~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 15~

Jag öppnar garderoben och rotar fram underkläder, jeans, linne och en tjocktröja. Med frustrerade och hastiga rörelser drar jag på mig allt. Jag tar en tofs från mitt lilla sidobord och sätter upp håret på nytt i en bulle på toppen utav mitt huvud.

"Att det ska vara så svårt att hinna prata klart om något innan hans ögon förför mig... Jisses." mumlar och suckar jag för mig själv. Jag stirrar på min spegelbild. Jag kan inte känna igen mig själv riktigt. Mina ögon är pigga och passionerade, mina former har blivit mer kvinnliga och vuxna. Mitt hår har blivit längre och mina kinder lite rundare, på ett vackert sätt.

Jag ruskar mitt huvud för att skingra mina tankar och stampar ner för trappan där jag möts av en halvt påklädd Severus. Han har bara dragit på sig sina byxor men just nu känns det som om jag inte vill be honom att ta på sig sin tröja. Severus ler upp mot mig där han sitter i soffan, men hans leende är lite krystat. Jag lägger huvudet på sned och går fram till honom. Jag sätter mig ograciöst ner i soffan och lutar mig mot hans sida med mitt huvud mot hans axel. Severus lägger sin arm om mig och vilar handen på mitt höftben. Vi ligger så lite, njuter av varandras sällskap.

"Du är vacker i mjukiskläder..." mumlar Severus och jag ler lite för mig själv över att han tycker att jag är vacker alla tider på dygnet.

"Severus... Jag har berättat allt för dig. Sen dagen då mina föräldrar dog har allt ändrats i mitt liv. Men under allt kaos och all sorg har du funnits där. Du har varit en fast punkt i mitt liv. Ibland undrar jag om allt är hopplöst men då tänker jag på dig och livet känns mer än värt att leva och mer än ljuvligt. Du är den enda, vet du inte det? Vet du inte att jag älskar dig? Att den svåraste delen i mitt liv var att inte ha dig, vet du inte det? Jag har berättat mina hemligheter och alla mina rädslor, hur du är felfri och perfektion i mina ögon. Du är den enda för mig, vet du inte det?" säger jag med mjuk röst och låter mina fingrar smeka upp och ner för hans arm. Severus kysser mig på toppen utav mitt huvud försiktigt.

"Jag vet." mumlar han som svar med sin mörka röst. Jag myser ner mig mer i hans famn.

"Berätta för mig... Om du blöder så blöder jag och just nu blöder vi båda över detta." mumlar jag. Jag fortsätter att smeka hans arm med långsamma rörelser medan vi båda ligger tysta. Bara brasans sprakande ljud och den ylande vinden hörs.

Severus har legat tyst ett tag,

"Det är bara när jag är med dig som jag känner av alla mina misstag. Ibland undrar jag om det är för sent att fixa mig, för sent att fixa allt det onda jag gjort. Men, jag vet att du älskar mig och att jag är den enda för dig, lika så är du den enda för mig." mumlar Severus och kysser min hand efter att han lyft den mot sina svala läppar.

"Jag stal ett armband som tillhört Voldemorts mor, det har ingen betydelse mer än sentimentalt värde. Men när jag gjorde det tänkte jag inte på att du skulle finnas i mitt liv. Jag har återgett armbandet i utbyte mot att du och jag ska bli lämnade i fred vilket Voldemort gick med på..." Severus röst dör ut och han drar ett djupt andetag. Hans bröstkorg skjuter upp och sjunker sedan ihop under mitt huvud för var andetag han drar.

Jag vrider mig så att jag ligger på sidan mellan honom och soffans ryggstöd. Jag drar mina fingrar över hans bröst, låter topparna virvla runt bland hans mörka brösthår.

"Severus, vad är det?" mumlar jag med tankarna spridda åt alla möjliga håll. Men inte en enda av tankarna vilar på det som Severus gjorde mot Voldemort. Det är historia nu.

"Jag vet inte om jag litar på att han lämnar oss ifred, men det känns som att vi båda hade varit döda ifall det hade varit vad han vill." Severus röst är hård och kall. Jag kan höra att hans tankar är långt borta, fast i en annan del utav hans liv.