Två dagar, Josefs lägenhet (18:26)
Det plingar på dörren och Josef skyndar sig för att öppna. Han vet redan att det är Alex. Han åkte hem från henne rätt så tidigt igår morse, han sov kvar på soffan. Direkt när han skulle åka bestämde dom att hon skulle kunna till honom på middag idag, nu. Han vet egentligen inte varför han gör så mot sig själv. Efter deras kyss igår är hans känslor för henne starkare än någonsin. Men det är väl det som är problemet. Han skulle aldrig kunna stå emot hennes dragning. Vad hon än kan tänkas be honom om skulle han göra utan att tveka en sekund.
"Längesen." Säger han med ett leende när han öppnar dörren. Hon skrattar till och räcker över en vinflaska. Han tar tacksamt emot den och läser på etiketten till den.
"Fint!" Säger han och backar så att hon ska gå in.
Josef steker kyckling och har precis lagt in lite potatisgratäng i ugnen.
"Luktar gott, kan jag göra något?" Frågar Alex när hon kliver fram mot honom. Han nickar mot några grönsaker han lagt fram vid en skärbräda.
"Du kan göra en sallad om du vill." Säger han. Hon drar upp ärmarna till blusen och börjar tvätta av sina händer. Han fortsätter bara steka kycklingen.
Alex sköljer av grönsakerna och börjar skära upp dom en i taget.
"Hur är läget då?" Frågar Josef plötsligt. Hon nickar.
"Bra, själv?" Svarar hon och lägger i bitarna från paprikan hon just skar upp i skålen. Sedan börjar hon med gurkan.
"Det är bra." Svarar han. Hon ler för sig själv eftersom att han ändå inte kan se henne.
"Men jag är verkligen inte taggad på att jobba imorgon." Lägger han till. Hon skrattar kort.
"Är du inte?" Frågar hon ironiskt. Hon hör hur han sätter på vattnet bakom henne.
Josef tvättar av händerna när kycklingen är färdigstekt.
"Nej, du vet min chef? Så jävla jobbig. Bara tjatar och tjatar..." Börjar han men avbryter sig själv med ett skratt. Hon suckar högt.
"Jaså? Jag trodde att du tyckte om henne?" Frågar hon kyligt. Han stänger av vattnet, torkar av sina händer på handduken och betraktar Alex bakifrån. Han känner sig nästan obehaglig när han sveper med blicken långsamt över hennes kropp. Han tycker verkligen om henne. Tveksamt går han fram mot henne.
Alex hör hur Josef går mot henne. Hon förstår att han tänker göra något men koncentrerar sig ändå på att skära färdigt gurkan och låtsas som ingenting. Idag tänker inte hon vara den som tar första steget till närhet. Men så känner hon hans osäkra händer på sina kostymbyxor, på höfterna. Hon tar ett nervöst andetag och lägger ner kniven. Han flyttar sig närmare henne och står tätt bakifrån mot hennes kropp. Hon blundar och njuter av beröringen när han drar sina tummar över hennes höftben.
"Ja, jag tycker om henne också." Viskar han flörtigt och svagt i hennes öra. Hon ryser nästan.
"Mhm." Får hon fram. Hennes puls är hög. Så här har hon aldrig riktigt hunnit känna förut när han har rört vid henne. Men nu är allt annorlunda. Det är det här med känslor. Allt blir annorlunda om man blandar in dom. På gott och ont.
Josef njuter av att stadigt få ha händerna på hennes höfter. Lagom oskyldigt, lagom riskfyllt. Hans puls skjuter i höjden. Hon är så sjukt attraktiv. Han låter försiktigt händerna dras fram och runt hennes kropp. Han trycker henne mjukt lite närmare sig. Hon lutar sitt huvud lätt bakåt mot hans axel. Han känner att hon verkligen slappnar av.
"Jag är säker på att hon tycker om dig också." Viskar hon tillslut och snurrar runt så att dom istället står mitt emot varandra.
"Det tror jag inte." Säger han svagt. Hon rynkar lite på ögonbrynen och ser in i hans ögon så där som bara hon kan göra.
"Varför inte det då?" Frågar hon nyfiket och flörtigt. Han drar långsamt sina händer hela vägen upp över hennes rygg till hennes skulderblad.
"Hon är för smart." Svarar han och drar händerna runt hennes kropp, nästan så att han kramar om henne. Han älskar verkligen att känna hennes närhet trotts att det bara handlar om sekunder. Men innan han släpper pussar han henne på sidan i hårbotten.
Alex står chockat kvar när Josef börjar ta ut potatisgratängen ur ugnen. Vad gjorde han precis? Det kändes verkligen kärleksfullt på något sätt. Hon hade kanske mer förväntat sig att han skulle ta på hennes bröst eller säga något om hennes utseende. Men det gjorde han inte. Han bara höll om henne och gav henne en oskyldig puss i hårbotten. Fan, han är för bra. Alex gör snabbt färdigt resten av salladen och ställer fram den på bordet med det andra. Hon kan inte sluta tänka på det han sa. Hon är för smart. Det enda smarta någon i hennes sits skulle kunna göra nu är att vara med honom. Precis när dom ska gå och sätta sig tar hon tag i hans arm. Han stannar upp och ser in i hennes ögon.
"Jag uppskattar verkligen dig Josef." Säger hon tydligt. Han ler.
"Alex, du behöver inte..." Börjar han.
"Jo, sluta. Jag gör det." Svarar hon och ler brett.
"Vad bra, nu äter vi." Svarar han kort med ett litet skratt. Varför tror han inte på henne?
En timme senare
Alex och Josef sitter fortfarande vid bordet och skrattar, det har dom gjort i princip hela middagen. Skrattat. Alex tar en klunk av sitt vatten.
"Är du mätt?" Frågar Josef då. Hon nickar snabbt och ställer ner sitt glas.
"Gud ja, tack snälla." Svarar hon snabbt och reser sig för att hjälpa till att plocka undan.
"Du behöver inte." Säger Josef snabbt och börjar plocka bort efter dom. Hon skrattar kort.
"Såklart jag gör." Svarar hon bara.
När dom har plockat undan allt stannar dom båda upp i köket. Josef tittar på Alex, han hade så gärna velat röra vid henne. Hon möter hans blick hon ler smått. Så sjukt attraktivt.
"Vad tänker du på?" Frågar hon och lutar sig bak mot köksbänken. Han går fram mot henne.
"Inget." Svarar han skämtsamt och flinar. Hon skrattar till. Han vill så gärna pressa sina läppar mot hennes men han måste låta bli. Trotts det ställer han sig nära henne med händerna på köksbänken på varsin sida om hennes kropp. Hon tar ett djupt andetag.
Alex blir helt pirrig av Josefs närhet. På något sätt har han börjat betyda mer för henne än hon önskar. Hon trodde aldrig att hon skulle få sånna här riktiga känslor för honom. Allt skulle ju bara vara på låtsas. Men det är det inte längre. Inte nu. Hon släpper hans ögonkontakt, blundar och låter huvudet falla ner mot hans bröst. Hon vilar pannan mot honom. Han sätter försiktigt händerna på hennes överarmar.
"Kan inte du bara vara lite jobbig så att jag kan släppa dig?" Frågar Josef svagt och skämtsamt. Hon skrattar till och tar upp huvudet igen, ser djupt in i hans ögon.
"Du skulle bara veta hur många gånger jag har tänkt samma sak."
