Samma dag, några minuter senare
Josef skyndar från dem andra för att hitta Alex. Pernilla sa att hon har ramlat. Och att hon blöder. Han förstår inte riktigt hur allvarligt det är men oron stiger inom honom. Puben är rätt liten så han går igenom den snabbt, söker med blicken runt sig.
"Josef!" Hör han och ser åt sidan. Där står Emilia tillsammans med Alex. Emilia verkar inte heller ha druckit så mycket iallafall, hon är helt klar i både rösten och blicken. Alex står med händerna framåt, hon har flera skrapsår på dem men bara ytligt.
"Alex och Pernilla skulle tydligen röka och så snubblade hon." Förklarar Emilia. Han ser på Alex som ler smått, hon verkar inte riktigt bekymrad eller skadad. Han skakar på huvudet med ett litet skratt.
"Ser du?" Sluddrar hon och sträcker fram händerna mot honom. Han tar tag i dem försiktigt.
"Oj! Ja, jag ser. Vi kanske ska gå tillbaka till oss och tvätta det där?" Svarar han frågande och hon nickar.
"Jag tror det..." Mumlar hon och han sätter en hand på hennes rygg så att han kan leda henne utåt.
"Jag kommer tillbaka!" Säger Alex till Emilia men Josef skakar på huvudet med ett leende bakom hennes rygg. Emilia nickar förstående med ett kort skratt, hon mimar 'lycka till'.
"Det blöder rätt-rätt mycket...nu!" Säger Alex, nästan fascinerad över vad hon har åstadkommit.
"Ja, det ser inte så skönt ut." Säger han och öppnar entrédörren. De har knappt hundra meter till sin stuga så det borde inte ta alltför lång tid att gå.
En stund senare
Josef har lyckats få in Alex i stugan och satt henne i badrummet på toalettlocket. Han sitter på huk på golvet framför henne och tvättar av hennes händer försiktigt med lite papper. Hon ser på honom med stora ögon hela tiden.
"Vad snäll du är..." Mumlar hon. Han ler och slänger pappret när han är klar. Det såg värre ut än vad det var. Det blöder knappt längre men han sträcker sig ändå efter två plåster och sätter ett på varje hand. Han pussar på dem när han är klar. Hon skrattar högt åt honom och han kan inte låta bli att flina.
"Ska vi lägga oss nu?" Frågar han. Hon rynkar på näsan och skakar bestämt på huvudet.
"Vi ska ju tillbaka." Klagar hon. Han skrattar och sätter händerna på hennes lår.
"Nej, det är sent." Svarar han lugnt och hon suckar.
Josef lyckas efter en stund få av Alex och sig själv kläderna och lägga henne i sängen.
"Josef?" Viskar hon frågande och han lägger sig bredvid henne, drar täcket över dem.
"Ja?" Svarar han och vrider ansiktet mot henne.
"Jag är faktiskt inte trött..." Viskar hon smått otydligt och lägger en hand på hans bröst, hennes andedräkt luktar alkohol. Han ler och höjer ögonbrynen mot henne.
"Du blir nog det snart ska du se." Säger han svagt. Hon har blicken fäst i hans ögon.
"Du vet att jag inte är så full va?" Sluddrar hon. Han nickar och lägger en hand på hennes. Då flyttar hon sig upp mot honom och sträcker sig efter hans läppar. Han pussar henne kort, men hon verkar inte nöjd. Hon fortsätter kyssa honom och han ler mot hennes läppar. Plötsligt flyttar hon sig över honom. Han håller i henne mjukt, kramar mest om henne. Inte mer än så.
Alex kysser Josef ner mot halsen och hur mycket han än vill få henne att sova så tycker han om det.
"Vi skulle ju sova." Säger han och hon stannar upp. Hon ser på honom, hennes uppsyn är lite rolig på något sätt. Det är inte ofta hon dricker så här. Aldrig, skulle han väl nästan kunna påstå. Men det är något roligt med att se henne så ärlig och avkopplad.
"Det har jag aldrig sagt." Mumlar hon skämtsamt.
"Men jag har sagt det." Svarar han snabbt och pussar henne på pannan. Hon ligger fortfarande över honom och han håller om henne.
"Du måste ju vara med mig.." Gnäller hon. Han skrattar och nickar snabbt.
"Jag är ju med dig hela tiden." Svarar han säkert.
"Du måste ju ta-ta hand om mig nu..." Försöker hon och håller upp en hand för att visa upp plåstret.
Josef pussar återigen på Alex plåster.
"Jag är skadad Josef..." Viskar hon och hans leende växer sig bara större. Han kan ana att även hon höjer ena mungipan smått.
"Ja, det är bäst att jag tar hand om dig då." Svarar han och hon nickar snabbt. Då vrider han lite på sig så att hon lägger sig bredvid honom igen. Han håller om henne och pussar henne på huvudet. Han tänker precis säga något när han hör en snarkning. Hon har somnat.
Morgonen efter (08:10)
Alex vaknar upp i Josef grepp och ser sig omkring. Solen lyser upp rummet och hon känner att Josef fortfarande sover i sina lugna andetag. Hon pussar honom några gånger på bröstet och snart börjar han röra på sig. Hon kramar om honom och känner hur hans grepp runt henne direkt blir tjatade när han öppnar ögonen. Det är någonting med den gesten som hon tycker om. Hon har märkt att varje gång de vaknar tillsammans känner han att hon är där innan han öppnar ögonen. Det första han gör är alltid att krama om henne eller lägga en arm över henne.
"Godmorgon." Viskar han och ser på henne. Hon pussar honom mjukt på hans bröst.
"Godmorgon." Viskar hon. Han drar en hand över hennes rygg.
"Hur mår du?" Frågar Josef trött. Alex ser på honom och ler smått.
"Bra, du då?" Frågar hon tillbaka. Han nickar med ett växande leende, han ser att hon rodnar lite.
"Har jag skämt ut mig eller?" Frågar hon nervöst. Han skrattar bara och hon lägger ner huvudet mot hans bröst med en suck.
"Sluta!" Klagar hon och skakar sakta på huvudet.
"Ja du är ju skada..." Börjar han retsamt.
"Tyst!" Avbryter hon snabbt och sätter handen över hans mun. Han skrattar bara.
