt nära. Hon hoppar nästan till eftersom att hon inte var beredd. Deras kroppar nuddar vid varandra. Vad håller han på med? Ayda sitter ju fortfarande där. Han behöver väl inte vara så närgången?
"Ses vi ikväll?" Frågar han svagt med flörtig röst. Hon skakar bestämt på huvudet och undviker att titta upp mot honom. Det är jobbigt, men hon måste. Han backar undan kort.
"Jag är upptagen." Säger hon högt, samlar ihop papprena och går bestämt tillbaka till sitt kontor igen.

Josef står lite förvånat kvar vid kopiatorn. Hur ska han tolka det där? Varför lät hon så kall? Han bestämmer sig för att inte övertänka, hon är säkert bara upptagen. Trött kanske? Inget mer med det. Dom sågs ju ändå i förrgår.

Några timmar senare

När Josef ska lämna jobbet är Alex fortfarande kvar. Hon sa väl att hon var upptagen? Han funderar kort på att ifrågasätta men bestämmer sig för att låta bli. Han vill inte bli tjatig. Han vill inte heller ge henne hybris, han klarar sig ju utan henne. Ibland känns det som att han behöver henne mer än vad hon behöver honom.
"Jag drar då." Säger han i dörröppningen till hennes kontor. Hon lyfter inte blicken. Hörde hon inte? Han knackar på dörren.
"Hallå?" Säger han och skrattar till. Hon tittar snabbt upp, nickar kort och vänder ner blicken mot datorn igen.
"Hejdå." Svarar hon bara. Han pressar ihop läpparna. Har han gjort något ändå? Hon har betett sig så annorlunda sedan i förrgår. Men han gjorde väl inget annorlunda då? Eller sa han något konstigt?
"Ses imorgon." Säger han stelt och går långsamt därifrån.

Alex vet att det hon gör mot Josef är lite taskigt. Men hon måste verkligen låta deras lilla "lek" rinna ut i sanden. Det här fungerar inte längre. Hon är hans chef. Det dom håller på med nu är så otroligt oprofessionellt. Den enda utvägen hon ser är att ignorera honom till det yttersta. Hon behöver behandla honom som hon behandlar resten av gruppen. Hur mycket hennes kropp än skriker efter hans. Hur gärna hon än skulle vilja att han rörde vid henne igen. Hur mycket hon än gillar hans varma, mjuka kyssar. Men hon känner att hon är på väg att försvinna i det. Till en början var det inga känslor alls. Hon gick dit och stängde av hjärnan ett tag. Hon tänkte inte, gjorde bara. Flörtade på mest skämt. Sedan gick hon hem och så var det som att hon var sig själv igen. Men nu känns det annorlunda. Hon stänger inte längre av. Hon tänker mer än någonsin.

Dessutom såg hon att han hade tre tandborstar när hon var där sist. Hon vet såklart att dom inte har någon relation och att han har rätt till att göra vad han vill. Men trotts det så känns det inte bra i henne. Träffar han flera än henne?

Känslor- Jolex💓Where stories live. Discover now