~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 44~

Jaxton vandrar före mig upp för trappan till sitt rum på andra våningen. Han tar ett steg i taget och håller handen på räcket som jag så många gånger tjatat på honom om. Han har fått på sig sin favorit pyjamas utav bomull med drakar som trollar. Det var en present från Coraline och Joshua då han fyllde fem år för ungefär två månader sedan. Jag ler mot minnet då han vägrade ha på sig vanliga kläder på en hel vecka efter att han hade fått pyjamasen. Han skulle bestämt endast bära sina nya pyjamas.

Jaxtons rum är målat i en väldigt ljus grön färg, den påminner om färgen på sommargräs. På väggarna finns det uppspikade hyllor som är hem åt leksaker, böcker och diverse skräp saker som för min son är värdefulla skatter. Som en sten han hittade nere vid bäcken, en pinne han plockade när vi var på picknick på ängen förra veckan, en söndrig penna han hittade vid vägkanten... Golvet har en tjock fluffig matta över sig i en mörkblå färg och sängen är fylld utav gosedjur och kuddar som lilla Jaxton envisas med att ha där trots att hälften av dem är på golvet när han vaknar på morgonen.

Jag vandrar fram till min son som hoppat upp i sängen och dragit täcket över sig, ända upp till hakan trots att det är så varmt att vi måste ha fönstren öppna på natten.

"Vilken vill du höra idag då?" frågar jag medan jag stoppar om honom och ger hans panna en puss.

"Hmmm... Umh... En ny! Já vill ha en ny! Om Milton!" Jag ser glatt ner på honom med en låtsas förvånad min.

"Jasså, lilla Jax vill höra en ny historia om Milton. Tror du mamma kan komma på någon då?" Han nickar ivrigt,

"Mamma é bäst på histo'rie'r!"

"Haha, okej, ska se vad mamma kan komma på, vart har du gömt Milton då?" Jaxton ser sig omkring och drar efter ett par sekunders letande fram en mörkgrön gosedjurs drake med gula taggar på rygg och svans och blå ögon. Han kramar den mot sin bröstkorg och ser på mig medan jag sätter mig i gungstolen vid hans säng.

Jag lägger händerna på min mage för att berätta en historia lika mycket för mitt barn där inne som för mitt barn i sängen. Jag börjar gunga fram och tillbaka.

"Det var en gång en drake, han hette Milton. Han var en liten drake med grönt skinn och gula taggar. Milton var en väldigt glad drake egentligen, men idag var han inte särskilt glad. Han kände sig ensam. Han hade städat, rensat landen och ätit middag i sitt lilla hus. Men, vad skulle han göra nu?" Jag slänger en blick mot Jaxton som kramar sin drake och ser på mig med tindrande ögon.

"Det knackade på dörren," jag knackar på armstödet till stolen, "vem kan det vara? Tänkte Milton och öppnar dörren, där står ju Roffe, hunden som bodde granne med honom. Halloj Milton, tänkte bara hälsa på och höra hur det är med dig? Milton såg på Roffe och skakade på huvudet medan han släppte in Roffe i det lilla huset. Åh Roffe, det är inte alls bra... Jag är så ensam förstår du..." Jag ser på Jaxton igen, hans ögon är stängda och hans mun avslappnad.

"Jasså, vadå då? Frågade Roffe när han kommit in. Du förstår att jag har aldrig träffat någon som mig... Jag har alltid varit ensam..." Min röst blir lägre och lägre, "Roffe tittade på Milton, men du får väl åka till Rumänien och hälsa på de andra drakarna. Du har ju vingar, sade Roffe och avgav ett nöjt skall. Milton funderade lite och log sedan. Ja Roffe, det är precis vad jag ska göra. Milton log mot Roffe och tackade för hans besök. När Milton stängt dörren började han genast packa för att resa till Rumänien. Men, det är en historia för en annan dag..." Jag reser mig tungt från stolen. Min rygg skriker och jag känner mig stel som en pinne. Senaste veckorna har det varit riktigt jobbigt och min mage har blivit så stor.

Jag böjer mig trots detta ner och pussar Jaxton på pannan innan jag blåser ut ljuset och lämnar hans rum. Jag lämnar dörren lite på glänt och låter det vara tänt i hallen utanför. Jag tar mig långsamt ner för trappan, vaggande från sida till sida och möts utav Severus i köket.