Några dagar senare, fredag (17:20)
Alex har varit på jobbet sen i onsdags. Hon var hemma både måndagen och tisdagen men det innebar såklart inte att hon inte jobbade. Hon jobbade mer än någonsin, men hemifrån. Eller ja, från Josefs lägenhet. Nu är hon däremot på plats på polishuset och det känns så skönt. Arbetsdagen har gått rätt så snabbt och börjar återigen lida mot sitt slut. Det knackar på dörren och hon tittar upp.
"Jag tänkte dra, ville bara säga hejdå." Säger Jenny.
"Okej, hejdå!" Svarar Alex snabbt och ler.
"Känner du dig bra nu förresten? Jag vet att jag har frågat många gånger men jag har lite dåligt samvete." Frågar hon med ett kort skratt.
"Allt är bra nu, det var ju inte ditt fel." Svarar Alex och ler. Jenny nickar ursäktande och går iväg.
När Josef ser att Jenny lämnar går han in mot Alex kontor, stänger dörren och sätter sig.
"Hej." Säger han kort.
"Hej." Svarar hon och ler mot honom. Han ler också.
"Kan vi inte göra något ikväll?" Föreslår hon plötsligt. Han förstår inte riktigt hur hon menar.
"Vad vill du göra?" Frågar han nyfiket. Hon rycker på axlarna och ser ut att fundera.
"Gå ut, ta ett glas vin någonstans?" Föreslår hon. Han ler brett och lutar sig tillbaka i stolen.
"Absolut, om du orkar." Svarar han, lite oroligt.
"Det var en vecka sedan, allt är ju bra nu." Säger hon och lägger huvudet på sned. Han lyfter händerna avväpnande i luften.
"Okej, jag förstår! Vi kan väl käka någonstans? Och dra vidare sen kanske?" Föreslår han.
Alex älskar att Josef vill göra saker med henne. Hon älskar att han är som hon. Han klarar liksom av att bara vara hemma en kväll, men kan samtidigt uppskatta att gå ut. Det är så skönt. De är nästan lite för lika. Det är som att de, sedan de inledde en "relation", har varit överens om allt. De har knappt bråkat överhuvudtaget. Några småtjafs på jobbet kanske men aldrig privat. Det känns dock konstigt, ska man inte bråka ibland? Nej, hon kan ju inte vilja bråka. Det låter helt sjukt.
"Låter bra." Säger hon tillslut nöjt och nickar.
"Ska vi dra då?" Frågar han då. Hon nickar och reser sig. Hon blir faktiskt lite yr men tror att hon lyckas dölja det bra. Hastiga rörelser kan fortfarande påverka henne, men annars är hon helt bra nu.
Två timmar senare
Josef och Alex står i Alex hall snart klara för att dra. Alex speglar sig och Josef ställer sig bakom henne och sätter händerna runt hennes midja. Han drar bak henne närmare sig och hon skrattar.
"Du behöver inte spegla dig mer nu, du är jättesnygg." Viskar han med ett litet fniss och pussar henne i nacken. Han ser i spegeln att hon ler, sedan vänder hon sig runt mot honom.
"Detsamma." Säger hon smått skämtsamt och pussar kort hans läppar innan hon öppnar dörren.
Josef och Alex kliver ut och går ner för trapporna. När de kliver ut från porten inser de att det är kallare än vad de kanske hade räknat med. Josef lägger en arm över hennes rygg med handen på hennes midja. Hon lutar sitt huvud mot hans axel.
"Var vill du äta?" Frågar hon fundersamt.
"Jag vet inte. Du då?" Frågar han fundersamt tillbaka. Hon dröjer lite innan hon svarar.
"Jag vet inte heller, vi lär väl hitta något." Mumlar hon och han nickar instämmande.
Några minuter senare
Josef och Alex kliver tillslut in på en restaurang där de får ett bord att sätta sig vid. De beställer nästan direkt och servitrisen försvinner iväg.
"Det här blir nog bra." Säger Alex nöjt och lägger en hand på Josef knä under bordet. Han nickar leendes.
"Absolut." Svarar han snabbt och sätter sin hand på hennes. De ser in i varandras ögon.
"Nämen hej!" Säger plötsligt en välbekant röst. Båda rycker till och släpper varandra.
"Hej." Svarar de nästan i kör, båda två är lika obekväma med situationen. Vad gör Inger här?
"Är du här ensam?" Frågar Alex förvånat. Hon skakar på huvudet och ser åt sidan. Alex följer hennes blick och ser då Vilhelm som sitter vid ett bord en bit bort.
"Nej, vi är här bara. Ni då? Vad gör ni?" Frågar hon.
"Liten AW kanske?" Skrattar Alex och ser frågande på Josef.
Josef skrattar till och nickar instämmande. Han ser i Alex blick att hon vill att han ska hjälpa till, men vad kan han göra?
"Då ska jag väl inte störa! Ni får ha det så bra!" Säger Inger avslutande.
"Detsamma! Hälsa Vilhelm." Säger Alex snabbt och Josef nickar. Då går Inger därifrån. Josef och Alex ser på varandra och han sätter en hand på hennes lår med ett litet leende.
"Hoppsan." Mumlar han. Hon ser obekväm ut.
"Borde vi gå eller?" Frågar hon och sträcker lite på sig. Han drar sin hand upp över hennes lår.
"Nej, sluta. Det är lugnt. De ser ju knappt oss därifrån." Lugnar han henne.
Alex tar ett djupt andetag. Hon är så rädd att de ska misstänka något. Mer hinner hon inte tänka innan deras mat kommer in. Hon ser på Josef, tar hans hand på hennes lår och håller i den. Det känns bra.
"Slappna av nu så äter vi och drar vidare sen." Säger han och hon möter hans blick med ett leende.
En stund senare
Josef och Alex har ätit upp nu och Alex känner för att gå direkt. Hon vill kunna slappna av ikväll. Hon vill ha kul med Josef, inte behöva oroa sig.
"Redo att göra söder?" Frågar han och hon skrattar högt med en tveksam nickning.
"Göra söder? Jag tänkte att vi skulle ta några glas bara." Svarar hon skämtsamt och han ler när de reser sig.
"Påminn mig om att bjuda dig på min nästa fest." Säger han ironiskt och hon himlar med ögonen.
Josef och Alex går längst en rätt så stor bargata och kliver ganska snabbt in på ett nyöppnat ställe.
"Vi börjar med en shot?" Föreslår Josef med ett skratt. Alex ser fundersam ut innan hon suckar.
"Vafan, okej. Kör!" Säger hon och de skrattar innan Josef köper en varsin shot. De ställer sig rätt långt in i baren för att ingen ska kunna se dem.
"1..2..3!" Säger Alex och så sveper de. Efteråt skrattar båda till och ser in i varandras ögon. Alex sträcker sig upp och kysser Josef snabbt.
Två timmar senare
Josef och Alex har gått runt på olika ställen och tagit en och annan shot och drick. De båda är väl rätt så berusade nu när de bestämmer sig för att gå hemåt. Alex har tag i Josefs hand när de går längst vägen.
"Tack för ikväll." Säger hon nöjt.
"Tack själv." Svarar han och ler flörtigt mot henne. Hon håller i honom tajt och går nära honom för att inte frysa allt för mycket men också för att hålla sig uppe, hennes klackskor är rätt så höga. Josef verkar märka av att hon vinglar lite.
"Jag tror att du har druckit lite mycket ikväll." Säger Josef skämtsamt. Hon suckar men skrattar kort.
"Jag kanske får ta in dig enligt LOB nu?" Fortsätter han retsamt. De båda skrattar.
"Du kan din juridik..." Mumlar hon och ser upp mot honom. Han ler brett när hon sträcker sig upp och pressar läpparna mot hans.
