~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 3~

De första två timmarna passerar med en sorts stelhet kring dem men sedan börjar stämningen runt bordet att lätta lite smått. Jag får mängder med beröm av mina två bästa vänner för mina kunskaper inom bakning. Severus och jag sitter i den ena soffan och Joshua sitter med Coraline i den andra soffan mitt emot.

Jag sitter halvt lutad mot Severus bröstkorg när han viskar i mitt öra,

"Jag måste åka iväg en stund. Jag kommer hem om någon timme." mumlar han och jag nickar förvånat,

"Okej Sev, vi ses snart då." svarar jag och ler mot honom, han kysser mina leende läppar och ursäktar sig från bordet. Coraline nickar mot honom och Joshua höjer sitt glas i en liten salut, så som han brukade göra i Stora Salen då jag brukade ursäkta mig för att gå till biblioteket efter middagen. Gesten får mig att minnas alla stunderna vi delade på Hogwarts. Det är ljuvliga minnen. Men jag tvingar mig själv att inte utforska dem vidare utan stanna i nuet.

Efter ett par minuter känns det som om det bara är ett vanligt sommarlov. Coraline och Joshua berättar allt som hände sista året, vilket inte var mycket, sedan berättar de om hur de har haft det och hur det känns att äntligen vara klara med skolan. Joshua är helt klart väldigt lättad. Coraline däremot känner ett vemod över att behöva lämna platsen som varit en plats vi kallat för hemma under sju år, sex år för mig.

"Så, vad har du för dig nu då?" frågar Coraline nyfiket medan hon tar en bulle från kakfatet.

"Jag började faktiskt arbeta i september förra året, kan ju knappast gå här hemma och lata mig." fnittrar jag fram, Joshua och Coraline skrattar också, precis så som det var när vi spenderade någon vecka ihop under våra sommarlov. Allt känns mer flytande och enkelt nu när Severus har gått iväg. Men det är bara för att Coraline och Joshua inte riktigt lärt känna honom.

"Nej men jag arbetar faktiskt i bokhandeln inne i Medova, det är inte långt dit och det är ett arbete jag verkligen trivs med. Sen hjälper jag ju Severus med hans arbete också. Mest katalogisering av de trolldrycker han uppfinner och även bokföringen. Det är väldigt roligt faktiskt." svarar jag och tar en Dröm från kakfatet, Coraline och Joshua ser på varandra sedan ger Joshua en galleon till Coraline som flinande säger, "sa ju det," och en triumferande blick vilar i hennes ögon.

"Va? Vad har ni nu slagit vad om?" frågar jag chockat med ett nervöst leende,

"Jag sa att du säkert jobbade i en bokaffär och Joshi sa att du säkert arbetade i ett bibliotek. Jag vann." flinar Coraline fram och Joshua suckar innan han tar en klunk lemonad.

"Haha, du kan ge tillbaka galleonen för ni har båda rätt." Joshua stirrar på mig,

"Man kan låna böcker där också så det är en blandning utav bibliotek och bokhandel." förklarar jag och Coraline betalar irriterat tillbaka pengarna som Joshua tar emot och stoppar i fickan medan han kysser Coralines kind.

Tiden fortsätter att passera, en timme går fort och solen börjar sjunka. Himlen ser magisk ut och eldflugorna tänder upp. Det ser fantastiskt ut. Med min stav tänder jag ljusen som står på bordet och även de två lyktorna som hänger på väggen bakom oss. Jag sätter mig ner i soffan igen när jag hör ytterdörren stängas i huset.

"Det är nog Severus." säger jag glatt och börjar resa mig upp från soffan men Coraline börjar prata med mig,

"Så, du trivs här och på jobbet?" hennes röst är lite hastig.

"Ja, det sa jag väl?" sa jag inte det innan? Jag kanske bara tänkte att jag sa det.

"Jo men jag bara undrade." fortsätter Coraline med lite stressad röst.

"Jaha, okej. Jag ska bara-"

"Men, umh, umgås du med Eric något nu för tiden?" Joshua ger henne en sträng blick och Coraline skakar på huvudet och höjer händerna lite i sitt knä.

"Vad skulle jag fråga då?" hör jag henne viska som svar på det Joshua hade viskat.

"Vad är det som pågår?" frågar jag och ser strängt på mina vänner som sliter sina blickar från varandra och ser på mig med varsitt flin och helt plötsligt är det kolsvart i hela trädgården.

Jag kan höra mina vänner flytta sig och jag hör flera par fötter röra sig över gräset.

"Hallå? Vad är det som händer?" frågar jag nervöst och försöker se mig omkring men jag ser inte ett dyft. Helt plötsligt tänds ett svagt litet grönt ljus i luften, jag vrider huvudet och reser mig från soffan, jag följer ljuset som slocknar när jag kommit fram. Ett nytt ljus tänds bara någon sekund senare och jag vandrar med försiktiga steg fram till det. Även detta slocknar när jag kommer fram. Såhär fortsätter det ett par meter och det känns som jag går i en kurva. Men jag kan fortfarande känna gräset under mina fötter.

"Hallå?" ropar jag ut men jag hör inget så jag fortsätter att följa ljusen.

"Hallå? Vad är det som händer?" ropar jag ut i ett nytt försök, fortfarande tyst. Nu blir det alldeles mörkt också, ljusen har slutat att uppenbara sig. Jag står alldeles stilla mitt i mörkret. Då börjar små ljus att tändas som i en våg och mörkret försvinner hastigt, som en dimma lättar på morgonen.

Framför mig står Coraline, Joshua, min moster och mina tre kusiner, mina morföräldrar, mina arbetskollegor som blivit nära vänner senaste tiden och tre människor jag inte känner igen. Ovanför deras huvud står det Grattis Penelope. Alla jublar och jag faller in i ett brett leende.

"Men guu! Jag hade totalt glömt!" mumlar jag genom mina händer som täcker min mun, hur kunde jag glömma att det är min födelsedag? Helt plötsligt skiftar ljusen från grönt till ljusblått. Jag tittar på min familj och mina vänner som nu inte tittar på mig, de ser bortom mig. Jag vrider mig hastigt och där står Severus med en presentlåda. Han ser gudomlig ut i det blå skenet...

Jag går det sista steget som krävs för att komma fram till honom.

"Grattis Duvan." säger han med den där otroligt mörka rösten och jag rodnar.

"Öppna det." säger han och jag drar i rosettens band, snöret faller bort och jag lyfter försiktigt bort locket med nervösa händer.

"Severus!" utbrister jag i en flämtande andning och sätter händerna över bröstet,

"Till mig..?" viskar jag sedan svagt och ser ner i lådan,

"Ja." Jag stoppar ner händerna och lyfter upp en stor och fluffig katt med kolsvart päls och orangeröda ögon. Han har ett halsband av svart läder och är helt ljuvlig.

Jag håller honom mot min famn och kan genast höra hur han börjar spinna.

"Han är underbar Sev." mumlar jag och kramar katten,

"Han heter Ezralié." svarar Severus med låg röst och tar katten ur min famn. Han sätter ner Ezralié på marken, jag blir först orolig att han ska försvinna men katten sätter sig genast vid min sida medan han lindar den fluffiga svansen om min ankel lite lätt. Jag ser ner på honom, spinnandet fortsätter ljudligt. Jag ser tillbaka upp på Severus som nu verkar vara nästan nervös över något. Jag kan inte minnas att jag sett detta uttryck i hans ansikte tidigare. Jag kan höra mummel och viskningar från min familj och mina vänner bakom mig. Jag ser undrande på Severus men förstår snabbt varför han verkar vara nervös.