Dagen efter (08:45)
Jenny, Josef, Oskar och Alex sitter i Alex bil. Alex kör, Josef sitter bredvid och Oskar och Jenny sitter bak. Alla är rätt så tysta, det enda som hörs är radion som är på men på väldigt låg volym.
"Sväng höger nästa." Säger Josef som sitter med kartan i mobilen. Alex blinkar och svänger in på den lilla skogsvägen. Det är kallt ute. Och blött. Inte alls bra väder för uteaktiviteter.
Efter att ha åkt på den långa skogsvägen ett tag stannar Alex bilen vid parkeringen.
"Nu tror jag att vi ska vara rätt." Säger hon och stänger av bilen. Alla knäpper upp sina bälten och kliver ut.
"Hej!" Hälsar dom på andra kollegor som dom känner igen från huset. Alla verkar vara på bra humör trotts vädret.
När alla som ska vara där är på plats går en instruktör igenom hur allt ska gå till. Han förklarar att det finns flera olika hinderbanor i trä och dom flesta har två likadana bredvid varandra ifall man skulle vilja tävla. Direkt när han har pratat klart ställer sig Josef nära Alex.
"Vågar du möta mig eller?" Frågar han svagt. Hon flämtar till med ett leende.
"Modigt." Säger hon bara och nickar mot en av hinderbanorna. Han skrattar till och så går dom dit.
När båda är redo trycker dom på en knapp och väntar på att det röda ljuset ska bli grönt. Båda står spända, fokuserade och redo. Precis när ljuset slår över till grönt ropar Josef:
"Vänta! Ditt skosnöre Alex!"
Hon stannar upp och tittar ner mot sina skor, båda är knutna. Då ser hon att Josef börjat.
"Va fan Josef!" Ropar innan hon kommer efter honom. Hon hör hur han skrattar.
Banan är rätt så kort med olika hinder. Inte helt oväntat vinner Josef. Han står andfådd i målet och tittar på Alex som kommer strax efter.
"Snygg andra plats!" Skrattar han när hon går i mål.
"Du fuskade ju!" Klagar hon och skakar på huvudet. Han skrattar och rycker på axlarna.
"Jag försökte ju bara vara snäll, tänk om du inte hade knutit skorna och sen ramlat?" Försöker han. Hon suckar.
"Jaha, du är riktigt omtänksam du alltså." Säger hon ironiskt. Han nickar nöjt.
En timme senare
Alla har fortsatt kört olika banor. Josef och Alex har tävlat på flera, resultaten är jämna.
"Okej, vi kör en sista." Uppmanar Josef och pekar mot en lite längre bana. Hon nickar och dom går dit. Båda trycker på knappen och kör snabbt igång när det blir grönt. Alex får direkt ett försprång. Hon skyndar iväg med ett leende.
"Aj! Fan!" Hör hon då från Josef. Hon tvekar men vänder sig mot honom. Hon ser honom sitta på marken med blod från ena handflatan. Hon skyndar sig snabbt mot honom och han reser sig.
"Hur gick det?" Frågar hon oroligt med en hand på hans axel.
"Det är lugnt." Säger han trotts att han ser ut att ha ont.
"Jag tror att jag har grejer i bilen." Säger hon och tar tag i hans arm till den handen han blöder ifrån. Hon drar med honom till bilen och skyndar fram med sjukvårdsväskan. Han öppnar bildörren fram och sätter sig snett med benen utanför. Han lutar sig fram och vilar armbågarna mot benen. Alex sätter sig på huk framför och drar fram papper. Hon torkar försiktigt bort blodet. Trotts att det gör jätteont ler Josef lite åt hur hon tar hand om honom.
"Har jag min vattenflaska där?" Frågar hon och nickar in mot bilen. Han sträcker sig efter den med handen han inte blöder ifrån. Hon tar emot den, sköljer av ett papper och torkar.
När Alex äntligen lyckats linda om Josefs hand reser hon sig upp.
"Kanske inte det snyggaste men hoppas det är okej." Säger hon och lägger tillbaka sjukhusväskan i bagaget. Han ställer sig också.
"Tack." Säger han snabbt och stänger igen bildörren.
En halvtimme senare
Alla har samlat sig, varken Josef eller Alex körde någon mer bana. Det var väl lika bra, iallafall för Josef. Nu står alla deltagare som i en klunga och lyssnar på ledarna för dagen som pratar om något. Josef vet inte riktigt vad, han lyssnar inte. Istället har han blicken fäst på Alex. Hon står snett framför honom med armarna i kors, hon skakar lite. Det är tydligt att hon fryser. Han flinar smått för sig själv och börjar försiktigt dra upp dragkedjan på sin zip-hoodie så tyst han kan. Eftersom att han är så varm kan han lika gärna ta av den, hon har ju bara en tunn tröja på sig.
Josef smyger försiktigt upp bakom Alex för att inte störa under tiden som ledarna pratar. Han lägger tröjan över hennes axlar. Hon rycker till och vänder sig snabbt mot honom.
"Läste inte du det där om kläder efter väder eller?" Viskar han retsamt. Hon tar tröjan och håller den tajt runt sig.
"Tydligen inte." Svarar hon bara, svagt men lite flörtigt. Han flinar kort och ställer sig bredvid henne, nära. Så nära att deras överarmar nuddar vid varandra.
Alex håller tröjan tajt mot sig, hon passar diskret på att dra in hans doft från den. Den är så varm, gör henne alldeles lugn. Hon kan inte låta bli att flina lite, men hon biter sig lätt i underläppen för att dölja det.
En stund senare
När ledarna för dagen har pratat klart och tackat för allas deltagande sätter sig alla i bilen igen.
"Är alla nöjda med dagen?" Frågar Alex, drar av sig tröjan och lägger den i Josef knä eftersom att han sitter i passagerarsätet bredvid henne.
"Ja, det kunde ju inte ha blivit bättre." Svarar han snabbt ironiskt och håller upp sin hand.
"Stackars! Ska jag blåsa lite?" Retas hon och kollar skämtsamt medlidande på honom.
"Ja, kan du inte göra det?" Försöker han och skrattar. Alla skrattar och hon startar bilen.
"Jag är iallafall nöjd." Säger Oskar då.
"Jag också, trotts att ledarna var lite sega eller?" Svarar Jenny instämmande.
"Det var en snäll underdrift." Svarar Josef snabbt och skrattar kort. Dom andra skrattar också.
"Jag är iallafall glad att ni var positiva till det, jag vet att sånt här kan kännas lite töntigt." Säger Alex när skrattet har ekat ut en aning.
"Såklart, jag tycker att det kan vara roligt!" Svarar Oskar snabbt.
"Som sagt, ganska töntigt." Säger Josef skämtsamt och ser bak på Oskar. Jenny och Alex skrattar.
"Ha ha." Svarar han bara irriterat.
