Dagen efter, torsdag (05:50)
Alex ligger i Josefs grepp i sängen. Han sover fortfarande men hon är klarvaken. Hon måste bestämma sig nu. Eller iallafall senast imorgon. Det är som att hon hela tiden vill tänka att hon ska stanna kvar på mordroteln. Men så är det något som tar emot. Hon har ju lovat sig själv att satsa på sin karriär. Hon har drömt om det här i flera år. Samtidigt så vill hon inte sluta utreda. Om hon byter nu kommer hon förmodligen aldrig tillbaka till en utredningstjänst. Visst borde hon väl stanna? Allting är för förvirrande just nu.
En timme senare
Alex står i Josefs badrum och borstar tänderna. Fortfarande tänker hon på jobbet. Väger för- och nackdelar. Hon försöker dela upp det i plus och minus i huvudet men det är svårt.
"Är du trött?" Hör hon plötsligt Josef fråga bakom sig. Hon tittar upp och ser honom genom spegeln. Då inser hon att hon inte borstat tänderna utan bara stått stilla med tandborsten i munnen.
"Ja, lite." Mumlar hon och börjar borsta. Han nickar och går fram mot henne. Dom ser på varandra genom spegeln. Sedan böjer hon sig ner och spottar ut tandkrämen och lägger undan tandborsten. Då lägger han sina händer på hennes axlar.
"Har du svårt att bestämma dig?" Frågar han lugnt. Såklart att han förstod att det är därför hon är så här. Han känner henne. Hon nickar sakta.
Josef släpper Alex axlar och snurrar henne mot sig så att dom står mitt emot varandra. Han tar hennes händer och ser in i hennes ögon.
"Vad vill du? Om du inte tänker på konsekvenser eller vad som egentligen är bäst." Frågar han och hon tar ett djupt andetag, blundandes.
"Jag vet inte." Mumlar hon.
"Det tror jag visst att du gör." Avbryter han nästan. Då tittar hon ner i marken.
"Jag vill stanna." Säger hon mjukt med en tung utandning. Han nickar och släpper hennes händer.
"Då gör du det." Nästan viskar han. Hon möter hans blick och nickar sakta innan han går ut ur badrummet igen.
Josef ska precis gå mot köket när han känner Alex hand på sin axel. Då vänder han sig om och möter hennes blick. Hon ser besvärad ut.
"Du? Förlåt." Säger hon med en suck.
"För vadå?" Frågar han och rynkar pannan.
"För att jag knappt har pratat med dig. Jag har bara tänk på mig själv." Förklarar hon skamset. Han höjer ena mungipan och lägger sina armar runt henne till en mjuk kram. Han känner hur hon slappnar av i hans grepp.
"Ska jag erkänna en sak?" Viskar han mot hennes öra. Han nickar mot honom.
"Jag har bara tänkt på dig också." Säger han då. Hon skrattar och skakar på huvudet.
Alex tycker verkligen om Josef. Det börjar nästan oroa henne hur mycket han faktiskt betyder för henne. Hon har släppt in honom i sitt liv på ett sätt som hon nog aldrig har gjort med någon annan. Men han är speciell. Hon vet det. Sakta släpper hon kramen och sträcker sig upp mot hans läppar. Hon blundar och kysser honom mjukt.
"Från och med nu tänker vi på oss." Viskar hon och kysser honom igen. Kanske lite töntigt egentligen. Det är bara Josef som kan få henne att säga så.
Två timmar senare, polishuset (09:10)
Alex sitter på sitt kontor. Hon har redan tröttnat på att jobba trots att det bara har gått en bråkdel av dagen. Hon suckar för sig själv och lutar sig bakåt i stolen när hennes mobil plingar till.
*Kom.* Från Josef. Hon förstår ingenting. Vart då? Fundersamt reser hon sig ur sin stol och går ut mot gruppen som sitter vid sina datorer, förutom Josef.
"Har ni sett Josef?" Frågar hon nyfiket.
"Han skulle ta kaffe tror jag." Svarar Oskar utan att släppa blicken från skärmen. Hon nickar kort och går mot köket. Men så möter hon honom i korridoren. Han flinar mot henne.
"Kom." Viskar han. Hon fnissar till och tar hans hand som han sträcker ut mot henne. Sedan drar han med henne mot förrådet.
Josef tar med Alex till det trånga förrådet. Hon skrattar efter honom när han öppnar dörren med sin tagg som han sedan lägger tillbaka i jeansfickan.
"Vad håller du på med?" Viskar hon när han drar med henne in. Han stänger dörren och lamporna tänds. Sedan står de där tätt emot varandra. Det är trångt och fullt med kartonger och olika typer av sladdar över allt.
"Jag tänkte på oss. Precis som du sa att jag skulle göra." Säger han med ett flin. Hon biter sig attraktivt i läppen och han sätter händerna på hennes höfter. Hon fnissar till och han drar henne mot sig till en varm kyss.
Alex kysser Josef lugnt och mjukt. Samtidigt låter hon sina händer vandra upp längst hans rygg och mot hans nacke. Det pirrar i henne av hans närvaro. Så känner hon hur han drar in sina händer under hennes blus och knuffar henne lite bakåt mot hyllan bakom henne. Hon hoppar och sätter sig halvt med benen runt hans kropp.
"Vi måste jobba." Viskar hon och skrattar svagt. Han ler mot henne och fångar upp henne läppar igen.
"Alla har rätt till rast." Svarar han mellan kyssarna.
Några minuter senare
Josef och Alex har kysst och rört vid varandra länge. Alex sitter fortfarande mot hyllan och Josef står mitt emot henne med händerna på hennes lår. De ser på varandra, ler varmt.
"Nu borde vi nog gå tillbaka." Säger Alex lite ansträngt. Han nickar med ett flin. Sedan släpper han henne och hon ställer sig på golvet igen. Han vänder sig om och trycker ner dörrhandtaget. Men dörren öppnas inte. Den är låst. Han försöker rycka till några gånger med det är omöjligt.
"Vad gör du?" Frågar Alex nervöst bakom Josef.
"Det är låst." Svarar han kort och vänder sig mot henne igen. Hon flämtar till av förvåning.
"Du skojar va?" Försöker hon men han skakar på huvudet med ett chockat skratt.
"Vad fan gör vi?" Frågar hon och sätter händerna framför munnen. Han andas ut tungt och hon lutar sig mot honom med stängda ögon.
"Helvete."
