Dagen efter, fredag (10:30)
Alex kliver ut mot gruppen, det känns som att hon har pratat för lite med dem andra på senaste tiden. Hon har bara stängt in sig hela dagarna. Som chef har hon ändå ansvar för avdelningen.
"Hur går det för er?" Frågar hon och går mot Josef. Hon sätter sig lite halvt mot hans skrivbord och gör allt för att undvika hans flin trots att det pirrar i henne av att se det.
"Det går bra." Svarar Oskar och lutar sig tillbaka.
"Okej, nu när alla är samlade har jag en sak att berätta." Säger Jenny snabbt. Alla blir lite fundersamma men nickar.
"Som ni vet har jag börjat spela innebandy." Börjar hon och ser runt omkring sig så att alla lyssnar.
"Och nu vill jag bjuda dit er på AW i eftermiddag. Jag har redan bokat in oss klockan 18 så försök inte ens tacka nej." Säger hon strängt.
Gruppen skrattar kort.
"Kul!" Säger Ayda oväntat entusiastiskt.
"Visst!" Instämmer Oskar. Jenny ser på Josef och Alex. Josef möter Alex blick.
"Absolut, jag är jättebra på innebandy!" Säger han. Alex skrattar till och nickar sakta.
"Okej." Säger hon tillslut. Jenny ser glad ut.
"Bra!" Utbrister hon och slår ihop händerna. Sedan vänder sig alla tillbaka till sina skärmar. Förutom Josef, han vänder sig mot Alex som fortfarande sitter mot hans skrivbord. Deras blickar möts. En varm känsla sprids men Alex blir tvungen att gå därifrån innan någon hinner fråga vad de håller på med.
Efter arbetsdagen (16:30)
"Då kan vi väl plocka ihop för idag så ses vi vid 18?" Säger Alex frågande när hon tagit sin kappa och väska och gått ut mot gruppen.
"Absolut." Svarar Josef snabbt och tar sin jacka. Han går mot henne och hon kan inte låta bli att le.
"Klockan 18! Var inte sena!" Ropar Jenny efter dem men de skrattar mest.
"Du är bra på innebandy alltså?" Säger Alex frågande när de kliver in i hissen. Josef rycker på axlarna.
"Du får väl se." Svarar han och hon skrattar till. Sedan kliver de ur hissen och går mot Josefs bil.
"Kan vi åka hem till mig först? Så åker vi förbi dig sen också? Jag vet verkligen inte vad jag ska ha på mig." Frågar hon bedjande när de hoppar in på varsin sida. Han nickar.
"Visst." Svarar han snabbt och kör iväg.
En timme senare
Josef och Alex har varit hos Alex. Hon tog på sig ett par svarta träningsbyxor och en svart, ganska åtsittande tränings tröja. Nu står hon i Josefs hall och väntar på att han ska byta om. Snabbt kommer han mot henne med en mörkblå åtsittande och långärmad tröja och ett par träningsshorts. Hon ser på honom uppifrån och ner. Det pirrar i henne. Hon sväljer.
"Kan jag ha det här eller?" Frågar han och håller ut armarna lite från kroppen. Hon nickar sakta och tar ett stag fram mot honom.
"Absolut." Svarar hon och kysser honom kort men känslofyllt. Han ler och kysser henne långsamt igen.
"Då åker vi då." Mumlar han med ett leende mot hennes läppar och släpper henne långsamt. Hon ler och nickar.
Innebandyhallen (18:30)
Hela gruppen har kört ett tag nu. Eftersom de är fem så får en vara avbytare. Just nu är det Jenny som sitter vid sidan och hejar på. Hon skriker också ut lite tips då och då. Alex och Ayda är i samma lag, Oskar och Josef är i samma lag. Tjejerna mot killarna helt enkelt.
"Bra! Kom igen Alex!" Ropar Jenny när Alex springer efter bollen. Hon skrattar och Josef springer mot den för att försöka hinna före henne. Men så krockar de istället. Alex tappar balansen helt och faller handlöst framåt över den lilla sargen. Hennes bakhuvud dunkar i golvet och hon tar precis upp sin arm.
Hela gruppen stannar upp av förvåning i en sekund. Josef blir alldeles chockad innan han hoppar över sargen för att hjälpa henne.
"Hur gick det?" Frågar han oroligt och nu kommer även Jenny mot dem. Alex blöder från ena armen som hon har skrapat upp mot marken. Det blöder ganska mycket.
"Shit!" Säger Josef och tar tag under hennes armar för att försöka hjälpa henne att ställa sig. Men hon faller nästan igen.
"Har du ont i foten?" Frågar han. Hon sätter en hand mot huvudet och nickar smått.
"Huvudet också?" Säger han då. Hon blundar och ser blek ut. Han håller i henne hårt och ser oroligt på dem andra.
"Hon måste till akuten." Säger Jenny bestämt.
"Nej..." Börjar Alex.
"Jag kör henne." Säger Josef kort.
"Kan någon hjälpa till?" Frågar han sedan och håller i Alex ena arm. Oskar tar snabbt den andra och de går tillsammans ut mot bilen.
När Oskar stänger bildörren kör Josef iväg snabbt.
"Försök hålla dig vaken." Uppmanar han Alex. Det är ganska uppenbart att hon åtminstone har fått en hjärnskakning. Han sätter en hand på hennes lår och känner hur det dåliga samvetet sköljer över honom.
När de är framme utanför akuten har Alex faktiskt börjat vakna till lite. Det gör Josef lättad trotts att en rodnad börjat sprida sig i hennes panna. Han kliver ur bilen och går runt till hennes sida.
"Går det bra?" Frågar han när han försöker hjälpa henne ut. Hon nickar kort och tar hans händer, sedan tar han tag runt hennes midja. Han ser att hon inte tycker om att vara "svag" bland folk men just nu struntar han i det.
En sköterska möter dem när de kliver in och Josef förklarar vad som har hänt. Hon lindar om Alex arm bara för att få stopp på blödningen sedan får de sätta sig i väntrummet för att vänta på läkaren.
"Mår du illa?" Frågar Josef oroligt när de satt sig på den obekväma träbänken.
"Nej, det är okej." Svarar hon snabbt. Han lägger en hand på hennes lår och hon lutar huvudet mot honom. Han kan inte låta bli att bli lite glad av tanken på att andra i väntrummet förmodligen tror att de är ett par. Att de kanske till och med är gifta. Att han är här med sin fru eller åtminstone sambo. Det känns bra, även om han såklart helst hade velat vara hemma med henne just nu.
Två timmar senare
Väntan på läkaren drar ut på tiden och det börjar bli allt mer folk i väntrummet.
"Jag måste kräkas Josef." Säger Alex plötsligt. Han vaknar upp ur sina tankar och släpper henne snabbt. Han reser sig och går snabbt genom rummet och hämtar en spypåse framme vid receptionen. Han springer tillbaka med den till Alex som direkt kräks i den.
"Det är lugnt." Försöker han och håller undan hennes hår så gott det går. Hennes händer skakar lite när hon sätter sig rakt igen. Alla i väntrummet tittar såklart på dem även om de försöker göra det diskret. Alex ser helt förstörd ut.
"Ska vi gå till toaletten?" Föreslår han. Hon nickar och en sköterska kommer fram och tar emot spypåsen från Josef.
När Alex och Josef kommer in på toaletten sätter hon sig på toasitsen och han låser dörren.
"Vad pinsamt." Mumlar hon och blundar. Han ignorerar det och sätter sig på huk framför henne.
"Behöver du kräkas mer?" Frågar han lugnt. Hon skakar på huvudet och han nickar. Hur länge ska de behöva vänta på läkaren egentligen?
