~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 22~

Vi sitter inne i vardagsrummet. Coraline och Joshua i soffan, Severus i sin fåtölj och jag på armstödet med hans arm lindad om min höft och hans hand vilandes på mitt lår.

"Penelope... Du har verkligen gjort ett underbart arbete med att få det riktigt julmysigt här inne." säger Cora och ser sig omkring.

Hon har på sig en röd, lång men enkel klänning. Hennes hår nedsläppt i vackra stora lockar och en liten svart kavaj över hennes axlar. Joshua bär en simpel svart kostym med en röd slips som matchar Coralines klänning. De har båda utvecklats mycket sedan förra gången som jag såg dem, mer vuxna på något sätt.

"Tack Cora, jag tycker själv att det blev rätt bra och efter den där besvärjelsen som Severus lade över granen så blev det perfekt." fnittrar jag och lutar mig fram för att ta en kaka till mig själv och en till Severus.

Coraline ser undrande på mig,

"Vadå?" frågar hon med lite pipig röst och stirrar sedan på granen igen. Jag ler lite finurligt mot henne och fäster blicken på granen. Jag blinkar tre gånger hastigt och granen lyser upp, ljuset färdas som i spiraler runt grannen och det börjar att snöa över den. Lite utav snön landar på granen för att ge den en utomhuskänsla men det mesta försvinner ut i tomma intet så fort det landar. För att undvika att behöva skotta snö inomhus också.

Coraline slår ihop sina händer förtjust.

"Åh så vackert!" säger hon och skrattar lite lätt. Joshua nickar instämmande med förblir tyst. Jag ler lite nöjt och kysser Severus på tinningen. Han har knappt sagt något den senaste halvtimmen. Sen Joshua och Coraline kom hit. Men jag har faktiskt full förståelse för det. Trots att jag önskar att han kunde slappna av bara lite till, så de kan få se en glimt utav den Severus som jag känner så väl.

"Kan jag hjälpa till?" frågar Coraline när hon kommer ut i köket där jag håller på att duka fram rester från min och Severus julmiddag. Jag ler glatt mot henne,

"Du kan sätta fram tallrikar och sådant. Tallrikarna finns i det skåpet, glasen i det skåpet och besticken finns i lådan där." säger jag och pekar åt alla möjliga håll i köket. Coraline nickar glatt och sätter igång. En vacker och glad vintermelodi spelas från grammofonen i hörnet och det känns otroligt mysigt i huset idag. Mer livligt än vanligt. Ezralié verkar känna av det också för han har gått och gömt sig någonstans, mest troligt i mitt läsfönster på andra våningen.

Jag ställer fram ännu ett fat med mat på vårt stora köksbord.

"Det är en väldans massa mat Pene." säger Coraline och lägger huvudet lite förundrat på sned medan hon lägger besticken på vikta servetter med små snöflingor på.

"Haha, ja, det blev visst lite mycket men jag ville verkligen få med allt som mamma brukade ha på sitt julbord." svarar jag med ett leende och lite lätt rosenfärgade kinder. [i]Trots att vi bara är två, inte tjugo personer...[/i]

"Dina föräldrar hade varit så stolta över dig." Coraline kommer fram och ger mig en kram innan hon lutar sig mot diskbänken bredvid mig där jag står och vispar upp en ny omgång med vaniljvisp med lite hjälp utav min stav. Min magi har förbättrats avsevärt och jag kan nu enkelt utföra alla besvärjelse jag kan komma att tänka på med icke verbaliserad magi.

"Jag hoppas det." svarar jag med så stark röst jag kan frammana. Men sorgen över mina föräldrar smärtar mig fortfarande djupt, något det förmodligen alltid kommer göra på något sätt.

"Så, vad är nytt med er nu då? Vi har ju inte setts sen ni tog er examen ju." fortsätter jag prata vidare medan jag ställer fram fat efter fat efter att ha vispat klart.

"Umh, jadu, Joshua fick ett riktigt bra jobb på ministeriet. Han kontrollerar fraktningen utav magiska varelser in och ut ur landet och även populationsräkningen och sånt. Han säger att han trivs jätte bra och han går fortfarande på de lokala quidditch matcherna varje söndag." säger Coraline med ett leende, jag nickar glatt mot henne.

"Jag har sökt in till Veritas för att studera mer om högre trollformler så att jag så småningom kan börja jobba inom ministeriet med att kontrollera olovlig magi runt om i landet. Men sen skulle jag gärna vilja arbeta med förebyggandet av olovlig magi. Mest för att förhindra skador och sådant." Jag ser häpet på Coraline där vi står i köket.

"Inte trodde jag att du hade så långsiktiga planer och inom just det här med..." svarar jag men fortsätter hastigt,

"Men det är ju fantastiskt! Va roligt att höra Coraline. Bara du är ledig i Juni." Coraline ser undrande på mig,

"Juni?" frågar hon och jag kan riktigt se hur hennes hjärna arbetar för att komma på vad som händer i Juni. Jag fnittrar lite och skakar retsamt mitt huvud.

"Cora, vill du vara min hederstärna?" frågar jag för att göra slut på hennes hjärnas lidande.

Hon stannar upp och ser gapande mot mig med stora ögon i ett par tre sekunder innan hon tjuter till av jubel.

"Ja! Ja, ja, ja, ja, ja!" utbrister hon glatt och kramar om mig. Vi skrattar båda två och jag flyttar det sista fatet från bänken till bordet.

"Går du och hämtar dem?" frågar jag och börjar tända ljusen på bordet eftersom mörkret så smått har börjat falla. Coraline nickar och skyndar med ett leende ut ur köket för att hämta Severus och Joshua.