Några dagar senare, polishuset (10:10)
Hela beckgruppen står för en gångs skull samlade i köket. Alla är på bra humör och stämningen är bra.
"Juste, jag måste vara ledig veckan före jul om det är lugnt? Jag ska iväg." Frågar Josef och ser på gruppen. Han gör allt för att inte börja skratta. Det känns så töntigt att hålla på så här, de skulle ju inte hålla det lika hemligt längre.
"Var det inte då du skulle iväg Alex?" Frågar Ayda. Alex ler smått och nickar.
"Jo, då blir det tydligen väldigt tomt här." Svarar hon snabbt med ett litet skratt för att dölja att hon rodnar, men Josef ser igenom det.
"Vart ska ni då?" Frågar Jenny nyfiket. Josef och Alex ser på varandra. Vem ska svara först?
"Åre." Säger de plötslig i kör. Alla ser förvånade ut.
Alex suckar för sig själv. Fan, hon skulle ha låtit Josef svara först så att hon kunde säga något annat. Nu är det försent. Hon kan lika gärna vara ärlig.
"Jaha, ska ni åka tillsammans eller?" Frågar Jenny vidare. Alex ser på Josef och hon kan direkt läsa av hans blick. Hjälp. Hon harklar sig och tvekar.
"Ja, precis." Svarar hon tillslut och nickar lite. Hon ser på Martin som ser lite förvånad ut. Alla ser lite förvånade ut. Men alltså, de är ju faktiskt bästa vänner också. Så konstigt är det inte.
"Kul..." Säger Oskar tillslut och försöker låta positiv.
"Mm, men då var det väl dags att återgå va?" Svarar hon och ställer ner sin kaffekopp på köksbänken. Alla försvinner under tystnad men hon tar diskret tag i Josefs arm så att han stannar kvar.
Josef stannar till och ställer sig nära Alex. Han kan nästan känna hennes andetag.
"Fyfan." Mumlar hon med ett kort skratt. Han skrattar och tar hennes hand.
"Äsch, vi behöver nåt nytt här i huset." Säger han skämtsamt och drar med henne ut igen.
"Varför så bråttom?" Frågar hon efter honom och han vänder sig mot henne.
"Jag trodde att det var "dags att återgå"?" Säger han och citerar henne. Hon himlar med ögonen.
"Ja, men jag kan väl iallafall få ge dig en kyss?" Frågar hon svagt och drar honom mot sig. Han flinar kort och blundar när hon kysser honom mjukt men snabbt så att ingen ska hinna komma.
"Du vet att man kan öppna förrådet inifrån va? Det var bara vi som glömde att vi kunde ha använt taggen." Säger Alex sedan. Han skrattar
"Seriöst?" Frågar han och skakar på huvudet.
"Mm." Mumlar hon flörtigt och blinkar med ena ögat. Han flinar kort och höjer ögonbrynen.
"Vi kanske kan se om vi hittar någon ny pärm sen vid lunch då?" Frågar han och hon skrattar.
"Vi får väl se." Svarar hon innan hon vänder och går iväg. Josef står kvar och ser efter henne. Han ler brett och tar ett djupt andetag. Han älskar henne så mycket.
Två timmar senare
Alex har tröttnat på att jobba för längesen. Det är som att tiden går långsammare än vanligt. Hon gäspar och lutar sig bakåt när hennes mobil på skrivbordet plingar till. Hon tar upp den.
*Var din pärm full eller?* Från Josef. Plötsligt blir hon piggare och sträcker på sig i stolen med ett leende. Hon börjar skriva.
*Ja, kanske är dags för en ny?* Skickat. Hon skrattar nästan för sig själv åt hela situationen. Är de inte lite för gamla för att hålla på så här? Plötsligt knackar det på hennes dörr men när hon ser upp så ser hon ingen. Hon förstår såklart.
Josef står i förrådet och väntar exalterat på på att Alex ska komma in. Det tar bara några sekunder innan han hör en svag knackning.
"Är pärmarna slut eller?" Hör han Alex röst fråga. Han ler och öppnar dörren.
"Du får nog hjälpa mig att leta." Säger han svagt och sätter en hand på hennes arm innan han drar in henne. Dörren stängs och han knuffar återigen bak henne mot hyllan där hon hoppar upp. Då kysser han henne snabbt och intensivt. Hon sätter sina händer på hans höfter och trycker honom tajt mot sig. Han sätter sina händer på hennes midja och drar upp dem innanför hennes blus. Han känner hur hennes bröstkorg rör sig snabbare när han kommer högre upp.
Alex älskar hur Josef rör vid henne. Hon kysser honom mjukt ner på halsen samtidigt som hon nu drar upp händerna innanför hans tröja. Hon drar dem långsamt över hans vältränade bröst och kysser honom bak mot nacken så långt hon kommer åt. Sedan återgår hon till hans läppar en stund innan hon lutar sin panna mot hans. Båda två andas tungt och skrattar smått.
"Vi måste skärpa oss. Vi är ju på jobbet." Säger Alex svagt och drar ner sina händer ur Josefs tröja. Han drar sig ifrån med pannan och ser på henne.
"Då får du sluta vara så sexig på jobbet." Svarar han lågt och drar ner sina händer långsamt över hennes lår. Hon skrattar generat och skakar på huvudet.
En timme senare
"Okej mina vänner!" Säger Alex glatt och kliver ut mot gruppen som nu har alla kommit tillbaka efter lunch.
"Imorgon är det allas våran favoritaktivitet igen! Föreläsning!" Säger hon och sätter sig vid Josefs skrivbord och ser ut över allas trötta miner. Förutom Ayda då, hon har ju turen att slippa.
"Det är så härligt att se er peppade. Det är nere i aulan klockan nio så ni får sovmorgon tills dess." Fortsätter hon och alla nickar motvilligt.
"Yes! Sovmorgon!" Försöker Oskar ironiskt. De alla skrattar och Alex skakar på huvudet. Hon ser ner på sina klackskor och flyttar diskret en fot närmare Josefs, hon lägger den nästan på honom bara för att få känna att de är nära varandra. Töntigt kanske.
"Ska jag vara ärlig så tycker jag väl också att den är lite orolig kanske, men det är bara att gilla läget." Medger hon för gruppen som verkar hålla med.
Josefs lägenhet (21:15)
Alex och Josef sitter som vanligt i hans soffa. De har pratat ganska länge efter att de åt middag. Josef känner att han skulle vilja säga det till henne nu. Det känns rätt. De känner varandra för bra för att inte ha sagt det redan. Han ser ner på hennes läppar och kysser henne mjukt en gång. Hon fångar upp han läppar och kysser honom igen, det får det bara att kännas ännu bättre.
"Jag älskar dig." Viskar han blundandes och kysser henne fler gånger för att inte behöva se på henne ifall hon inte svarar. Han märker att hennes kyssar är lite lugnare, hon är förmodligen lite förvånad.
"Jag älskar dig." Svarar hon tillslut lågt och han kan andas åt. De kysser varandras en gång till innan de ser på varandra och brister ut i små generade skratt.
"Då var det överstökat." Säger han svagt och skämtsamt. Hon skrattar.
