Ungefär en vecka senare, fredag, Alex lägenhet (20:30)
"Josef! Var la du sängkläderna?" Ropar Alex högt från sovrummet ut mot hallen. Hon plockar runt i sin väska för att försöka göra plats. Fram och tillbaka med högarna av kläder och necessärer.
"På tvättmaskinen!" Ropar han osäkert tillbaka. Hon går mot badrummet och ser dem vikta på en hög ovanpå tvättmaskinen. Hon plockar med sig allt tillbaka in till sovrummet igen och packar ner det i väskan där det får plats. Hon känner sig smått stressad. Kommer hon att hinna med allt? Det positiva är iallafall att hon mår så sjukt mycket bättre. Ångesten är väl så gott som borta och hon känner igen sig själv. Iallafall för den här gången. Hon förstår såklart att det kommer att komma tillbaka men hon vill inte tänka på det nu. Hon måste leva i nuet, vad det nu innebär.
Josef kliver in i sovrummet och ser Alex stå lutad över sängen där hon lagt ut sin väska. Han skrattar till åt att se hur hon plockar allt fram och tillbaka i små högar. Han går fram mot henne och sätter händerna på hennes axlar. Hon ställer sig rakt.
"Ta det lite lugnt, allt är ju ordnat." Säger han och trycker lite på hennes axlar för att få henne att slappna av, han känner att hon är spänd.
"Tror du att allt det här verkligen går in i bilen då?" Frågar hon oroligt och vänder sig för att se in i hans ögon. Han flinar.
"Ja, det är klart att det gör." Svarar han som att det är uppenbart, vilket det också är enligt honom. Hon tar ett djupt andetag och han lutar sig lite ner, kysser henne mjukt. Hon sätter händerna på hans rygg.
Alex ser på Josef igen och spricker upp i ett leende.
"Kan du inte komma och kolla på tv nu?" Frågar han bedjande och hon skrattar.
"Men allt är ju inte klart än! Vi åker ju till Åre imorgon bitti, allt måste vara klart innan vi går och lägger oss." Säger hon bestämt. Han sätter händerna på hennes midja och kittlar till henne. Hon skrattar och slår bort hans händer.
"Ja, ja chefen..." Mumlar han och hon sätter händerna på hans kinder. Deras blickar möts i en behaglig ögonkontakt och hon sträcker sig upp och kysser honom länge.
"Låt mig hjälpa till iallafall." Ber han och hon nickar.
"Du kan ju få..." Börjar Alex långdraget och böjer ner mot väskan. Josef ler fundersamt när hon ställer sig rakt upp igen och lägger över sina underkläder mot hans bröst.
"Vika det där." Säger hon och de båda skrattar.
"Om du nu så gärna vill göra något." Lägger hon till och blinkar med ena ögat. Han himlar med ögonen och kastar tillbaka det i hennes väska igen innan han snabbt är framme och kysser henne. Han känner att hon ler i kyssen och han kramar om hennes midja.
"Eller så kan vi göra något annat först?" Föreslår han lite flörtigt och slänger sig bak mot sängen med henne över sig. Han vänder snabbt på dem så att han hamnar underst. Han greppar hennes handleder och trycker ner dem på varsin sida om henne i sängen. Hon skrattar och det värmer honom.
Alex ser in i Josefs ögon innan han kysser henne sakta igen. Hon tar bara emot kyssarna, hon vill röra vid honom med det går ju inte eftersom han håller i hennes händer. Långsamt känner hon hur han kysser henne ner över kinden och mot halsen.
"Josef..." mumlar hon och trycker huvudet bak i sängen. Han fortsätter kyssa henne och hon biter sig löst i underläppen samtidigt som bröstkorgen rör sig snabbt. Hon älskar hur han kysser henne. Han ser upp mot henne och de ler brett.
"Vi måste ju packa nu" viskar hon. Han flinar och kysser henne kort en gång på läpparna innan han släpper henne och de ställer sig upp igen.
"Okej, okej. Säg vad jag ska göra bara!" Säger han och håller upp händerna avväpnande i luften.
En timme senare
Josef och Alex är äntligen klara med allt. De står i hallen och ser på all packning. De kanske över-packade lite? Eller rättare sagt, Alex kanske över- packade lite.
"Jag slår vad om att vi inte kommer behöva hälften." Säger Josef och ser på henne. Hon möter hans blick.
"Ja, ja. Du har sagt det några gånger nu." Mumlar hon bara och himlar med ögonen. Han skrattar till.
"Vi går och lägger oss nu så att vi orkar köra imorgon." Säger hon och ställer sig närmare honom. Hon tar hans händer med ett leende.
"Jag är tacksam att du följer med." Lägger hon till menande.
Josef ler brett, hon skulle bara veta hur glad han är att hon vill ha med honom. Till alla sina vänner dessutom, det känns så surrealistiskt.
"Vad har du liksom sagt om oss?" Frågar han osäkert. Han vill veta om de ska vara öppna eller om hon har sagt att det är en kompis.
"Jag sa bara Josef. Inte mer, inte mindre. Men jag tänker att vi kan vara ärliga. Eller?" Frågar hon svagt och höjer ena ögonbrynet. Han nickar, ärliga? De har inte ens pratat om hur deras relation är.
"Och det innebär?" Försöker han. Hon höjer ena mungipan med en utandning.
"Jag...vet inte?" Svarar hon frågande och klämmer åt hans händer lite.
"Inte?" Svarar Josef med ett retsamt flin. Det pirrar i Alex av hans ord och närhet. Hon kysser honom mjukt och ställer sig ännu lite närmare, nästan på honom.
"Vi säger att vi är gifta då? Om du inte vet menar jag." Viskar han mot hennes läppar. Hon skrattar.
"Vi behöver iallafall inte göra det till en hemlighet." Svarar hon och han nickar.
"Självklart." Svarar han och kysser henne igen.
"Men om jag ska orka med dig i bilen hela dagen så måste jag verkligen sova nu." Säger hon trött och drar med honom mot badrummet med hans hand i sin.
"Detsamma." Svarar han skämtsamt efter henne och de skrattar.
